Rättsfall
NJA 2006 s. 181
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2006 s. 181
BibTeX
@misc{nja-2006-s-181,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2006 s. 181}},
year = {2006},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 4 artiklar · 9 stycken/fotnoter
Ersättning till brottsoffer1 hänvisning
Ersättning för s.k. chockskada5 hänvisningar
- Se NJA 2003 s. 508 och NJA 2006 s. 181.
- Undantag från huvudregeln när följdskadan utgörs av personskada gäller i de fall då personskadan består i psykiska besvär. Jag kommer fortsättningsvis något oegentligt att använda mig av beteckningen chockskada för sådan följdskada. Ett typexempel — taget från NJA 1993 s. 41 I — är att föräldrarna drabbades av psykiska besvär till följd av att deras dotter hade våldtagits och mördats. För chockskada har tidigare den principen gällt, att skadevållaren inte är skyldig att utge ersättning till den chockskadade. Med början i pleniavgörandena NJA 1993 s. 41 I och II har en utveckling ägt rum såväl i praxis som genom senare lagstiftning när det gäller rätten till ersättning för chockskada. En ändring av 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) genomfördes år 2002. Ändringen innebär att om personskada har lett till döden, skall ersättning betalas för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Även efter denna lagändring har ett antal rättsfall kommit som belyser chockskadeproblematiken, främst NJA 2003 s. 508, NJA 2004 s. 26, NJA 2006 s. 181, NJA 2006 s. 736, och Högsta domstolens dom den 4 december 2007 i mål nr T 4165-05. Det bör inte råda någon tvekan om att en fortsatt utveckling i rättspraxis är att vänta. Det kan emellertid vara lämpligt att nu sammanfatta och analysera den rättsutveckling som hittills har skett. 1.3 Rättspolitiska skäl att vägra ersättning vid chockskador Man kan fråga sig vilka rättspolitiska skäl som bär upp den restriktiva inställningen till att medge ersättning för vissa typer av personskada, dvs. när skadan utgörs av psykiska besvär. Ett skäl som har framförts är det s.k. flodvågsargumentet. Skadeståndsansvaret skulle kunna svämma över alla bräddar om inte kretsen av ersättningsberättigade avgränsas på någon sätt. Ett annat skäl som framförts tar sikte på att det är svårt att fastställa att en person lidit personskada till följd av initialskadan. Detta argument tar framför allt sikte på svårigheterna att bevisa orsakssamband och att följdskadan når upp till personskada. Om beviskraven sänks finns en risk för simulering och ogrundade påståenden om psykiska besvär. Man kan också peka på att skadeståndsrätten som historisk utgångspunkt har haft fysiska krafters påverkan på fysiska kroppar och att psykiska skador har betraktats med misstänksamhet.
- NJA 2006 s. 181. G dömdes för försök till dråp av M.B. Han hade försökt beröva M.B. livet genom att slå honom i huvudet med ett järnrör. M.B. hade fått livshotande skador och under ca två veckors tid legat i koma. Han överlevde dock. Modern tillerkändes skadestånd med yrkade 10 000 kr.
- 3. Andra frågor s. 567 Svensk skadeståndsrätt har länge varit ett tämligen fridfullt rättsområde; år 2001 förekom visserligen en någorlunda ingripande lagstiftning om ideellt skadestånd m.m., men rättspraxis har knappast inneburit några större sensationer under de senaste decennierna. Sedan 2004 har det emellertid kommit flera HD-avgöranden som slår in på nya vägar. Det lär väl inte bero på några särskilda ambitioner inom domstolen att driva på utvecklingen; snarare har man kommit att ställas inför problem som man inte gärna kunde lösa genom att bara anknyta till tidigare avgöranden. HD har på detta vis tvungits till ett visst nytänkande, som visserligen inte är så originellt internationellt sett men ändå medför intressanta ändringar i rättsläget. (Se bl.a. nedan om NJA 2005 s. 462, NJA 2005 s. 608 och NJA 2006 s. 181.)
- Ersättning till närstående till svårt skadade (inte avlidna) personer för psykiska besvär på grund av skadefallet regleras inte i SkL; i motiven till 2001 års ändringar till SkL har man hänvisat till rättstillämpningen, medan HD i NJA 2003 s. 508 ansett utvidgning av rätten till skadestånd i denna situation böra vara en sak för lagstiftaren. I NJA 2006 s. 181 har emellertid HD dömt ut skadestånd till modern till en man som genom ett dråpförsök tillfogats livshotande skador och legat medvetslös i 14 dagar. HD fann goda skäl för att hålla fast vid den försiktiga inställningen i rättstillämpningen men framhöll att i detta fall av uppsåtligt våld psykiska besvär hos nära anhöriga var en typisk och närliggande skadeföljd; en utvidgning av rätten till skadestånd kunde inte antas medföra några avsevärda avgränsningsproblem och låg väl i linje med 2001 års lagmotiv. Modern fick en ersättning av 10 000 kr, medan skadeståndstalan av en bror till den skadade lämnades utan bifall. — Trots HD:s maning till försiktighet öppnar bestämmelsen en möjlighet till utvidgning av ansvaret i dessa fall, där omständigheterna kan te sig nära nog lika ömmande som då den närstående avlidit. 3. Andra frågor. Frågan om möjlighet till fastställelsetalan om skadeståndsskyldighet sedan svaranden invänt att skadeståndet borde jämkas enligt 6 kap. 1 och 2 §§ prövades i NJA 2005 s. 517. Den skadelidande ansågs ha lämnat tillräckliga uppgifter om skadans art och omfattning för att talan skulle tillåtas trots jämkningsinvändningen. (Se däremot RFS 2003:51, där sådan fastställelsetalan inte tilläts när skadans storlek inte var utredd och svaranden gjort invändning om jämkning enligt 6 kap. 2 §.)