Närliggande

8.I NJA 1989 s. 47, som redan nämnts i korthet, uppkom också frågan om ett tillkommande skadestånd kunde hanteras enligt 13 kap. 3 § första stycket 1 rättegångsbalken, dvs. som en annan fullgörelse som grundar sig på omständighet som inträffat under rättegången eller först då blivit känd för käranden. Högsta domstolen ansåg att skadeståndet utgjorde annan fullgörelse enligt den bestämmelsen, och det ansågs ha föranletts av omständighet som inträffat under rättegången, nämligen att möjligheter att beräkna skadeståndet förelegat först då. Yrkandet, som grundades på en föreskrift i samma kontrakt som tvisten i övrigt handlade om, tilläts därför. Det fördes inget resonemang om att skadeståndsyrkandet, om det också skulle läggas till grund för tredskodom, inte skulle kunna omprövas eftersom varken återvinning eller överklagande var möjligt.s. 30