Det allmänna ansvarar för ren förmögenhetsskada vid fel eller försummelse vid myndighetsutövning, 3 kap. 2 § SkL, samt i vissa andra fall (se 3 kap. 3–4 §§). I specialskadeståndsrätten förekommer olika regler om skadestånd för ren förmögenhetsskada som inte fordrar något brott, t.ex. i immaterialrätten (se för en färsk undersökning av immaterialrättsliga ersättningar David Johansson, Skada och ersättning vid immaterialrättsliga intrång, Uppsala 2020). Genom Högsta domstolens prejudikat har vissa kategorier utvecklats som medger skadestånd för ren förmögenhetsskada även om skadan inte uppkommit genom brott, jfr NJA 2015 s. 899 och kommentarer i Mårten Schultz, Skadestånd för ren förmögenhetsskada utan lagstöd, SvJT 2017, s. 820 ff.
Hänvisas från p. 9 (s. 132)
1.2.1 Allmänt om ersättningssystemet Om någon skadas genom ett brott uppkommer ofta en rätt till ersättning. Ersättningsrätten kan tillkomma antingen det primära brottsoffret, t.ex. den som misshandlas, men även den som orsakas skada till följd av att någon annan, en närstående, utsatts för brott.s. 130
2.Brottsofferersättningarna regleras primärt i den allmänna skadeståndsrätten. Det finns ett särskilt ersättningssystem för brottsoffer, brottsskadeersättning, men brottsskadeersättningen bygger i väsentliga avseenden på skadeståndsrättsliga principer. Därutöver kan brottsoffer erhålla ersättning enligt andra specialersättningsrättsliga normer, t.ex. diskrimineringsersättning. Slutligen kan en rätt till ersättning grunda sig på avtal, t.ex. ett försäkringsavtal.s. 130
3.Det är emellertid de allmänna skadeståndsreglerna som utgör utgångspunkten för analysen av brottsoffersättningar. Denna utgångspunkt är särskilt tydlig när det gäller skadetyperna — vilka skador man kan får ersättning för. Skadeståndslagen (1972:207; SkL) utgår idag från fyra typer av skada. Två av dessa ersätts enligt skadeståndslagens regler, om vi nu bortser från det allmännas ansvar, enbart vid just brott. 2.2 Personskada Det är inte ovanligt att brott medför personskador. Personskada kan vara av fysiskt slag (utslagna tänder, hjärnskakningar, krossade ben) eller psykiskt slag (depressioner, neuroser eller psykoser). Sexualbrottsoffret drabbas av fysiska personskador till följd av ett övergrepp och därutöver orsakar brottet psykiska skador som fordrar behandling. Om dessa skador kan ledas i bevis är de i princip ersättningsgilla och brottslingen som bevisligen orsakat skadorna behöver ersätta dem.s. 130
4.Personskador, eller viktigare: effekterna av personskador, kan delas upp i två fack, ekonomiska och ideella skador. Uppdelningen mellan ekonomisk och ideell skada förekommer inte i skadeståndslagen men har gamla anor och har fortfarande stor betydelse. Ekonomiska skador kan på ett ”naturligt sätt”, enligt grundtanken, värdesättas på en ekonomisk värdeskala. Ideella skador kan, enligt distinktionen definitionsmässigt, inte värdesättas i ekonomiska termer. Istället används i hög grad schabloner och tabeller som på personskadornas område ofta utgår från Trafikskadenämndens praxis för trafikskadeersättning.s. 130
5.Ett brott leder inte sällan till att offret har rätt till ersättning för personskada av både ekonomiskt och ideellt slag. De ekonomiska effekterna av brottet räknas ut, så gott det nu går, genom att brottsoffret visar vilka kostnader och andra ekonomiska effekter som brottet har medfört, t.ex. kostnader för medicin, inhyrd hjälp med städning eller kostnader för terapi. De ideella effekterna av personskada bedöms ofta utifrån de schabloner som — vilket nyss nämnts — tagits fram av bl.a. Trafikskadenämnden.s. 130
6.Ett brott kan även medföra skada på närstående till den som primärt skadats. När ett brott leder till en personskada som därefter leder till en personskada för någon annan, en anhörig till den först skadade, kan brottslingen behöva ersätta även den som drabbats sekundärt. Det följer sedan 20 år tillbaka av en särskilt regel i 5 kap. 2 § 3 p. SkL för skador som drabbar efterlevande till någon som dödats genom en ansvarsgrundande händelse. Ersättning kan även utgå till en närstående till någon som orsakats livshotande skador men överlevt, enligt avgöranden från HD (se NJA 2006 s. 181 och dom 8/10-21, i T 1291-21). Den s.k. anhörigersättningen, eller efterlevandeersättningen, har likheter med kränkningsersättningen (se nedan) på så vis att båda ersättningstyperna i hög grad är ”objektiviserade” och schabloniserade. En skillnad är att anhörigersättningen är en form av personskadeersättning — den ersätter de efterlevandes sveda och värk som presumeras uppkomma genom att en närstående på ett ansvarsgrundande sätt dödats — medan kränkningsersättning i sin moderna tolkning är helt frikopplad från personskadorna. 