Se ”Tryckerimomsen I” NJA 2015 s. 1072 p. 17.
Hänvisas från p. 17 (s. 395)
17.Även om HD delvis hänvisar till tidigare praxis om condictio indebiti tyder allt på att HD:s slutsats, att passivitet vid återkrav av betalning kan leda till att rätten till återbetalning går förlorad, inte utgör blott en hänvisning till den principen. Det måste istället anses vara fråga om en vidareutveckling av passivitetsverkansprincipen. Det råder nämligen inget tvivel om att passivitet typiskt sett är en relevant faktor vid condictio indebiti bedömningens s.k. inrättandekrav. En bekräftelse av detta fordrar knappast närmare tre sidors domskäl. HD:s svar på den hänskjutna frågan är också svårt att förstå som enbart en hänvisning till condictio indebiti. Dessutom kan passivitet aldrig i sig, enligt condictio indebiti, leda till en förlust av rätten till återbetalning. Detta följer redan av att andra rekvisit också måste vara uppfyllda, men därtill att passivitet inte i sig leder till ett inrättande (i vart fall inte i teorin). Det står också klart att en betalningsmottagare (enligt condictio indebiti) i vissa fall inte kan inrätta sig efter en betalning oavsett hur länge misstagsbetalaren förhållit sig passiv, med följd att rätt till återbetalning föreligger.s. 395