- Se t.ex. Bengtsson, Bertil, (2017). Om allmänna skadeståndsrättsliga principer, JT 2017–18, s. 269 och NJA 2016 s. 900 där försening vid passagerartransport inte medförde rätt till ersätt- ning för ideell skada enligt Montrealkonventionen. Jfr dock Bengtsson, Bertil (2007). Allmän- na principer om kontraktsansvar, s. 32 som med hänvisning till NJA 2004 s. 380, där ersättning utgavs för sveda och värk, anför att ideella skador numera ersätts i kontraktsrätten.
- I rättsfallet NJA 2000 s. 462 ansågs ett avtalsvillkor om preskription, som överensstämde med dåvarande 9:29 luftfartslagen (1957:297), vara tillämpligt även på deliktsanspråk. Preskrip- tionsfrågan prövades alltså utifrån avtalsvillkoret och inte lagstiftningen. Eftersom villkoret motsvarade preskriptionsbestämmelsen i lagen kan man anta att även lagbestämmelsen skulle uppfattas som en exklusiv reglering av ansvaret. Jfr även NJA 2016 s. 900 där HD uttalade att tillämpningen av preskriptionsregeln i Montrealkonventionen inte ska beaktas ex officio.
- 452, 458, 461, 466, 493 NJA 2014 s. 877 (Processbolaget) 61, 118 NJA 2014 s. 978 375 NJA 2015 s. 512 (Stilo-fåtöljen) 61 NJA 2015 s. 899 131, 403 NJA 2015 s. 1040 (De enstegstätade fasaderna II) 78, 154, 394 NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen) 80, 201, 383 NJA 2016 s. 563 (Potatisetanolen) 210 NJA 2016 s. 900 84, 210 NJA 2017 s. 9 (Multitotal) 89 NJA 2017 s. 113 (Den övertagna överlåtelsebesiktningen) 126, 185, 196, 288, 406 NJA 2017 s. 226 (Avräkningsavtalet) 25, 131 NJA 2017 s. 371 (Den oförsäkrade båten) 24 NJA 2017 s. 824 (Kommunens oriktiga upplysning) 81, 387 NJA 2017 s. 1053 (Det utlånade kontot) 103, 105, 106 NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) 58 NJA 2018 s. 301 (NSAB-försäkringen) 45, 62, 65, 431, 449 NJA 2018 s. 475 (Dricksvattnet) 179, 180, 223, 285 NJA 2018 s. 653 (De ingjutna rören) 451 NJA 2018 s. 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) 45, 188 NJA 2019 s. 94 (Gamla vägen) 80, 131, 201, 356, 382, 383, 387 NJA 2019 s. 845 (Porschen och pantavtalet) 286 NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats) 127, 130, 160, 163, 184, 185,
Rättsfall
NJA 2016 s. 900
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 900
BibTeX
@misc{nja-2016-s-900,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 900}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
16 hänvisningar i 7 artiklar · 16 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20202 hänvisningar
- Se angående HB 18 kap. 9 § bland annat NJA 1992 s. 16, NJA 2000 s. 31 och NJA 2000 s. 137. Se även NJA 2016 s. 900.
