1.rörde fråga om tillämpningen av SAS-principen och skadeståndsansvar för styrelseledamöter i en så kallad byggmästarbildad bostadsrättsförening (”Föreningen”). I korthet kan sägas att målet rörde en viss för framtida bostadsrättshavare negativ överenskommelse rörande ett planerat garage, vilken hade ingåtts mellan byggbolaget och Föreningen, där Föreningen hade företrätts av tre styrelseledamöter, tillika interimsmedlemmar i Föreningen, vilka hade utsetts av byggbolaget (”Svarandena”). I juni 2010 stämde Föreningen Svarandena och yrkade ersättning för skada motsvarande det prisavdrag som Föreningen ansåg att överenskommelsen om ändrat utförande av garagen borde ha föranlett. Talan bestreds i första hand på den grunden att Svarandena hade beviljats ansvarsfrihet och i andra hand på den grunden att samtliga medlemmar i Föreningen (det vill säga de själva, vilka dessutom var ”representanter” från byggbolaget) hade samtyckt till ingåendet av avtalet. Frågan om betydelsen av samtliga medlemmars samtycke hänsköts till HD för avgörande. Den fråga som hänsköts löd: ”Kan bostadsrättsföreningen Föreningen 1 i Borås anspråk på skadestånd av F.S., S.S. och V.S. göras gällande trots att samtliga medlemmar i Bostadsrättsföreningen Föreningen 1 i Borås samtyckt till det beslut som fattats avseende ändrat parkeringshus?” HD besvarade frågan så att ”ett beslut som inom en bostadsrättsförening har fattats med samtycke från alla som var medlemmar i föreningen när beslutet fattades inte kan föranleda skadeståndsskyldighet för styrelseledamöterna, även om det skulle vara ett för föreningen ogynnsamt beslut som fattades”.s. 1129
2.Rent generellt är det korrekt att associationens intresse ska tolkas som samtliga medlemmars intresse och att SAS-principen innebär att ett beslut av samtliga medlemmar kan läka skadebringande beslut som strider mot aktieägarskyddsregler. Vad som dock kan kritiseras är att HD inte tog någon hänsyn till realiteterna i det aktuella målet, det vill säga att det var en interimsstyrelse och interimsmedlemmar bestående av representanter från byggbolaget som förvaltade Föreningen interimistiskt och som således fattade ett beslut som skadade Föreningen och framtida medlemmar, men gynnade byggbolaget. I just den situation som var aktuell i målet kan det tyckas att de verkliga intressenternas intressen, det vill säga de framtida bostadsrättshavarnas intressen, borde ha varit relevanta, och inte byggbolagets. Domstolen valde dock en bokstavstrogen rättstillämpning som inte kan anses ändamålsenlig och anpassad till den särpräglade situation som föreligger i fråga om just byggmästarbildade bostadsrättsföreningar. Ett principiellt intressant uttalande som gjordes i målet var dock följande: Generalklausulerna i aktiebolagslagen och i föreningslagen är uttryck för den allmänna associationsrättsliga principen om styrelsens lojalitetsplikt i förhållande till associationen och dess medlemmar. Styrelsen har som organ för associationen en sysslomannaställning och det åligger alltså styrelsen att på ett lojalt sätt tillvarata alla medlemmars intressen. […] Reglerna i 6 kap. 10 och 13 §§ föreningslagen syftar till att skydda föreningsmedlemmarna mot förfaranden från styrelsens eller enskilda styrelseledamöters sida som är illojala antingen mot föreningen eller mot enskilda medlemmar. Mot bakgrund av syftet med reglerna kan de sättas åt sidan om alla berörda medlemmar samtycker till det handlande som är aktuellt (se NJA 1981 s. 1117). Det får anses positivt att HD har bekräftat att lojalitetsplikten utgör en allmän associationsrättslig princip. Däremot är det inte korrekt att den gäller gentemot associationen och dess medlemmar. Lojalitetsplikten gäller istället enbart gentemot associationen. En annan sak är att generalklausulerna skyddar även enskilda medlemmar. Vidare kan det ifrågasättas om det verkligen är styrelsen som ska anses ha en sysslomannaställning och inte styrelseledamöterna (jfr NJA 2016 s. 962). Styrelsen är ett bolagsorgan som består av enskilda styrelseledamöter, vilka har ett uppdragsförhållande till bolaget och ett individuellt ansvar. Det är därför rimligen styrelseledamöterna som intar en sysslomannaställning i förhållande till bolaget och inte styrelsen som bolagsorgan. Justitierådet Lars Edlund var skiljaktig.s. 1129
3.Sammantaget kan sägas att HD i målet har behandlat ett par viktiga frågor, men samtidigt reser domen ett antal frågetecken, enligt vad som skisserats ovan. Utgången framstår inte som ändamålsenlig med beaktande av att domen har öppnat upp för byggbolag att fatta beslut som skadar framtida bostadsrättshavare så länge byggbolagets representanter samfällt har samtyckt till den för deras huvudman gynnande åtgärden. 3.2.3 Utgör fråga om en talan väckts inom lagstadgad frist en processförutsättning? I RH 2020:15 prövades frågan huruvida skadeståndstalan mot styrelseledamöter i en bostadsrättsförening har väckts inom den lagstadgade talefristen ska prövas som en processförutsättning eller som en del av saken. Med hänvisning bland annat till vad som gäller för sysslomän enligt HB 18 kap. 9 § samt med beaktande av NJA 2016 s. 900 och det förhållandet att preskription av associationsrättsligt skadeståndsansvar i litteraturen har hänförts till specialpreskription kom hovrätten fram till att frågan ska prövas som en del av saken. 3.2.4 Tolkning av stadgars. 1131