European Union Agency for Cooperation of Energy Regulators, med säte i Ljubljana i Slovenien. 1 1 European Network of Transmission System Operators for Electricity. 12 European Network of Transmission System Operators for Gas. 13 Uttalandet är starkt och viktigt. Originaltexten säger: ”Dies geht soweit [sic], dass selbst in Bereichen, die keiner originären Zuständigkeit der Europäischen Unionen unterliegen, gleichsam ‚durch die Hinterür‘ mittels soft law zumindest indirekte Bindungen der Mitgliedsstaaten erzeugt werden. Allein die Annahme der vermeintlichen Zweckmäßigkeit eines europaweit einheitlichen Vorgehens scheint in diesem Zusammenhang als Rechtfertigung zu dienen”. 1 4 Ett av nutidens viktigaste exempel på out-put-legitimitet utgörs av det kinesiska kommunistpartiet. Därav kan var och en dra sina egna slutsatser. Ett mindre lyckat exempel är de ryska ansträngningarna att hävda det ryska folkets självklara rätt till imperialistisk dominans över sina grannar genom folkmordet i och erövringskriget mot Ukraina. 15 Jfr D. Hanqvist, ”Fissus erat tenui rima — Förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder”, JP 2016 s. 255 (s. 292 f.). 16 Se härtill också Hanqvist (2014), s. 59 ff., med hänv. 17 Se också Hanqvist (2014), s. 60 f., punkterna (A)–(C). 1 8 Se mål C-217/04 Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och rådet, ECLI:EU:C:2006:279; mål C-270/12 Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och rådet ECLI:EU:C:2014:18; och D. Hanqvist, Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En kommentar (2016), s. 684 f. (med hänv. till främst tysk litteratur). 1 9 Litteraturen på området växer och lär bli allt mer relevant för hur unionen utvecklas i framtiden, inte minst i ljuset av Brexit och unionsinstansernas och många medlemsstaters konflikt med regeringarna i Polen och Ungern. Det ungerska valet att gå den auktoritära vägen — bekräftat av det övertygande omvalet av Viktor Orbáns regim våren 2022 och det ungerska gillandet av det ryska erövringskriget mot Ukraina — har ytterligare understrukit frågans stora betydelse. Ett relevant bidrag med särskilt fokus på de konstitutionellt ”säkrade” — det är ju just frågan — grundläggande fri- och rättigheterna är M. Bleckmann, Nationale Grundrechte im Anwendungsbereich des Rechts der Europäischen Union (2011). Ett annat närliggande perspektiv är vilken roll de nationella konstitutionerna har för att avgöra EU:s behörighet. På just den punkten har de högsta dömande instanserna i flera medlemsstater varnat EU för att det finns en gräns. Bundesverfassungsgericht har varit banbrytande (se främst BVerfGE 37, 271 (1974) (Solange I), BVerfGE 73 s. 339 (1986) (Solange II) och BVerfGE 154, 17 (2020)). En diskussion med relevans utanför den franska rättspraxis som analyseras är Th. M. Pfeiffer, ”Zur Verfassungsmäßigkeit des Gemeinschaftsrechts in der aktuellen Rechtsprechung des französischen Conseil constitutionnel”, Zeitschrift für ausländisches öffentliches Recht und Völkerrecht 2007 s. 469. För svensk del, se NJA 2014 s. 79. Flera av de åtgärder som har vidtagits efter finanskrisen aktualiserar de konstitutionella gränserna (se t.ex. S. Egidy, Finanzkrise und Verfassung: Demokratisches Krisenmanagement in Deutschland und den USA (2019)) och EU-institutionernas behörighet (se t.ex. A. Thiele, Die Europäische Zentralbank: Von technokratischer Behörde zu politischem Akteur? (2021), med särskild anknytning till BVerfGE 154, 17). 20 Frågorna diskuteras principiellt och i ett konkret sammanhang i D. Hanqvist, ”The Empire Strikes Back. EU, åsiktsfriheten och kreditvärderingsinstituten”, SvJT 2016 s. 687; M. Schmauch, ”EU-förordningen om kreditbetyg och det kommersiella undantaget. Begränsningar i yttrandefriheten vid yttranden av utpräglat kommersiell natur i näringslivet”, SvJT 2017 s. 31; D. Hanqvist, ”The Phantom Menace. Duplik till Magnus Schmauch om kreditbetyg och annan ’kommersiell yttrandefrihet’, åsiktsfriheten och konstitutionellt styre”, SvJT 2017 s. 48; och — utifrån andra konkreta exempel — D. Hanqvist, ”Rara temporum felicitate: åsiktsfrihet och EU-förordningen om referensvärden”, JP 2018 s. 147.
