Stycket

6.Ett brott kan även medföra skada på närstående till den som primärt skadats. När ett brott leder till en personskada som därefter leder till en personskada för någon annan, en anhörig till den först skadade, kan brottslingen behöva ersätta även den som drabbats sekundärt. Det följer sedan 20 år tillbaka av en särskilt regel i 5 kap. 2 § 3 p. SkL för skador som drabbar efterlevande till någon som dödats genom en ansvarsgrundande händelse. Ersättning kan även utgå till en närstående till någon som orsakats livshotande skador men överlevt, enligt avgöranden från HD (se NJA 2006 s. 181 och dom 8/10-21, i T 1291-21). Den s.k. anhörigersättningen, eller efterlevandeersättningen, har likheter med kränkningsersättningen (se nedan) på så vis att båda ersättningstyperna i hög grad är ”objektiviserade” och schabloniserade. En skillnad är att anhörigersättningen är en form av personskadeersättning — den ersätter de efterlevandes sveda och värk som presumeras uppkomma genom att en närstående på ett ansvarsgrundande sätt dödats — medan kränkningsersättning i sin moderna tolkning är helt frikopplad från personskadorna. 2.3 Sakskada Sakskador kan vara av fysiskt slag (en nedslagen dörr vid ett inbrott), men kan också uppkomma genom att ägaren (och i vissa fall andra rättighetsinnehavare) begränsas i sin möjlighet att använda egendomen (t.ex. genom om en sak stulits och ägaren därför inte kan använda den). I vissa fall kan en begränsad möjlighet att använda egendom betraktas som sakskada även om rättighetsinnehavaren inte hade för avsikt att använda den vid tillfället, t.ex. om någon använder en annans cykel under en tid då ägaren inte hade tänkt att använda den själv. Det kan också vara en sakskada om egendom får en försämrad funktion. 2.4 Ren förmögenhetsskada Ren förmögenhetsskada är den enda skadetyp som har en definition i SkL. En ren förmögenhetsskada är enligt 1 kap. 2 § — lagens enda skadedefinition — en ekonomisk skada som saknar samband med att ”någon” drabbats av en person- eller sakskada.s. 131