- Sammantaget kan sägas att HD i målet har behandlat ett par viktiga frågor, men samtidigt reser domen ett antal frågetecken, enligt vad som skisserats ovan. Utgången framstår inte som ändamålsenlig med beaktande av att domen har öppnat upp för byggbolag att fatta beslut som skadar framtida bostadsrättshavare så länge byggbolagets representanter samfällt har samtyckt till den för deras huvudman gynnande åtgärden. 3.2.3 Utgör fråga om en talan väckts inom lagstadgad frist en processförutsättning? I RH 2020:15 prövades frågan huruvida skadeståndstalan mot styrelseledamöter i en bostadsrättsförening har väckts inom den lagstadgade talefristen ska prövas som en processförutsättning eller som en del av saken. Med hänvisning bland annat till vad som gäller för sysslomän enligt HB 18 kap. 9 § samt med beaktande av NJA 2016 s. 900 och det förhållandet att preskription av associationsrättsligt skadeståndsansvar i litteraturen har hänförts till specialpreskription kom hovrätten fram till att frågan ska prövas som en del av saken. 3.2.4 Tolkning av stadgar
- Högsta domstolen kom under perioden med ett antal rättsfall som berörde tolkning av konventionsgrundad lagstiftning och konventionstolkning. Rättsfallen är Cadillacen i Miami ND 2016 s. 1 SHD (= NJA 2016 s. 146) angående tolkning av Haag-Visbyreglerna beträffande gods som skadats i lastningshamn, Kopparn blev till sten ND 2016 s. 18 SHD (= NJA 2016 s. 465) som rörde tolkning av CISG, Potatisetanolen ND 2016 s. 34 SHD (= NJA 2016 s. 563) som rörde tolkning av CMR och slutligen Thai Airways ND 2016 s. 55 SHD (= NJA 2016 s. 900) som rörde tolkning av Montrealkonventionen (dessa fall kommenteras mer i detalj i det följande). Till de nämnda fallen ska också läggas Akzo Nobel NJA 2014 s. 425 som rörde en internationell järnvägstransport (detta fall har kommenterats i den föregående rättsfallsöversikten, se SvJT 2017 s. 587 och 592). I sammanfattning kan följande sägas styra Högsta domstolens tolkningsverksamhet när det gäller lagstiftning som grundar sig på internationella konventioner.
- Högsta domstolen har i Thai Airways ND 2016 s. 55 SHD (= NJA 2016 s. 900) modifierat rättspraxis i dessa avseenden. Domstolen anser att ersättningsskyldigheten ska bedömas utifrån avtalsintresset. Om syftet med resan inte har uppfyllts så utgår i allmänhet ersättning för förlorad fritid eller mistad semester även om sådan skada är svår att beräkna i ekonomiska termer.
- Klassificeringen av en skada som ekonomisk eller ideell ansågs i rättsfallet Thai Airways ND 2016 s. 55 SHD (= NJA 2016 s. 900) som ”tämligen oklar” (i sammanhanget hänvisade Högsta domstolen till Lustjakten Itaka NJA 1945 s. 440 I, Den förstörda semestern NJA 1948 s. 646, Den vinterförvarade båtmotorn NJA 1979 s. 670 och Dragkroken NJA 1992 s. 213). Domstolen ansåg vidare att en mer ändamålsenlig avgränsning av vad som utgör ersättningsgilla ideella skador uppnås genom att undersöka hur skadan förhåller sig till vad som kan kallas den skadelidande kontrahentens avtalsintresse. Det intresset bestäms då av den prestation som parten på grund av avtalsförhållandet har rätt till och syftet med prestationen. Om en skada beror på att det uttryckligen eller underförstått överenskomna syftet inte har realiserats till följd av utebliven prestation eller fel i denna, så talar det för att skadan ska ersättas även om den är svår att mäta i pengar.
- NJA 2016 s. 900 är ett exempel på att HD i en till synes speciell tvist belyser ett viktigt allmänt problem — visserligen närmast utanför den aktuella tvistefrågan, men ändå av stort intresse som vägledning för rättstillämpningen. Ett flyg från Bangkok till Stockholm försenades sju timmar, och två passagerare krävde ersättning för ideell skada bestående av förlorad fritid. HD fann den s.k. Montrealkonventionen tillämplig och prövade om skadestånd kunde utgå enligt konventionens regler eller svensk kontraktsrätt. Domstolen ansåg försening ha förekommit i konventionens mening, varvid skadan skulle ersättas med tillämpning av svensk rätt om rätt till ersättning för ideell skada i kontraktuella förhållanden. Enligt domstolen kunde ideell skada åtminstone i vissa fall ersättas i sådana förhållanden, varvid särskilt åberopades NJA 1979 s. 670, om förlust av rekreationsmöjligheter. En ändamålsenlig avgränsning kunde ske genom att undersöka hur skadan förhöll sig till den skadelidande kontrahentens avtalsintresse, bestämt av den prestation som denne hade rätt till på grund av avtalet och syftet med detta. Om syftet inte hade realiserats på grund av utebliven eller felaktig prestation talade det för att skadan skulle ersättas även om den var svår att mäta i pengar. En sådan rätt kunde föreligga också vid försenad persontransport. I det aktuella fallet, som rörde reguljär transport utan något särskilt överenskommet eller underförstått syfte utöver själva transporten, måste dock något mer än tidspillan i sig tillkomma för att ideellt skadestånd skulle utgå. Skadeståndstalan ogillades alltså av HD:s majoritet. En skiljaktig ledamot såg förlust av fritid som en skada av ekonomisk natur och ville döma ut en standardiserad ersättning om 1 000 kr till vardera maken. I målet förekommer ett utförligt särskilt yttrande av referenten för egen del, framför allt rörande ersättningsgilla förseningsskador. — Även om närmare slutsatser om ersättningsmöjligheter nog bara kan dras rörande fritidsskador, är de mera allmänna uttalandena om ideellt skadestånd i kontraktsförhållanden av stort intresse; man kan se dem som en öppning för domstolarna att utdöma sådant skadestånd också i andra kontraktsfall.
