Rättsfall

NJA 2012 s. 377

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2012 s. 377

BibTeX

@misc{nja-2012-s-377,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2012 s. 377}},
  year         = {2012},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 4 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten*1 hänvisning

Hanna Almlöf, Jessica Östberg · SvJT 2024 s. 167–194 · 1 ställe

Problemet diskuteras av bl.a. Båvestam, U., ’Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfarande’, i Gilson, R. J., m.fl. (red.) Festskrift till Rolf Skog, Norstedts Juridik 2021, s. 271–291. 1 0 Aktiebolagslagens minoritetsskyddsregler kan systematiseras på olika sätt. I denna artikel begagnar vi oss av uppdelningen aktiva minoritetsrättigheter och passiva minoritetsskyddsregler enligt Nials systematik, se Nial, H., Minoritetsskydd i aktiebolag, SvJT 1941 s. 702–720, på s. 707 f. Se motsvarande hos Fleischer, H. ’Shareholder Conflicts in Closed Corporations’, i Bachmann, G. m.fl. (red.) Regulating the Closed Corporation, De Gruyter 2013, s. 28–82 på s. 71 f. 11 Almlöf, H. ’Insynsrätt i ägarledda aktiebolag’, i Karlsson-Tuula, M., m.fl., (red.) Festskrift till Rolf Dotevall, Juristförlaget i Lund 2021, s. 12–36. 12 Majoritetsaktieägares motoffensiver behandlas också i artikeln, se Almlöf, ’Insynsrätt i ägarledda aktiebolag’, i Festskrift till Rolf Dotevall, s. 27–34. 13 Ds 2015:25, s. 40. Se även Eklund, K. och Stattin, D., Aktiebolagsrätt och aktiemarknadsrätt, 3 uppl. Iustus 2021, s. 205. 14 Conac, P-H., ’The Shareholders’ Duty Not to Abuse Rights’, i Birkmose, H.S., (red.) Shareholders’ Duties, European Company Law Series Volume 12, Wolters Kluwer 2017, s. 363–376, på s. 365. 1 5 Se t.ex. Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 443 f., Werlauff, E., Selskabsmasken: loyalitetspligt og generalklausul i selskabsretten, GAD 1991, s. 325 och Johansson, S. Bolagsstämma, Juristförlaget 1990, s. 125 f. 16 Det bör noteras att gränsdragningen mellan aktiva minoritetsrättigheter och passiva minoritetsskyddsregler inte är exakt och i litteraturen förekommer även andra begrepp, se t.ex. Beyer och Båvestam, ’Är minoritetsskyddet befogat — finns det risk för minoritetsmissbruk?’ i Aktiebolagslagens minoritetsskydd, s. 13 f. och Johansson, S., Svensk associationsrätt i huvuddrag, 13 uppl. Norstedts Juridik 2022, s. 224. Ett helt annat sätt att kategorisera skyddsreglerna finns i Armour, J. m.fl., 'Agency Problems and Legal Strategies', i Kraakman, R. m.fl. (red.) The Anatomy of Corporate Law: a comparative and functional approach, Oxford University Press 2017, s. 29–48, på s. 31 f. och i liknande stil Sandström, T., Svensk aktiebolagsrätt, 7 uppl. Norstedts Juridik 2020, s. 204 f. 17 Se t.ex. BGHZ 103,184, NJW 1988.1579 ”Linotype”. 18 Se BGHZ 129, 136, NJW 1995.1739 “Girmes”, BGHZ 65,15, Cahn, A., ‘The Shareholders’ Fiduciary Duty in German Company Law’, i Birkmose, H.S., (red.) Shareholder’ Duties, European Company Law Series, Volume 12, Wolters Kluwer 2017, s. 347–361, på s. 354, och Fleischer, H., ‘Comparative Corporate Governance in Closely held Corporations’, i Gordon, J., och Ringe, W.-G., (red.) The Oxford Handbook of Corporate Law and Governance, Oxford University Press 2020, s. 679–718, på s. 708. 19 BGHZ 129, 136, NJW 1995.1739. 2 0 OLG Frankfurt, dom 13.01.2009 - 5 U 183/07. 