Citat i kontext

I RH 2019:4 uppkom bland annat fråga dold samäganderätt till fast

1.egendom kunde uppkomma i relationen mellan ett barn och dess föräldrar med stöd av den så kallade presumtionsregeln. Frågan besvarades nekande av hovrätten. Rättsfallet är av visst intresse ur ett associationsrättsligt perspektiv, då frågan om det förelåg samägande på grund av att verksamheten utgjorde ett enkelt bolag prövades även i detta i mål. Hovrätten noterade inledningsvis att ett enkelt bolag föreligger om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger enligt 1 kap. 3 § HBL. Med hänvisning till NJA 2012 s. 377 (se ovan) framhölls att enbart den omständigheten att delägare till samägd egendom har kommit överens om hur egendomen ska användas och hur kostnaderna ska fördelas inte behöver innebära att ett enkelt bolag föreligger. Vad gäller förhållandena i det aktuella målet konstaterade hovrätten att det inte hade framkommit ”tillräckligt tydligt” att parterna hade skött fastigheten gemensamt på ett sådant sätt att ett enkelt bolag hade uppstått.s. 1120

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1.2.2.1 Bolagsmans regressrätt I 2 kap. 20 § första stycket HBL stadgas att bolagsmännen i ett handelsbolag svarar solidariskt för bolagets förpliktelser. Om en bolagsman har en fordran på grund av utgifter för bolagets räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats, föreligger en regressrätt gentemot annan bolagsman (se 2 kap. 12 § HBL). Av bestämmelsen följer emellertid även att sådan regressrätt inte kan göras gällande under bolagets bestånd. Enligt 2 kap. 44 § första stycket HBL är ett handelsbolag upplöst när skiftet har skett eller, i de fall då en likvidator har likviderat bolaget, när slutredovisningen har delgetts bolagsmännen. Av andra stycket samma bestämmelse följer dock att vid en underskottskonkurs ska bolaget anses upplöst när konkursen avslutas. I NJA 2016 s. 625 uppkom fråga om vad som krävs för att en handelsbolagsman som före och under ett handelsbolags konkurs har betalat skulder tillkommande bolaget ska ha regressrätt mot annan bolagsman. HD redogjorde inledningsvis för reglerna rörande bolagsförhållandets avveckling och för bestämmelserna i 2 kap. 44 § HBL. Det konstaterades bland annat att skiftet innebär en slutreglering av bolagsmännens inbördes förhållande och att bolagsman som har en negativ kapitalandel kan behöva tillskjuta medel, medan en bolagsman som har en positiv kapitalandel har rätt att få ersättning för detta. Ifråga om just underskottskonkurs konstaterades att även om bolaget är upplöst som juridisk person i samband med att konkursen har avslutats innebär inte det att bolagsmännens inbördes förhållande är slutreglerat. Istället krävs enligt HD att ett skifte sker för en sådan slutreglering. Härefter konstaterades att bestämmelsen i 2 kap. 12 § HBL måste anses omfatta alla fordringar som har sin grund i fordringsförhållandet och inte endast de som räknas upp i lagtexten (således omfattas även regressanspråk på grund av infriad bolagsskuld). HD tolkade därmed inte lagtexten strängt efter bokstaven, utan snarare med beaktande av dess ändamål, även om ändamålen inte åberopades uttryckligen. Det framhölls vidare att syftet bakom regleringen av innebörd att regressrätten inte kan göras gällande under bolagets bestånd var att uppmuntra till samråd mellan bolagsmännen och en försiktighet i fråga om förvaltningsåtgärder. Mot bakgrund härav samt med beaktande av innebörden av och förfarandet kring en slutreglering kom HD fram till att en fordran mot en annan bolagsman endast kan göras gällande som en del i den slutreglering som sker genom skiftet och att det gäller även vid en underskottskonkurs. Det noterades att bolagsmännen dock är fria att avtala om att regress ska få göras gällande under bolagets bestånd.s. 1121

2.HD valde således även i detta mål en ändamålsenlig tolkning framför en bokstavstrogen tolkning av lagtexten. I målet gjordes en skillnad mellan det yttre bolagsförhållandet, som vid en underskottskonkurs upphör när konkursen avslutas, och bolagsmännens inbördes mellanhavanden, vilka kräver en slutreglering genom ett skifte. Utgången kan inte gärna betraktas som annat än logisk och ändamålsenlig då bolagsmännens inbördes ansvar kan fastställas först genom en slutreglering, där bolagsmännens samtliga utlägg beaktas. Den är också förenlig med regressrättsliga principer.s. 1122