4 · Förslagen

1.4.1 Förslaget om höjda ersättningar Utredningen föreslår kraftigt höjda kränkningsersättningar. Det är en målsättning som uttryckts i den politiska debatten under senare år. Det uttalades också klart i direktiven till utredningen. Det är dock inte så enkelt att säga hur en nivåhöjning av kränkningsersättningarna ska åstadkommas. Ersättningsnivåerna följer inte av författning utan, som nyss framhållits, av praxis. Hur ska den lagstiftare som vill höja ersättningarna gå till väga?s. 137

2.En möjlighet är att staten genom tabeller år för år ger riktlinjer för kränkningsersättningens bestämmande. Regeringen skulle kunna bestämma riktmärken genom årliga beslut, litet på samma sätt som med prisbasbeloppet. Det finns olika metoder för hur detta skulle kunna utformas. Riktlinjerna kan antingen ta sig formen av allmänna schabloner som direkt påverkar domstolarna. Alternativt skulle regeringen kunna styra Brottsoffermyndighetens praxis, vilket indirekt påverkar domstolarna.s. 137

3.Det finns flera skäl som talar emot att regeringen skulle styra ersättningarna på detaljnivå. Ett skäl är att det vore främmande för svensk skadeståndsrättslig tradition. Den generellt försiktiga inställningen till författning i allmän skadeståndsrätt (och i annan allmän civilrätt) är en del av vår rättskultur. Rättsbildningen, begreppsbildningen och ersättningsprinciperna utvecklas i domstolarna, ibland i samspel med myndigheter (Brottsoffermyndigheten), fristående nämnder (Trafikskadenämnden) eller akademin. Det är en modell som på det hela taget har fungerat väl. Det talar mot att göra regeringen till praxisbildare. Ett annat argument som talar i samma riktning är att det skulle vara tidsödande och krångligt. Det är oerhört mycket mer omfattande och svårt att hålla en tabell med kränkningsbelopp uppdaterad varje år än att räkna om prisbasbeloppet.s. 137

4.Utredningens förslag är istället att en ändring ska genomföras i regeln om ersättningens bestämmande i 5 kap. 6 § SkL. Av regeln ska nu framgå att kränkningsersättningens funktion av att ge upprättelse ska skrivas ut explicit i lagtexten. Tanken är att detta ska ge direkt utväxling vid ersättningsbestämningen.s. 137

5.Härvid innehåller utredningen ett konkret förslag i formen av en tabell för vilka normalbeloppen för olika brott borde vara. Bland förslagen finns en generell höjning av lägstabeloppet från 5 000 kr till 8 000 kr och en fördubbling av ersättningsnivåerna för brott som misshandel, olaga integritetsintrång och våldtäkt. 4.2 Nya parametrar i 5:6 SkL I 5 kap. 6 § SkL, ersättningsregeln, stadgas att ersättningen ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Det finns en uppräkning av olika omständigheter som särskilt ska beaktas vid ersättningens bestämmande, t.ex. om den brottsliga handlingen ”haft förnedrande eller skändliga inslag”. Regeln utgör inte bara ett stöd för ersättningens bestämmande utan används också som en utgångspunkt för bedömningen av om en kränkning är allvarlig, dvs. för bedömningen av ansvarsgrunden (2 kap. 3 § SkL).s. 137

6.Till den nuvarande listan föreslås ett antal tillägg. Enligt dessa tilllägg ska bedömningen också beakta om angreppet riktar sig mot någon som gärningspersonen tidigare haft ett nära förhållande till (brott i nära relationer), om handlingen tagits upp med ett tekniskt hjälpmedel som innebär en risk för spridning (t.ex. när en misshandel filmas med en mobilkamera), utförts av flera personer tillsammans mot den skadelidande (t.ex. gruppvåldtäkter) eller innefattat hot som påtagligt förstärkts genom anspelning på ett våldskapital. 4.3 Särskilda yrkesgrupper För att kränkningsersättning ska utgå till ett brottsoffer krävs, som framgått, att kränkningen är allvarlig. När det gäller de brott mot person som kan ge upphov till långa fängelsestraff — grov misshandel, mordförsök, våldtäkt — är rekvisitet i allmänhet uppfyllt. Vid mindre allvarliga brott — ofredande, förolämpning, sexuellt ofredande — kan det vara mer svårbedömt.s. 138

7.Allvarlighetsbedömningen kan påverkas av omständigheter på brottsoffersidan. Om offret provocerat fram ett angrepp, t.ex. genom en knuff, kan det medföra att kränkningen inte anses allvarlig. Det finns ingen medvållanderegel för kränkningar — istället görs motsvarande bedömningar för brottsoffer med stöd av allvarlighetsbegreppet.s. 138

8.En omständighet som kan påverka prövningen av allvarligheten är om den skadelidande kan anses ha beredskap för att utsättas för brott. I praktiken handlar det om personer i vissa särskilda yrkesgrupper som möts av hot, våld och andra brott i tjänsten, t.ex. (men inte enbart) poliser och ordningsvakter.s. 138

9.Det har återkommande framförts kritik särskilt mot att poliser, som det uppfattats, nekats kränkningsersättning när ersättning borde ha utgått (7.1 och 7.3.1). Riksdagen har i två tillkännagivanden 2019 krävt att regeringen borde genomföra åtgärder för att stärka rätten till ersättning i dessa fall. Utredningen framför mot denna bakgrund förslag som syftar till att öka möjligheterna för poliser och andra personer i yrkesgrupper med särskild beredskap att få ersättning.s. 138

