1.Till skillnad från när JO eller JK för talan i Högsta domstolen krävs i de flesta fall prövningstillstånd även när jag överklagar en hovrättsdom eller ett beslut. Denna ordning infördes 2004 på riksåklagarens initiativ. Jag tycker att denna ordning är väldigt bra, eftersom jag kan känna mig mer fri att överklaga en dom eller ett beslut utan att riskera att ”i onödan” binda upp Högsta domstolens begränsade resurser. I och med denna reform kan Högsta domstolen själv avgöra vilka mål som ska prövas där, även om det sker på riksåklagarens initiativ. Reformen har också inneburit att riksåklagaren numera överklagar hovrättsdomar och beslut i större utsträckning än innan denna reform genomfördes.s. 435
2.När jag överväger om jag ska överklaga en dom eller ett beslut, eller när jag i rollen som motpart ska yttra mig över frågan om prövningstillstånd, gör jag en bedömning av om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar målet. Det bör nämnas att riksåklagaren även kan överklaga en dom eller ett beslut med påstående om att det finns synnerliga skäl för prövningstillstånd (resning eller domvilla). Detta görs dock mycket sällan, även om det har hänt. I de fall riksåklagaren har överklagat en dom eller ett beslut med ett sådant påstående har det i vissa fall ändå lett till prejudicerande uttalanden av Högsta domstolen innan målet skickats tillbaka till hovrätten för ny prövning där. Ett exempel på detta är NJA 2017 s. 1086. I ett annat fall har Högsta domstolen prövat målet i sak efter att riksåklagaren i sitt överklagande påstått att domen ska undanröjas på grund av rättegångsfel i hovrätten. Exempel på detta är NJA 2016 s. 129.s. 436
3.Vad som kan tala för att prövningstillstånd bör meddelas är om hovrättspraxis i en viss fråga spretar, dvs. om frågan bedöms olika av hovrätterna. Det kan också vara fråga om ny lagstiftning där uttalandena i förarbetena inte är tydliga, varför vissa frågor måste avgöras i praxis. Det kan t.ex. röra sig om hur man ska tolka ett visst rekvisit i en straffbestämmelse, frågor om uppsåt eller oaktsamhet, frågor om straffvärde, rubricering och påföljdsval etc.s. 436
4.En viktig aspekt när jag yttrar mig är att göra en bedömning av om målet är lämpligt för en prövning i Högsta domstolen. Eftersom Högsta domstolen är en renodlad prejudikatinstans med begränsade resurser är det sällan lämpligt att mål som prövas där är omfattande eller innefattar komplicerade bevisfrågor, särskilt om prövningen av bevisningen kan leda till att Högsta domstolen gör en annan bedömning av vad som är bevisat än vad hovrätten kommit fram till. I ett sådant fall riskerar själva prejudikatfrågan att falla bort, vilket naturligtvis skulle vara olyckligt. Detsamma kan gälla om målet innehåller flera omständigheter som i det enskilda fallet har inverkat på domstolarnas bedömning av den prejudikatintressanta frågan. Det är därför bra om målet som sådant är så renodlat som möjligt. Högsta domstolen har också goda möjligheter att meddela partiellt prövningstillstånd, vilket jag uppfattar har blivit mer vanligt under senare år. Högsta domstolen kan då exempelvis meddela prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt beträffande gärningen, vilket innebär att eventuella bevisfrågor kan skalas bort redan från början.s. 436