21 Se Cahn/v. Spannenberg, BeckOnline Grosskommentar, C.H.BECK 2023, AktG § 53 a, Rn 43–45. 22 Se Cahn/v. Spannenberg, BeckOnline Grosskommentar, AktG § 53 a, Rn 45. 23 Se Cahn/v. Spannenberg, BeckOnline Grosskommentar, AktG § 53 a, Rn 45–47. 24 Se t.ex. Schmidt/Nachywey, Becksche’s Handbuch der GmbH, Prinz. U. och Winkeljohann, N., 6 uppl. C.H.BECK 2021, § 3, Rn 22–31. 25 Se Drescher, I., Henssler/Strohn, Gesellschaftsrecht, 5 uppl. C.H.BECK 2021, AktG § 243, Rn 22, Koch, J., Hüffer/Koch Aktiengesetz, C.H. BECK 17 uppl. 2023, § 53 a Rn 21a och Maul, S., Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, § 4 Rn 85, Fleischer, ’Shareholder Conflicts in Closed Corporations’, i Regulating the Closed Corporation, s. 72 f. 26 Se t.ex. Drescher, Henssler/Strohn, Gesellschaftsrecht, AktG § 243, Rn 22. Se vidare angående lojalitetsplikt vid utövande av rösträtt OLG Köln, NZG 2021,1217, som rörde ett stämmobeslut om likvidation. 27 Se t.ex. Maul, Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, § 4, Rn 85, Schmidt/Nachywey, Becksche’s Handbuch der GmbH, § 3, Rn 35. 28 Se för en komparativ överblick Fleischer, ’Shareholder Conflicts in Closed Corporations’, i Regulating the Closed Corporation, s. 73–75. 29 Se Wicke, H., Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung (GmbHG), 4 uppl. C.H. Beck 2020, Anh. § 34: Austritt und Ausschließung eines Gesellschafters, Rn 10, Altmeppen, H. och Roth, G., Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung - GmbHG, C.H.BECK, 10 uppl. 2021, § 60 Rn 80. 30 Se t.ex. OLG Köln, NZG 1999, 1222. En komparativ översikt av olika inlösenbestämmelser återfinns i Almlöf, ‘Empowering minority shareholders‘, i Instruments of EU Corporate Governance, s. 239–260. Jfr 2 kap. 25 § lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. 3 1 Se Altmeppen och Roth, Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung - GmbHG, § 60 Rn 79. 32 Se Wicke, Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung (GmbHG), Anh. § 34: Austritt und Ausschließung eines Gesellschafters, Rn 12. 33 Se Altmeppen och Roth, Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung - GmbHG, § 60 Rn 80 och Strohn, Münchener Kommentar zum GmbHG, § 34, Rn 49–51. 34 Se bl.a. Medtronic, Inc. v. ConvaCare, Inc., 17 F.3d 252 (CA8 1994), Rexford Rand Corp. v. Ancel, 58 F.3d 1215 (CA7 1995), Slattery v. Bower, 924 F.2d 6 (CA1 1991), Regan v. Natural Resources Group, Inc., 345 F Supp 2d 1000 (D Minn 2004), Morton v. Bank America, Inc., 812 F Supp 1062 (CD Cal 1993), Cafcas v. DeHaan och Richter, P.C., 699 F Supp 679 (ND Ill 1988). Se även Palmiter, A. och Partnoy, F., Corporations — A Contemporary Approach, 2 uppl. West Academic Publishing 2014, s. 946–949 och Anabtawi, I. och Stout, L. A., Fiduciary Duties for Activist Shareholders, (2008), Cornell Law Faculty Publications. Paper 718, s. 1255–1308, på s. 1271 f. Jfr Miles, Inc. v. Scripps Clinic & Research Foundation, 810 F Supp 1091 (SD Cal 1993). 35 Meinhard v. Salmon, 249 N. Y. 458, (1928). 36 367 Mass 578, 586–597, 328, N.E.2d 505 (1975). 37 Se domen s. 593. Se även Fleischer, ‘Comparative Corporate Governance in Closely held Corporations’, i The Oxford Handbook of Corporate Law and Governance, s. 713. 38 12 Mass.App.Ct. 201, 422 N.E.2d 798 (1981). 3 9 Se angående detta fall Palmiter och Partnoy, Corporations — A Contemporary Approach, s. 946–949. 