3 · Hur lång är reklamationsfristen?

1.3.1 Inledning I följande del av artikeln kommer det göras ett försök att undersöka hur lång reklamationsfristen är. Omedelbart ställs man då inför problemet att en reklamation i vissa fall har ansetts vara för sen redan efter några veckor, medan den i andra fall har bedömts rättidig efter att flera månader har passerat. Det finns alltså ett stort spann, och därmed ett behov av att avgränsa under vilka förhållanden det blir relevant att jämföra fall med varandra. Som antytts ovan och som kommer att framgå i det följande är det två av faktorerna som redovisats i avsnitt 2 som har särskilt stor betydelse för reklamationsfristen: vilken sorts avtalsprestation som är ifråga och om den reklamationspliktiga är privatperson.s. 53

2.En uppdelning efter dessa faktorer har därför gjorts. Med hänsyn till mängden praxis och av utrymmesskäl har framställningen i huvudsak behövt begränsas till att avse endast fel i avtalsprestation (reklamationsfristen vid dröjsmål kommer inte behandlas). Vidare har det endast funnits ett begränsat utrymme att i detalj problematisera de enskilda avgörandena i syfte att besvara om den däri etablerade reklamationsfristen kan anses korrekt. Av samma skäl har en ganska grovhuggen uppdelning behövt göras över avtalsprestationerna; istället för att analysera varje avtalsprestation för sig har en kategorisering gjorts mellan dels köp av tjänst, vara, eller fastighet, dels om det är fråga om ”komplicerade” avtalsprestationer. Lämpligheten av denna uppdelning, och om en viss avtalsprestation bör klassas som komplicerad eller inte, kan diskuteras. Man bör också ha i åtanke att en avtalsprestation som generellt är att anse som komplicerad rätteligen i ett enskilt fall kan vara okomplicerad, och vice versa. Därtill hänvisas till de avgränsningar som gäller för artikeln generellt (se avsnitt 1). Den kommande framställningen är alltså förenklad i flera avseenden och bygger på vissa skönsmässiga avgränsningar. Det är min förhoppning att, trots dessa reservationer, kunna bidra med någon slags konkretion kring hur lång reklamationsfristen bedöms vara i olika sammanhang. 3.2 Tjänster som är komplicerade Inom denna kategori avses framförallt rådgivningstjänster olika slag. Utredningen visar, vad gäller näringsidkare, att det aldrig har ansetts att ett krav har reklamerats för sent (bortsett från ett uppenbart fall). En reklamationsfrist om till synes fyra månader har godtagits i ett fall rörande revision. I ett annat avgörande avseende advokats uppdrag som rättegångsombud skulle en reklamation inom sex månader ha godtagits.s. 53

3.Beträffande privatpersoner finns ett antal avgöranden som främst (men inte enbart) rör reklamation mot fastighetsmäklare och besiktningsmän. Reklamation efter fem månader eller senare har ansetts vara för sent, men reklamation efter i vart fall tio veckor har godtagits. I ett avgörande som rörde revisors skatterådgivning ansågs att en reklamation efter tre månader var inom fristen. 3.3 Tjänster som är okomplicerade Utredningen ger stöd för att reklamationsfristen i näringsidkarsammanhang är kort. I ett mål rörande entreprenad fann hovrätten att en reklamation efter omkring fyra månader var för sen. I ett annat avgörande angående fel i överlåtelsebesiktning ansåg hovrätten att reklamation efter tio veckor var för sen. Ytterligare ett avgörande avser ett blandat köp, men där avtalsprestationen huvudsakligen bestod av utveckling av en programvara (dvs. en tjänst). Här ansågs reklamation efter en och en halv månad ha skett för sent, men det fanns flera omständigheter som talade för en kort frist. Slutligen ansågs en reklamation efter fyra veckor ha varit för sen, trots att tjänsten ifråga (säkerhetsrådgivning enligt lagen (2006:263) om transport av farligt gods) möjligtvis kan betraktas som förhållandevis komplicerad. Emellertid förefaller två veckor ha varit inom skälig tid enligt ett hovrättsavgörande rörande entreprenad, trots att det enligt domstolen fanns skäl som talade för en sträng bedömning. Ett annat hovrättsavgörande rörde leverans av ånga för golvproduktion. Vid leveransavtalets utgång hade köparen rätt att förvärva produktionsanläggningen enligt en viss prismekanism i avtalet. Inför utgången erbjöd säljaren ett pris som köparen menade stred mot prismekanismen. Köparens påpekade härom lämnades efter fyra veckor, vilket ansågs ha skett i tid.s. 54

