Borgeke och Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott s. 257–260, 2016; se vidare NJA 2000 s. 421.
Hänvisas från p. 1 (s. 281)
1.I tidigare 29 kap. 7 § föreskrevs att ungdom skulle beaktas vid straffmätningen för personer som begått brott innan de fyllt 21 år, eftersom personer mellan 15 och 21 ansågs utgöra en grupp som generellt inte ställts inför vuxenvärldens krav och möjligheter att utveckla ansvarstagande. I praktiken innebar regleringen att straffet sattes ned schematiskt utefter gärningspersonens ålder, till exempel genom en reduktion med ca 20 % för en tjugoåring och ca 50 % för en artonåring. Genom den nu diskuterade lagändringen ändrades också 30 kap. 5 § brottsbalken, i vilken det tidigare föreskrevs att det krävdes särskilda skäl för att döma en person mellan 18–20 år till fängelse. Fortfarande gäller däremot enligt 29 kap. 3 § 3 p. brottsbalken att det i förmildrande riktning ska beaktas om brottet begåtts på grund av bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga.s. 281