NJA 2015 s. 110 p. 18.
Hänvisas från p. 2 (s. 70)
2.Varje partsantagande kan knappast vara en förutsättning. Om en part själv orsakat att hans förutsättning slagit fel kan förutsättningen i regel inte tillerkännas relevans. En parts påstådda förutsättning kan inte anses som en juridiskt relevant förutsättning om parten själv anser att klart övervägande sannolikhet talar emot hans antagande. Då utgör antagandets motsats snarast en förutsättning. Partens osannolika antagande bör då kunna uppfattas som en möjlighet och en risk som motsägs av andra möjligheter. Detsamma gäller nog om parten bedömer sitt antagande som mycket sannolikt men rätten kommer fram till att det är högst osannolikt. Om en part felaktigt på grund av en lättjefull culpös bedömning hyst en viss förutsättning kan en domstol anse att denna inte är en relevant förutsättning som kan läggas till grund för tolkningen av lag eller avtal. Ett ansvar som bygger på riskfördelning är något annat än ett ansvar som bygger på en köpares befogade förutsättningar.s. 70