4.Vad gäller privatpersoner finns i denna kategori endast ett avgörande av intresse, som rörde fel i entreprenad, och där en reklamation efter tre och en halv månad ansågs vara för sent framställd. 3.4 Varor som är komplicerade Vad gäller näringsidkare finns ett hovrättsavgörande som gällde köp av vindkraftverk under standardavtalet ABA 99 (enligt vilket reklamation skulle ske ”utan oskäligt dröjsmål efter att felet visat sig”). Reklamationsfristen ansågs inte vara längre än drygt en månad. Omständigheterna var dock något speciella.s. 56

5.Beträffande privatpersoner finns ett hovrättsavgörande som rörde avvikande lägenhetsarea vid bostadsrättsköp. En reklamation efter ungefär fyra månader ansågs vara för sen. 3.5 Varor som är okomplicerade Reklamationsfristen är kort i näringsidkarsammanhang. I ett avgörande som rörde reklamation av en grävmaskin som hade börjat brinna ansågs en reklamation efter tre månader inte vara inom fristen, till synes uppenbarligen. I ett annat avgörande, som gällde köp av vin men där inte allt vin hade levererats, ansågs en reklamation gjord efter en månad vara för sen. Samma frist ansågs gälla i ett avgörande som rörde fel i ett brandlarm. I sistnämnda två fall ansåg domstolen att det förelåg faktorer som talade för en sträng bedömning.s. 56

6.Vad gäller privatpersoner finns ett hovrättsavgörande som gällde köp av en felaktig spis i samband med köp av en bostadsrätt, i vilket en reklamation ansågs för sen när den gjordes efter ungefär tre månader. I ett äldre avgörande, NJA 1971 s. 51, ansågs en reklamation efter ca tre månader vid köp av bil vara för sent framställd. 3.6 Fel i fastighet I näringsidkarsammanhang finns ett avgörande som gällde en miljöskadad fastighet. Där ansågs köparens reklamation efter tre månader inte ha ägt rum inom reklamationsfristen, men det fanns faktorer som med styrka talade för en kort frist.s. 56

7.Beträffande privatpersoner finns flera avgöranden av intresse. I NJA 1977 s. 138 ansågs reklamationsfristen ha börjat löpa under ”våren” och en reklamation den 8 juli samma år ansågs vara gjord inom fristen. Ett viktigt och omdiskuterat avgörande är NJA 2008 s. 1158, där HD godtog en reklamationsfrist om fyra och en halv månad. Den av HD tillåtna fristen har på flera håll fått kritik för att vara alltför generös. Icke desto mindre finns två senare tillkomna hovrättsavgöranden där reklamation efter ungefär tre månader har ansetts vara inom fristen. I två avgöranden som rörde rättsligt fel ansågs reklamation efter ca tre månader vara rättidigt. I två fall före NJA 2008 s. 1158 har reklamation efter fyra månader ansetts vara inom fristen. I ett avgörande efter NJA 2008 s. 1158 ansågs dock en reklamation efter närmare ett halvår vara för sent framställd. I sammanhanget kan också hänvisas till Göta hovrätts dom den 16 december 2019 i mål T 1553-19, som gällde reklamation av fastighetsbesiktning (dvs. fel i tjänst). Hovrätten konstaterade att situationen påminner om då köpare reklamerar fel i en fastighet, och hänvisade till NJA 2008 s. 1158. Reklamationen, som gjorts efter ”i princip fem månader”, ansågs vara för sent framställd. 3.7 Analys Vad gäller tjänster som är komplicerade föreligger i allmänhet flera faktorer som talar för en längre reklamationsfrist. Generellt saknar den reklamationspliktiga relevant sakkunskap, och det är ofta förenat med svårigheter att avgöra om/vilken påföljd som kan göras gällande. I exempelvis rådgivningssammanhang är det också typiskt sett svårt att genom ett avhjälpande motverka de negativa följderna av ett avtalsbrott. Allt detta motiverar en förhållandevis generös reklamationsfrist vid de avtalsprestationer som nu är ifråga.s. 57

