Stycket

23.digheter och straffvärdeomständigheter. Om vi backar i tiden kan frågan sägas ha gällt kraven på gärningsbeskrivningens utformning. Frågan om utformningen av gärningsbeskrivningar är visserligen notoriskt besvärlig, bl.a. med hänsyn till att den alltid måste ses i relation till hur de relevanta straffbestämmelserna är utformade samt till att den har åtminstone två lager (som återspeglas i följande frågor ”vad måste man ange för att det ska vara möjligt att döma för visst brott?” och ”vad bör man ange för att göra förutsättningarna för processen så goda som möjligt?”). Om man utgår från standardlitteraturen på området så torde emellertid utgångstipset kunna sägas ha varit att straffvärderelevanta faktorer inte behövde anges i gärningsbeskrivningen medan motsatsen gällde gradindelningsfaktorer. Sedan NJA 2003 s. 486 har problemet kommit i delvis ny belysning och det har åtminstone till viss del förflyttats från gärningsbeskrivningens innehåll till vad åklagaren behöver — som ett minimum — ta upp vid en huvudförhandling eller annars beröra i processen. Och frågan kan då ställas hur den uppdelning som görs mellan gradindelningsomständigheter och straffvärdeomständigheter går ihop med Högsta domstolens envisa betonande av sambandet mellan straffvärdebedömning och gradindelning.s. 427