Beträffande frågan var gränsen går för att ett mål är avslutat i factum superveniens-hänseende finns olika uppfattningar i doktrinen. Ekelöf ansåg tidpunkten för målets överlämnande till dom vara avgörande, dvs. när huvudförhandlingen avslutas, se Per-Olof Ekelöf m.fl., Rättegång, tredje häftet, 8 uppl., Stockholm: Norstedts juridik, 2018 s. 167. Per Henrik Lindblom har — på goda grunder, enligt min uppfattning — ansett att det är laga kraft–tidpunkten som är avgörande, se Per Henrik Lindblom, Miljöprocess del II, Uppsala: Iustus, 2002, s. 575–579 och 620–624. Jfr angående rätt till prövningstillstånd på processuella grunder NJA 2012 s. 179.
Hänvisas från p. 5 (s. 26)
5.När det gäller 13 kap. 3 § första stycket 1 finns anledning att fundera på hur rätten att göra en taleändring går ihop med kravet på prövningstillstånd i hovrätt. Om det finns en dom där svaranden förpliktats att lämna ut ett föremål, och det visar sig efter domen att föremålet inte finns i behåll, kan käranden trots fullt bifall till den vid tingsrätten förda talan överklaga domen och göra en taleändring för att få ut en ersättningsprestation. Detta torde utgöra ett skäl för hovrätten att bevilja prövningstillstånd. Även om det slut som tingsrätten kommit till inte skulle anses oriktigt utifrån de processuella förutsättningarna i den instansen, kan riktigheten av detta slut betvivlas utifrån de nya förutsättningarna. Om tingsrättsdomen vunnit laga kraft, och frågan om ersättningsprestation uppkommer därefter, utgör det nya rättsfaktum som ger upphov till kravet på ersättningsprestation factum superveniens och kan läggas till grund för en ny talan. Tillåtligheten i att lägga facta supervenientia till grund för en ny talan utgör ett undantag till att vad som avgjorts i det tidigare målet är res judicata. Det är därför konsekvent att kräva att ett factum superveniens inträffat efter det att den tidigare domen vunnit laga kraft. Om faktumet inträffat efter en dom men innan den vunnit laga kraft och fått rättskraft talar konsekvensen och även processekonomiska skäl för att faktumet bör tas upp i den redan pågående rättegången hellre än i en ny.s. 26