2.3 Sakskada Sakskador kan vara av fysiskt slag (en nedslagen dörr vid ett inbrott), men kan också uppkomma genom att ägaren (och i vissa fall andra rättighetsinnehavare) begränsas i sin möjlighet att använda egendomen (t.ex. genom om en sak stulits och ägaren därför inte kan använda den). I vissa fall kan en begränsad möjlighet att använda egendom betraktas som sakskada även om rättighetsinnehavaren inte hade för avsikt att använda den vid tillfället, t.ex. om någon använder en annans cykel under en tid då ägaren inte hade tänkt att använda den själv. Det kan också vara en sakskada om egendom får en försämrad funktion. 2.4 Ren förmögenhetsskada Ren förmögenhetsskada är den enda skadetyp som har en definition i SkL. En ren förmögenhetsskada är enligt 1 kap. 2 § — lagens enda skadedefinition — en ekonomisk skada som saknar samband med att ”någon” drabbats av en person- eller sakskada.s. 131
7.Följdskador av någons person- eller sakskada är alltså inte rena förmögenhetsskador. Om jag blir misshandlad och har kostnader pga. brottet — jag köper in ett överfallslarm — så är det inte en ren förmögenhetsskada.s. 131
8.Begreppet ren förmögenhetsskada är snävt avgränsat genom lagens bestämning. Förutom att bestämma begreppets innehåll så förklaras även vad som faller utanför. Tredjemansskador, i formen av ekonomiska skador som orsakats av någon annans person- eller sakskada, faller således utanför. Det har betydelse just när det gäller ersättningarna till brottsoffer.s. 132
9.Ren förmögenhetsskada ersätts enligt skadeståndslagen (2 kap. 3 §) just när den uppkommit genom brott (med undantag för när det allmänna är ansvarssubjekt). Inom ramen för lagen är ersättning för ren förmögenhetsskada med andra ord primärt en brottsofferersättning. Den som utsätts för bedrägeri har enligt lagen rätt till ersättning för den rena förmögenhetsskada som därmed uppkommer. Den som förlorar pengar på ett dåligt men inte kriminellt råd på travbanan har det inte. 2.5 Kränkning Den mest renodlade brottsofferersättningen i skadeståndslagen är skadestånd för kränkning. Precis som med ren förmögenhetsskada är brott en förutsättning för att få skadestånd enligt lagens huvudregel. En skillnad är att de rent ideella skadorna inte utvecklats genom HD:s rättsbildande praxis på det sätt som ren förmögenhetsskada har gjort. Principen att det krävs lagstöd för sådan ersättning har vägt tungt.s. 132
10.Rätten till skadestånd för kränkning vid brott kodifierades i början av 2000-talet genom att nuvarande 2 kap. 3 § infördes i skadeståndslagen. Det var också genom den regeln som ordet kränkning introducerades i lagen. Tidigare talades det om ”lidande”, ett uttryck som fortfarande finns kvar i specialskadeståndsrätten men som fasats ut ur den allmänna skadeståndsrätten.s. 133
11.Kränkningsersättning utgår till den som allvarligt kränkts genom brott. Det är inte alla brott som ger sådan rätt till ersättning, utan brott mot person frihet, frid eller ära. Genom kravet på allvarlighet och genom utpekandet av vissa kategorier av brott inskränks kränkningsregelns tillämpning.s. 133
12.Allvarlighetsrekvisitet innebär att den som utsatts för ett brott inte alltid är berättigad till kränkningsskadestånd. Det krävs att brottet innebar en allvarlig kränkning. Det innebär i praktiken att en del av de brott som hör till de fyra kategorierna av i och för sig kränkningsskadeståndsgrundande brott — person, frihet, frid och ära — inte alltid ger en rätt till ersättning. Det gäller t.ex. för brott som ofredande, sexuellt ofredande och förolämpning, som kan ligga på gränsen till det skadeståndsgrundande området.s. 133
13.Allvarlighetsrekvisitet har även haft en annan betydelse som i vissa fall hamnat på kollisionskurs med ”det allmänna rättsmedvetandet”. När brottsoffer tillhört vissa särskilda yrkesgrupper som återkommande utsätts för brott har kränkningen emellanåt ansetts inte vara tillräckligt allvarlig, eftersom brottsoffret genom sitt yrke förutsätts ha en mental beredskap för den typ av brott som aktualiserats. Väktaren som får en knuff vid avvisande av en stökig gäst på krogen anses inte utsatt för en allvarlig kränkning i lagens mening, till skillnad från om samma knuff utdelats av en kund mot en anställd i en mataffär.s. 133
14.Utpekandet av vissa kategorier av brott innebär en annan begränsning. Brott mot allmän ordning som uppvigling eller hets mot folkgrupp hamnar utanför regeln. Det går dock inte att dra några raka linjer mellan skadeståndslagens uppräkning av brottskategorier och brottsbalkens kapitel. I vissa situationer kan brott som enligt brottsbalkens systematik betraktas som brott mot allmän verksamhet ändå ge rätt till kränkningsersättning, t.ex. vid barnpornografibrott.s. 133