Stycket

1.Den skada som i första hand torde aktualiseras vid processuella företrädares handlande för ett aktiebolags räkning är kostnadsansvar för rättegångskostnader som drabbar bolaget efter en förlorad process. I detta sammanhang kan jämföras med uppdrag för så kallade processbolags räkning. Om det redan från början framstår som klart att det inte finns förutsättningar att betala eventuella rättegångskostnader talar det starkt för att oaktsamhet föreligger. Kostnadsansvaret anses uppkomma efterhand som de processuella kostnaderna inträder, i NJA 2020 s. 526 har Högsta domstolen anfört: En sådan tillämpning innebär att tidpunkten för när en förpliktelse av detta slag ska anses ha uppkommit korresponderar med när borgenären själv ådrog sig den kostnad som ska ersättas. På så sätt upprätthålls en tydlig koppling mellan det personliga betalningsansvaret och borgenärens riskexponering under medansvarsperioden. Ett successivt ökande betalningsansvar för borgenärens rättegångskostnader under denna period ligger också väl i linje med bestämmelsernas handlingsdirigerande funktion och med hur bestämmelserna har tillämpats på andra typer av förpliktelser […] Resultatet blir att styrelseledamöterna, oberoende av när målet inleddes eller avslutades, riskerar att få ersätta de rättegångskostnader som borgenären har upparbetat under medansvarsperioden men inte de kostnader som är hänförliga till tiden innan denna period har börjat löpa eller efter att den har upphört. Slutsatsen blir att en tolkning av 25 kap. 18 § som innebär att en förpliktelse att ersätta motpartens rättegångskostnader uppkommer löpande i takt med att kostnaderna upparbetas stämmer bäst med de ifrågavarande bestämmelsernas syfte och funktion. Att bestämmelserna med en sådan tolkning ibland kan vara svårare att tillämpa än om förpliktelsen i stället skulle anses uppkomma vid en och samma tidpunkt utgör inget avgörande skäl mot denna tolkning.s. 153