NJA 2013 s. 376 p. 29.
Hänvisas från p. 5 (s. 475)
1.Ett illustrativt exempel på hur lagstiftaren har använt olika tekniker för att påverka straffmätningspraxis är de förändringar av lagstiftningen som har gjorts med avseende på straffet för mord.s. 475
2.Genom rättsfallet NJA 2007 s. 194 slog HD fast att straffet för mord skulle vara tio års fängelse medan livstidsstraffet skulle förbehållas de allvarligaste fallen. Vid denna tidpunkt var det högsta tidsbestämda straff som kunde dömas ut för ett enskilt brott tio års fängelse, om det inte var fråga om återfall i brott.s. 475
3.Utgången föranledde viss debatt och opinionsbildning för en strängare reglering. Detta ledde till att regeringen gav den redan sittande Straffnivåutredningen tilläggsdirektiv med uppdraget att se över straffskalan för mord. Uppdraget resulterade i en lagändring som innebar att straffskalan fylldes ut så det för mord och andra brott med livstids fängelse i straffskalan blev möjligt att döma till fängelse upp till arton år eller på livstid. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2009 varvid utgångspunkten för straffmätningen för mord blev tolv års fängelse.s. 475
4.Ett år senare den 1 juli 2010 trädde en ändring av 29 kap. 1 § brottsbalken i kraft med innebörden att det vid bedömningen av straffvärdet för ett brott särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Syftet med ändringen var att allvarliga våldsbrott skulle anses ha ett generellt sett högre straffvärde än tidigare. I författningskommentaren gavs ganska detaljerade anvisningar på vilket sätt straffvärdet på olika nivåer skulle höjas i förhållande till tidigare praxis.s. 475
5.Den valda lagstiftningstekniken kritiserades både av HD och i litteraturen. HD uttalade dock samtidigt att grunderna för reformen ändå skulle respekteras. Så småningom slog HD fast att efter lagändringen skulle utgångspunkten för bedömningen av straffvärdet för mord vara fjorton års fängelse.s. 475
6.Men lagstiftaren var inte nöjd. I syfte att ytterligare höja straffvärdet för mord infördes med ikraftträdande den 1 juli 2014 ett kvalificerande rekvisit för användningen av livstidsstraffet. Avsikten var att sänka tröskeln för användningen av detta straff. Formuleringen av det kvalificerande rekvisitet ”om omständigheterna är försvårande” ska ses i ljuset av att HD i rättsfallet NJA 2013 s. 376 hade angett att livstidsstraffet skulle användas ”endast i de undantagsfall då ett tidsbestämt fängelsestraff på arton år inte är tillräckligt, t.ex. då gärningsmannen har mördat mer än en person eller då omständigheterna annars är synnerligen försvårande”.s. 476
7.HD underkände emellertid lagändringen och menade att den valda formuleringen inte med tillräcklig tydlighet klargjorde att det handlade om en skärpning. Utgångspunkten för bedömning av straffvärdet skulle därför ligga kvar på fjorton års fängelse i enlighet med vad som hade uttalats i NJA 2013 s. 376. Denna rättstillämpning bekräftades senare i rättsfallen NJA 2016 s. 809 och NJA 2018 s. 975.s. 476
8.HD:s ställningstagande föranledde lagstiftaren att omarbeta utformningen av 3 kap. 1 § brottsbalken och införa nya kvalificerande rekvisit för användningen av livstidsstraffet. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 2021. De nya rekvisiten accepterades av HD som våren 2021 slog fast att utgångspunkten för straffvärdet för mord numera får anses vara fängelse i sexton år.s. 476
9.Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att HD under en tid av fjorton år har förändrat sin praxis avseende utgångspunkten för bedömningen av straffvärdet för mord, från tio till sexton års fängelse. Bakgrunden till förändringen har varit fyra olika lagändringar där lagstiftaren dels förändrat straffskalans struktur, dels ändrat den generella bestämmelsen för bedömningen av straffvärde och dels vid två tillfällen fört in nya kvalificerande rekvisit.s. 476