10.Argumentationen i denna del av utredningen avviker från hur dessa frågor har diskuterats i andra sammanhang. I en tidigare artikel i SvJT skrev jag om hur dessa yrkesgrupper ”särbehandlas” negativt i praxis: poliser erhåller inte kränkningsersättning för ett brott som skulle ha medfört ersättning om det drabbat den anställda på en livsmedelsbutik eller en skattejurist. Utredningens uppfattning är att ”särbehandling” är ett mindre passande uttryck. Det handlar inte om att polisen som utsätts för ofredande särbehandlas när hon går utan den kränkningsersättning som universitetsläraren skulle erhållit vid samma brott. Det handlar istället om att brottsoffer har olika förutsättningar beroende på bl.a. yrkestillhörighet och att detta påverkar bedömningen.s. 139

11.Hur man än ser på terminologin landar utredningen i ett förslag om att poliser och andra särskilda yrkesgrupper bör vara berättigade till kränkningsersättning i fler fall än tidigare. Det gäller särskilt vid brott som riktar sig mot offrets privata sfär eller om det är fråga om fysiska angrepp, vilket föreslås uttryckligen skrivas in i ett nytt stycke i den nuvarande regeln i 2 kap. 3 § SkL.s. 139

12.Angrepp på den privata sfären behandlas redan idag delvis annorlunda än andra angrepp: ett rasistiskt angrepp mot en polis med utländsk härkomst kan ge rätt till kränkningsersättning för förolämpning medan invektiv av mer generiskt slag knutet till yrkeskåren (”snutjävel”) hamnar utanför det skadeståndsgrundande området. Utredningen tar som andra exempel på situationer när ersättning ska kunna utgå hot som riktar sig mot den angripnas familj eller närstående.s. 139

13.Tillägget om att fysiska angrepp ska ges prioritet kan nog ge mer omedelbara effekter. I NJA 2012 s. 711 fann HD att en ordningsvakt som blev slagen och riven i ansiktet i samband med att en berusad person skulle avvisas från en restaurang inte utsatts för en tillräckligt allvarlig kränkning för att skadestånd skulle utgå. Den nya regeln skulle troligen medföra ett annat utfall i en liknande situation. 4.4 Särskild anhörigersättning Efterlevande till någon som dödats på ett ansvarsgrundande sätt kan, som nämnts, erhålla ersättning för den personskada som därmed uppkommit. Utredningen konstaterar att denna ersättning utsatts för kritik för att ersättningsnivåerna är för låga. Idag utgår vanligtvis 60 000 kr till en efterlevande vid uppsåtligt dödande (eller dödande som ligger nära ett uppsåtligt dödande) och 30 000 vid vårdslöst dödande.s. 139

14.I rättstillämpningen har tidigare frågan aktualiseras om den som är efterlevande till någon som dödats kan ha rätt till kränkningsersättning. Kan, för att ta det allvarligaste brottet, ett mord anses drabba även de efterlevande till den som mördats på ett sätt som ger rätt till kränkningsersättning? Det finns något exempel på att ett sådant anspråk vunnit bifall i underrätterna och hos Brottsoffermyndigheten. Domstolarna har dock varit obenägna att utvidga rätten till kränkningsersättning för efterlevande. Mig veterligen har sådan ersättning inte utgått med undantag för det nyss nämnda exemplet, i vart fall inte under senare tid.s. 140

15.I denna del föreslår utredningen att en ny form av rent ideell ersättning bör införas till förmån för vissa efterlevande till dödade personer. Denna ersättningsform bygger alltså inte vidare på den nuvarande anhörigersättningen, som — för att hamra in det — är en personskadeersättning. Istället påminner den mer om kränkningsersättningen i sin konstruktion. Ersättningsformen kallas för ”särskild anhörigersättning” och ska utgå vid sidan om personskadeersättningen — den nuvarande anhörigersättningen — till särskilt närstående till den dödade personen om dödsfallet orsakats uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet. Ett undantag ska gälla för om sådan ersättning vore uppenbart oskälig (s. 251 f.). 4.5 Utmätning Reglerna om utmätning brukar inte få så mycket uppmärksamhet i den allmänna debatten, men ett uppmärksammat beslut från Justitiekanslern tidigare i år satte dessa i centrum. En person hade dömts för våldtäkt till ett långt fängelsestraff. Det fanns olika uppgifter om gärningspersonens ålder. Underrätterna fann att han skulle betraktas som vuxen. HD tog upp frågan och landade i att bedömningen skulle utgå från att gärningsmannen var under 18 men över 15 år gammal. Som en följd av detta hade pojken/mannen redan avtjänat längre tid i fängelse än den slutligt bestämda påföljden. Han hade därför rätt till ersättning enligt den s.k. frihetsberövandelagen (1998:714). JK bestämde ersättningen till 840 000 kr.s. 140

16.Ärendet medförde upprördhet hos allmänheten. En anledning (av flera) var att ersättningen inte kunde utmätas för den skuld som gärningsmannen hade till sina brottsoffer. Det finns ett särskilt skydd mot utmätning av skadestånd för kränkningar av den personliga integriteten (5 kap. 7 § utsökningsbalken), vilket omfattar ersättningar enligt frihetsberövandelagen. I dessa fall har ersättningen en särskilt personlig prägel som talar mot utmätning.s. 140

17.Utredningen föreslår förändringar i reglerna om det s.k. utmätningsförbudet som innebär att ersättning enligt frihetsberövandelagen kan utmätas för skulder som uppkommit genom brottsligt orsakade skador. Fordringar som avser skadestånd pga. brott föreslås få företräde framför andra fordringar utan företrädesrätt vid löneutmätning.s. 141