8.I näringsidkarsammanhang kan följande noteras. I doktrin har sagts, med hänvisning till bl.a. NJA 2008 s. 1158, att reklamationsfristen vid fel i revisorers och advokaters rådgivning kan överstiga sex månader. Det finns åtminstone ett hovrättsfall där domstolen accepterat detta doktrinuttalande. Som vi sett har också reklamation efter fyra månader godtagits i ett fall som rörde revisionsansvar. Emellertid ska noteras att de reklamationspliktiga i NJA 2008 s. 1158 var privatpersoner. HD förefaller också ha tagit särskild hänsyn till att det rådde semestertider, något som svårligen kan komma ifråga i näringsidkarsammanhang. Alltså fanns flera faktorer som talar för en längre frist men som inte aktualiseras i näringsidkarsammanhang. Slutligen har avgörandet som sagt fått kritik från flera håll som innebärandes en alltför generös reklamationsfrist. Därför är det enligt min mening tveksamt om det går att ta avstamp i NJA 2008 s. 1158 som stöd för att fristen kan vara betydligt längre ändå. Dock har det sagts att det för komplicerade rådgivningstjänster ofta saknas anledning att i reklamationshänseende behandla en näringsidkare mindre förmånligt än en konsument. Om detta är korrekt kan konstateras att det åtminstone finns tre hovrättsavgöranden som godtagit en reklamation inom tre månader (och vissa av dem senare än så).s. 57

9.Inom samma avtalskategori men då den reklamationspliktiga varit privatperson har ansetts att en reklamation efter såväl fem som sex månader varit för sent framställd. I dessa fall har det varit fråga om rådgivningstjänster kopplade till fastighetsköp, dvs. besiktningstjänster och mäklartjänster. Utgångspunkten får antas vara att dessa tjänster inte är lika komplicerade som exempelvis revisorers och advokaters rådgivning. Å andra sidan är omständigheten att de reklamationspliktiga varit privatpersoner en faktor som klart förlänger fristen, men trots detta har alltså reklamation efter fem månader ansetts vara för sent. Som kommer att framgå strax nedan lär dock reklamationsfristen vid fel i fastighet (när köparen är privatperson) i regel uppgå till omkring fyra månader. Ofta torde ansvarsbedömningen för fastighetsmäklare och besiktningsmän vara något mer komplicerad eftersom det i regel krävs en bedömning av om det förelegat en avvikelse såväl i själva överlåtelseobjektet som i förhållande till den aktsamhetsnorm som mäklaren eller besiktningsmannen förväntas uppfylla. Möjligen borde därför reklamationsfristen för dessa tjänster vara något längre än vad som gäller vid fel i fastighet.s. 58

10.Sammanfattningsvis förefaller det troligt att reklamationsfristen för nu aktuella tjänster endast i undantagsfall överstiger fem–sex månader men som utgångspunkt godtas om de sker inom tre månader, oavsett om den reklamationspliktiga är näringsidkare eller privatperson.s. 58

