Situationen blir annorlunda om tvisten inte rörde betalningsskyldigheten som sådan utan just prisavdraget, se NJA 2017 s. 659. Det har alltså betydelse för rättskraftens omfattning om det i det första målet är leverantören som har yrkat betalning för varan eller om det är köparen som har yrkat prisavdrag.
Hänvisas från p. 9 (s. 36)
9.Som diskuterats i det föregående kan en kvantitativ förändring av ett yrkande ske enligt 13 kap. 3 § första stycket 1 rättegångsbalken och rättsfallet NJA 1971 s. 317. En sådan justering är tillåten även i högre rätt, men det krävs att justeringen görs på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit känd för käranden. Här kan frågan ställas hur strängt detta krav ska anses vara; ska det vara fråga om faktisk visshet, vad sökanden borde ha insett, eller vad sökanden kunde ha insett? I NJA 1965 s. 94 uppställdes ett strängt krav på att en köpare av en maskin som kunde ha upptäckt ett fel borde ha gjort felet gällande i en tvist om betalning av köpeskillingen för maskinen. Felet kunde därmed inte såsom factum superveniens läggas till grund för prisavdrag i en senare tvist. En slutsats av detta skulle kunna vara att sådana taleändringar som omfattas av en snäv tolkning av NJA 1971 s. 317 skulle kunna göras efter ett utslag, dvs. sådana ändringar som avser en ersättningsprestation eller en beloppshöjning på oförändrad grund.s. 36