1.Först något om hur regelverket sett ut före den senaste utvecklingen. Den vars anhöriga dödats har enligt 5 kap. 2 § rätt till skadestånd och enligt p. 3 av nämnda regel utgår ersättning för presumerad psykisk skada (NJA 2000 s. 521). Denna ersättning utgår för personskada och utgör alltså inte ett rent ideellt skadestånd. Vi kan kalla denna ersättning för allmän anhörigersättning, för att tydliggöra skillnaden med den nya särskilda anhörigersättningen.s. 754
2.I brottsskadelagen har därutöver en speciell situation, som inte sällan hänger ihop med efterlevandeersättning, under ungefär 20 år haft en speciell reglering. Barn som har bevittnat allvarliga brott där en närstående har varit inblandad har erhållit en särskild bevittnandeersättning. Denna har enbart utgått i formen av brottsskadeersättning och saknade motsvarighet i skadeståndsrätten. Bevittnandeersättningen har varit en ovanlig undantagsregel från den vanliga ordningen, som är att brottsskadeersättningen vilar på skadeståndsrättslig grund.s. 754
3.Denna regel i brottsskadelagen är nu avskaffad. Det beror inte på att barns bevittnande av brott inte längre betraktas som allvarligt. Tvärtom. Istället har det blivit ett särskilt brott att utsätta barn för bevittnande av andra brott, barnfridsbrott (4 kap. 3 § BrB). Om en pappa mördar sin partner eller ex-partner och gärningen bevittnas av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot döms han inte bara för mord utan även för barnfridsbrott.s. 754
4.Genom denna kriminalisering blir bevittnandet i sig en grund för kränkningsersättning. Det finns ännu ingen praxis från Högsta domstolen rörande ersättningsnivåer, men det finns några beslut från nämnden för Brottsskadeersättning. Dessa beslut rör barnfridsbrott av normalgraden — det är alltså inte mord som bevittnats utan mindre allvarliga brott. Nämnden har mot bakgrund av en förarbetesanalys funnit att lagstiftaren avsett att ”straffvärdet för barnfridsbrott av normalgraden, som riktmärke, bör bedömas vara lika högt som för den del av grundbrottet som barnet bevittnar”.s. 754
5.Det innebär att kränkningsersättningen vid barnfridsbrott bör ”vara i paritet med den kränkningsersättning som målsäganden till grundbrottet — i den del som barnet bevittnat — är berättigad till”. Om barnet bevittnar när pappan misshandlar mamman så är således barnet som utgångspunkt berättigat till samma belopp i kränkningsersättning som mamman. Besluten indikerar att kränkningsersättningarna för barnfridsbrott kan bli höga när huvudbrottet är av allvarligt slag.s. 755
6.Det går emellertid inte att direkt föra över resonemangen till exemplet med mord: dels eftersom det ännu inte finns några ställningstaganden till grovt barnfridsbrott, dels eftersom primäroffret inte erhåller någon kränkningsersättning vid mord. Men det går ändå att använda situationen som en bakgrund för reflektioner kring de ideella ersättningarnas utveckling.s. 755
7.Ändringarna innebär att ett barn som bevittnar pappans mord på mamman idag har rätt till ersättning för personskada, i linje med den ”vanliga” anhörigersättning, och därutöver har det rätt till ersättning för den kränkning som uppkommer genom bevittnandet.s. 755
8.Slutligen kommer barnet numer även ha rätt till särskild anhörigersättning. Denna nya ersättningstyp gäller vid sidan om personskadeersättningen — den allmänna anhörigersättningen — till särskilt närstående till den dödade personen om dödsfallet orsakats uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet. Regeln i 2:3 a lyder: Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom brott orsakar någon annans död ska betala särskild anhörigersättning till den som stod den avlidne särskilt nära. Detta gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt.s. 755