European Union Agency for Cooperation of Energy Regulators, med säte i Ljubljana i Slovenien. 1 1 European Network of Transmission System Operators for Electricity. 12 European Network of Transmission System Operators for Gas. 13 Uttalandet är starkt och viktigt. Originaltexten säger: ”Dies geht soweit [sic], dass selbst in Bereichen, die keiner originären Zuständigkeit der Europäischen Unionen unterliegen, gleichsam ‚durch die Hinterür‘ mittels soft law zumindest indirekte Bindungen der Mitgliedsstaaten erzeugt werden. Allein die Annahme der vermeintlichen Zweckmäßigkeit eines europaweit einheitlichen Vorgehens scheint in diesem Zusammenhang als Rechtfertigung zu dienen”. 1 4 Ett av nutidens viktigaste exempel på out-put-legitimitet utgörs av det kinesiska kommunistpartiet. Därav kan var och en dra sina egna slutsatser. Ett mindre lyckat exempel är de ryska ansträngningarna att hävda det ryska folkets självklara rätt till imperialistisk dominans över sina grannar genom folkmordet i och erövringskriget mot Ukraina. 15 Jfr D. Hanqvist, ”Fissus erat tenui rima — Förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder”, JP 2016 s. 255 (s. 292 f.). 16 Se härtill också Hanqvist (2014), s. 59 ff., med hänv. 17 Se också Hanqvist (2014), s. 60 f., punkterna (A)–(C). 1 8 Se mål C-217/04 Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och rådet, ECLI:EU:C:2006:279; mål C-270/12 Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och rådet ECLI:EU:C:2014:18; och D. Hanqvist, Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En kommentar (2016), s. 684 f. (med hänv. till främst tysk litteratur). 1 9 Litteraturen på området växer och lär bli allt mer relevant för hur unionen utvecklas i framtiden, inte minst i ljuset av Brexit och unionsinstansernas och många medlemsstaters konflikt med regeringarna i Polen och Ungern. Det ungerska valet att gå den auktoritära vägen — bekräftat av det övertygande omvalet av Viktor Orbáns regim våren 2022 och det ungerska gillandet av det ryska erövringskriget mot Ukraina — har ytterligare understrukit frågans stora betydelse. Ett relevant bidrag med särskilt fokus på de konstitutionellt ”säkrade” — det är ju just frågan — grundläggande fri- och rättigheterna är M. Bleckmann, Nationale Grundrechte im Anwendungsbereich des Rechts der Europäischen Union (2011). Ett annat närliggande perspektiv är vilken roll de nationella konstitutionerna har för att avgöra EU:s behörighet. På just den punkten har de högsta dömande instanserna i flera medlemsstater varnat EU för att det finns en gräns. Bundesverfassungsgericht har varit banbrytande (se främst BVerfGE 37, 271 (1974) (Solange I), BVerfGE 73 s. 339 (1986) (Solange II) och BVerfGE 154, 17 (2020)). En diskussion med relevans utanför den franska rättspraxis som analyseras är Th. M. Pfeiffer, ”Zur Verfassungsmäßigkeit des Gemeinschaftsrechts in der aktuellen Rechtsprechung des französischen Conseil constitutionnel”, Zeitschrift für ausländisches öffentliches Recht und Völkerrecht 2007 s. 469. För svensk del, se NJA 2014 s. 79. Flera av de åtgärder som har vidtagits efter finanskrisen aktualiserar de konstitutionella gränserna (se t.ex. S. Egidy, Finanzkrise und Verfassung: Demokratisches Krisenmanagement in Deutschland und den USA (2019)) och EU-institutionernas behörighet (se t.ex. A. Thiele, Die Europäische Zentralbank: Von technokratischer Behörde zu politischem Akteur? (2021), med särskild anknytning till BVerfGE 154, 17). 20 Frågorna diskuteras principiellt och i ett konkret sammanhang i D. Hanqvist, ”The Empire Strikes Back. EU, åsiktsfriheten och kreditvärderingsinstituten”, SvJT 2016 s. 687; M. Schmauch, ”EU-förordningen om kreditbetyg och det kommersiella undantaget. Begränsningar i yttrandefriheten vid yttranden av utpräglat kommersiell natur i näringslivet”, SvJT 2017 s. 31; D. Hanqvist, ”The Phantom Menace. Duplik till Magnus Schmauch om kreditbetyg och annan ’kommersiell yttrandefrihet’, åsiktsfriheten och konstitutionellt styre”, SvJT 2017 s. 48; och — utifrån andra konkreta exempel — D. Hanqvist, ”Rara temporum felicitate: åsiktsfrihet och EU-förordningen om referensvärden”, JP 2018 s. 147.s. 804