1.bedömning och konstaterade att det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott.s. 479
2.Det nya avgörandet fick långtgående konsekvenser. Eftersom det handlade om en förändring av praxis fick det nya rättsläget tillbakaverkande effekt. Ett stort antal redan lagakraftvunna domar och beslut bedömdes därigenom stå i strid med EKMR.s. 479
3.I det efterföljande rättsfallet NJA 2013 s. 746 tillskapade HD ett särskilt resningsförfarande som syftade till att undanröja straffansvaret i de fall förbudet mot ne bis in idem hade överträtts i skatte- eller brottmålsprocessen, vilket bland annat ledde till att HD:s egen dom i NJA 2010 s. 168 så småningom undanröjdes.s. 479
4.Den 1 januari 2016 lagreglerades hur förfarandena för att påföra ansvar för skattebrott respektive skattetillägg skulle förhålla sig till varandra. Ganska motvilligt fick lagstiftaren anpassa sig till HD:s tolkning av Europadomstolens praxis — trots att HD:s två domar 2013 möjligen gick lite längre än vad konventionen egentligen krävde (om man betraktar dem i ljuset av senare avgöranden av Europadomstolen).s. 479
5.Om lagstiftaren mot bakgrund av den debatt som fördes i frågan hade agerat tidigare, före HD:s pleniavgörande, hade man nog haft ett större utrymme att själv bestämma hur en ny ordning för att påföra sanktioner vid överträdelse av skattelagstiftningen skulle utformas. Möjligen hade detta i så fall lett till mindre långtgående ingrepp i det tidigare systemet och det är även tänkbart att en retroaktiv tillämpning därmed inte hade aktualiserats.s. 480