11.Vad gäller övriga avtalsprestationer bortsett från fel i fastighet ger inte utredningen stöd för att det föreligger någon väsentlig skillnad dem sinsemellan, i vart fall i näringsidkarsammanhang. Men det ska understrykas att praxis i vissa fall är knapphändig och att det inte är relevant att jämföra fel i färskvara med fel i tjänst. En möjlig förklaring till att längden ändå är förhållandevis likvärdig kan vara att domstolarna vid fel i tjänst tillämpar köplagen analogt, vilken får sägas ge uttryck för en förhållandevis sträng reklamationsplikt. Vi har sett att längden i flera fall har varit så kort som en månad, men då har det också i vissa av avgörandena funnits faktorer som talat för en kortare frist.s. 58

12.Å andra sidan har reklamation inom till synes två veckor varit rättidig, trots att domstolen samtidigt ansett att det förelåg skäl för att se strängt på reklamationsfristen. I sammanhanget kan också hänvisas till ett avgörande som egentligen ligger utanför artikelns avgränsning som gällde tolkningen av en reklamationsbestämmelse i standardavtalet ABK 96 enligt vilken krav skulle framställas ”snarast”. Hovrätten fann att ett krav som var framställt efter ca tre veckor skett inom fristen. Fristen vid fel i varor förefaller således vara omkring en månad, om det inte är fråga om en färskvara. Enligt min uppfattning bör i vart fall fristen vid tjänster som regel vara något längre, men det ska erkännas att domstolarna inte förefaller dela den uppfattningen.s. 59

13.En privatpersons reklamation där denna inte agerar som konsument anses regelmässigt vara för sen om den görs efter tre till fyra månader. I ett avgörande ansågs dock en reklamation som gjordes åtminstone efter ca tio veckor vara inom fristen. Reklamationsfristen står i ganska skarp kontrast till vad som gäller vid fel i fastighet, där fristen är klart längre (se strax nedan). Som förklarades under avsnitt 2.3 torde köparen i konsumentsammanhang i regel åtnjuta en reklamationsfrist om två månader, men lagstiftaren har också varit tydlig med att fristen kan vara längre än så. Det framstår inte som otänkbart att reklamationer efter tre månader ofta godtas, och ibland senare än så. Det som motiverar den generösare inställningen till konsumenters reklamationsplikt förefaller främst vara konsumentens bristande kunskaper; inte maktobalansen mellan denna och näringsidkaren. Möjligen är det därför sällan motiverat att göra någon åtskillnad mellan konsumenter och privatpersoner vid bestämmandet av reklamationsfristen. En annan fråga är om fristen i sig i den s.k. tvåmånadersregeln är tillämplig i konsumentsammanhang generellt eller kanske till och med för privatpersoner generellt. Det finns inte utrymme att i detta sammanhang analysera denna intressanta fråga.s. 59

14.Vad så slutligen gäller fel i fastighet bör inledningsvis noteras att jordabalkens reklamationsregler vid köp av fastighet har karaktären av preklusionsbestämmelser. Detta skiljer sig från köplagens påföljdssystematik, som delvis bygger på tanken att även kontraktsbrytanden har rättigheter som tillvaratas genom reklamationen (t.ex. rätten att avhjälpa ett fel). Redan av det skälet finns det anledning att behandla den reklamationspliktiga mer förmånligt jämfört med avtalsprestationer där köplagens regler (direkt eller indirekt) tillämpas.s. 59

15.Reklamationsfristen är förhållandevis generös när den reklamationspliktiga är privatperson; fristen får som utgångspunkt anses uppgå till omkring fyra månader, med hänvisning till NJA 2008 s. 1158 och hovrättspraxis. Reklamationsfristen lär endast i undantagsfall vara längre än fyra och en halv månad.s. 60

