NJA 2014 s. 323, NJA 2014 s. 332 och NJA 2018 s. 103, som kommenteras i Chamberlain, Integritet och skadestånd avsnitt 6.2; prop. 2021/22:229. För en genomgång av rättighetsansvarets särdrag och den tänkta systematiken avseende skadestånd för överträdelser av RF se Bengtsson, Rättighetsansvar. RF:s bestämmelse om personlig integritet berörs särskilt på s. 96 ff.
Hänvisas från p. 1 (s. 651)
1.Förstärkningen av integritetsskyddet rusar vidare även på andra plan. Sedan 2018 gäller stramare EU-reglering i form av dataskyddsförordningen, vars artikel 82 reglerar skadestånd på liknande sätt som i PUL. Harmoniseringen av personuppgiftshanteringen inom EU fortsätter, bland annat med hjälp av de nya och kraftfulla sanktionsavgifter som introducerades med förordningen. År 2018 kodifierades dessutom praxisen om EKMR-skadestånd i 3:4 SkL, och efter några banbrytande domar från HD är även skadestånd grundat på 2 kap. RF på förslag. Detta kan bli mycket betydelsefullt ur integritetssynpunkt med tanke på stadgandet i 2:6 st. 2 RF, om grundlagsskydd mot betydande intrång i den personliga integriteten genom övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Att märka här är att stora steg tas för att förstärka skyddet i den vertikala relationen mellan enskilda och det allmänna. De senaste decennierna har också präglats av en mer ifrågasättande hållning och en strängare syn på det statliga ansvaret än tidigare, någonting som förstärks av de ”registerskandaler” som under 2010-talet uppmärksammats i media. Det har handlat om såväl olagliga register hos Polisen som olaglig hantering av personuppgifter hos bland annat Transportstyrelsen och vårdtjänsten 1177. Sådana incidenter kan numera stå det allmänna dyrt, eftersom även offentliga aktörer kan åläggas sanktionsavgifter enligt dataskyddsförordningen (vilket också skedde i 1177-fallet).s. 651