- I NJA 2018 s. 1083 har HD tagit ställning till hur ersättning för kränkning ska bestämmas när en skadevållare har utsatt samma skadelidande för flera brottsliga handlingar som haft samband med varandra — i detta fall två sexuella utnyttjanden vid samma tillfälle. Enligt HD är det då den samlade kränkning som den skadelidande typiskt sett drabbas av genom angreppen som är avgörande; man ska alltså inte bestämma ersättningen för varje angrepp för sig och lägga ihop beloppen. I det aktuella fallet bestämde HD kränkningsersättningen vid en sammanlagd bedömning till 30 000 kr för de båda handlingarna. 2.5 Annan ideell skada Se NJA 2016 s. 900 (ersättning för förlorad fritid), refererat ovan i 1.9. 2.6 Jämkning m.m. En fråga om jämkning på grund av skadelidandes medvållande (6 kap. 1 § SkL) bedömdes i NJA 2017 s. 371. En person vållade av oaktsamhet sakskada på en väns motorbåt, som han tillfälligt körde, och krävdes på skadestånd. Han invände att båtägaren var medvållande genom att dels underlåta att försäkra båten, dels låna ut den utan att upplysa att den inte var försäkrad. HD fann emellertid att det förhållandet att den skadade båten var oförsäkrad saknade betydelse för skadeståndets storlek. Vad den skadelidande invänt mot båtägarens beteende innebar inte medvållande till skadan; inte heller kunde ett krav på att den skadelidande skulle begränsa skadan innebära att han i förebyggande syfte skulle försäkra båten. — Bedömningen stämmer med tidigare rättspraxis; se NJA 1957 s. 499 och även NJA 1991 s. 567.
- 3.1 Överlåtelse av skadeståndsfordran I NJA 2017 s. 343 fann HD fordran på kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § SkL med hänsyn till ersättningens starkt personliga karaktär inte kunna överlåtas innan den fastställts. Bedömningen stämmer med vad som gäller andra ersättningskrav av liknande natur, bl.a. 31 § 1 st. brottsskadelagen. Sannolikt får man på samma sätt bedöma krav enligt 3 kap. 4 § 1 st. 2 p. SkL på ideellt skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen; också denna ersättning är starkt personlig, och man bör liksom i de andra nämnda fallen förhindra möjlighet till förvärv till underpris i spekulationssyfte. Däremot torde knappast överlåtelseförbudet gälla om ett försäkringsbolag genast reglerar ersättningskrav av denna typ för att sedan regressa mot skadevållaren; hänsyn till den skadelidande talar för att tillåta ett sådant förfarande. 3.2 Preskription I NJA 2016 s. 900, refererat ovan i 1.9, tog HD också ställning till frågan om den speciella regeln i Montrealkonventionen om tvåårspreskription för passagerares ersättningskrav skulle beaktas av domstolarna på eget initiativ. Så ansågs inte vara fallet. Ett särskilt yttrande av referenten behandlar preskriptionsregelns närmare innebörd.