16.Mer svårbedömd är fristen i näringsidkarsammanhang. I ett hovrättsavgörande ansågs tre månader vara för sent. Det ska dock understrykas att det fanns starka skäl i det aktuella fallet att se strängt på fristen. Fastighetsköp mellan näringsidkare gäller ofta stora värden och köpeobjekt, och kan kompliceras ytterligare av att ske inom ramen för ett bolagsförvärv. Även om avtalsbrottet består av ett relativt enkelt konstaterbart fel i och för sig kan felets omfattning behöva utredas genom särskild undersökning och en bedömning ske om felet kan göras gällande. Sannolikt bör därför reklamationsfristen vara klart generösare än vad som gäller vid fel i vara och okomplicerade tjänster. 4 Avslutande reflektioner samt några ord om tolkningen av ”reklamationsavgöranden” Att gå igenom domstolsavgörandena inför upprättandet av artikeln har varit en grannlaga uppgift, inte bara för att det har varit tidskrävande utan också för att domskälen ibland ger ett något janushövdat intryck. Å ena sidan är domskälen ofta utförliga och tydliga vad gäller vilka faktorer som domstolarna har tagit i beaktande i sina bedömningar, särskilt när reklamation bedöms ha skett för sent. Å andra sidan är det förvånansvärt ofta svårt — i flera fall faktiskt omöjligt — att sluta sig till när domstolarna, inklusive HD, har ansett att reklamationsfristen börjat löpa. När det inte finns en startpunkt att förhålla sig till går det inte att med önskvärd precision sluta sig till hur lång fristen har tillåtits att vara. En sådan domskrivning innebär bl.a. att värdefull vägledning går om intet, vilket delvis också är förklaringen till varför det i vissa avseenden är ganska skralt med praxis i uppställningen ovan. Jag har också noterat att detta ibland orsakat att underrätter vid bestämmandet av längden hänvisar till överväganden av HD som, vid en närmare granskning, i själva verket tar sikte på startpunkten (se t.ex. avsnitt 2.12 ovan om felets upptäckbarhet). En annan utmaning är att det ibland är otydligt, när den reklamationspliktiga är privatperson, om de överväganden som görs i fråga om fristens längd endast gör sig gällande under de omständigheterna eller även i näringsidkarsammanhang. Slutligen kan för fullständighetens skull noteras att även frågan om startpunkten vållar tolkningssvårigheter, exempelvis därför att domstolens in casu-bedömning sammanblandas med vad domstolen egentligen anser är gällande rätt. Det finns alltså anledning att vara särskilt vaksam vid tolkningen av avgöranden som rör frågor om reklamation.s. 60

17.Det tål att funderas på hur de olika faktorerna som identifierats ovan förhåller sig till varandra. T.ex. kan man fråga sig om förekomsten av en faktor utesluter tillämpningen av en annan, eller vad deras inbördes prioritering är. En annan tanke att begrunda är i vad mån de olika faktorerna går in i varandra och hur man i så fall ska förhålla sig till det. Kan exempelvis ett bolag som saknar egna jurister och som anlitat en advokat, i den avtalsrelationen åtnjuta en längre reklamationsfrist både mot bakgrund av tjänstens komplexitet och bolagets bristande sakkunskap? En annan fråga är i vilken utsträckning rättstillämparen bör hämta inspiration från köplagen när denna har att bedöma reklamationsfrågor utanför det lagreglerade området. Köplagens invecklade reklamationssystematik vilar på ett successivt påföljdssystem som i praktiken inte är överförbart på vissa tjänsteprestationer. Möjligen är köplagens reklamationssystematik, och den förhållandevis stränga reklamationsfrist som förefaller emanera ur denna, i själva verket att betrakta som lex specialis istället för allmänna kontraktsrättsliga principer. Dessa frågor finns det inte utrymme att gå in närmare på i detta sammanhang, men de visar vikten av att göra en nyanserad bedömning i varje enskilt fall.s. 61

18.Som framgått finns ett trängande behov av vägledande praxis för vissa avtalstyper, i första hand tjänster som är komplicerade, inte bara vad gäller reklamationsfristens längd utan också t.ex. dess principiella startpunkt. Sammanfattningsvis lämnar alltså frågor om reklamationsfristens längd stort utrymme för argumentation och taktiska överväganden, t.ex. om mellandom ska begäras. Frågor om reklamation är på så vis stimulerande — men också förpliktande.s. 61