Stycket

4.Avgörandenas tillämplighet i insiderhandelsfall kan möjligen diskuteras då alla tre avsåg marknadsmanipulation. Det synes dock finnas stöd för att åtminstone betrakta dem som indikativa för fastställandet av sanktionsavgifter vid insiderhandel. Inledningsvis kan det konstateras att brotten insiderbrott, marknadsmanipulation och obehörigt röjande av insiderinformation enligt MmL har identiska straffskalor och i såväl i lagstiftning som av FI ofta behandlas gemensamt under paraplybegreppet marknadsmissbruk. Till detta kan läggas det faktum att uttalandena om straffet i NJA 2008 s. 292, som behandlade insiderbrott enligt den då gällande lagstiftningen, enligt förarbetena ska anses vägledande även avseende marknadsmanipulation. Dessa faktorer innebär inte med nödvändighet att även sanktionsavgifterna för de nämnda brotten ska vara parallella till sin storlek, men det skulle framstå som något inkonsekvent att ha en gemensam syn på straff men inte administrativa sanktioner. Om resonemanget ovan skulle visa sig korrekt väcker det dock frågan om vad som utgör ”genomsnittlig” ringa eller oaktsam insiderhandel, en fråga som dessvärre inte kan besvaras utifrån de aktuella rättsfallen.s. 198