40 LOV-1997-06-13-44. 41 Se vidare Östberg och Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, Del I — särskilt om majoritetsmissbruk, SvJT 2024 s. 83, avsnitt 3.3. 42 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 445. 43 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 445 och s. 454. 44 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 457. 45 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 446–449. 46 Däremot torde inte blockering av bolagsordningsändring av verksamhetsföremålet eller ett icke-ekonomiskt syfte kunna leda till samma slutsats, se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 453. 47 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 457 f. Jfr Werlauff, Selskabsmasken, s. 330 som menar att rätten till minoritetsrevisor inte kan missbrukas. Kommentaren tar dock sikte på möjligheten att få tillgång till information via minoritetsrevisorn. Institutet bör rimligen kunna missbrukas enbart i syfte att ådra bolaget onödiga kostnader, vilket främst belastar majoriteten. 4 8 Se t.ex. Buskerud Christoffersen, M., Aksjeeiers lojalitetsplikt: samspillet mellom aksjeselskapsretten og den alminnelige formueretten, Gyldendal 2019, särskilt s. 285–290. 49 Se t.ex. Buskerud Christoffersen, Aksjeeiers lojalitetsplikt, s. 138. I bokens kapitel 5 redogörs för ett antal olika lojalitetsförpliktelser som, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, kan följa av lojalitetsplikten. 50 Se Buskerud Christoffersen, Aksjeeiers lojalitetsplikt, s. 138. 51 Se t.ex. Davies, P. L. m.fl., Gower Principles of Modern Company Law, 11 uppl. Thomson Reuters 2021, s. 536 samt Re Baltic Real Estate Ltd [1992] BCC 629, Parkinson v Eurofinance Group Ltd [2001] 1BCLC 720 och McMonagle v Harvey [2021] EWHC 1374. 52 Se Fleischer, ‘Comparative Corporate Governance in Closely held Corporations’, i The Oxford Handbook of Corporate Law and Governance, s. 712 f. 53 Förslaget återfinns här https://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/ documents/juri/dv/pe462463_/pe462463_en.pdf, tillgängligt 2024-02-05. 54 Se Conac, ’The Shareholders’ Duty Not to Abuse Rights’, i Shareholder’ Duties, s. 365. 55 Smith v. Atlantic Properties, Inc. 12 Mass.App.Ct. 201, 422 N.E.2d 798 (1981). 5 6 Se t.ex. NJA 2017 s. 203, NJA 2017 s. 1195, NJA 2021 s. 943, NJA 2022 s. 3, Holm, A., Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, Linköpings universitet 2004, s. 2 och Munukka, J., Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure 2007, s. 102. 57 NJA 2021 s. 943, p. 15–16. 58 Se bl.a. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 312 f., Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, s. 151–153, Nial, H., Om aktiebolag, 2 uppl. Norstedts 1947, s. 96. Se även Lindskog, S., Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 1 kap., 1:0, punkten 4.4.2, noten 142. Lindskog framhåller att omständigheterna i ett enskilt fall visserligen kan vara sådana att en lojalitetsplikt ändå föreligger och nämner att det då bör röra sig om ägarledda bolag. 59 Se t.ex. NJA 2013 s. 117, NJA 2016 s. 962 och Östberg, J. Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, Jure 2016, s. 24. 60 En lojalitetsplikt innebär vissa begränsningar för den part som omfattas av den, till exempel i form av viss konkurrensbegränsning. I den mån en aktieägare saknar inflytande över och insyn i verksamheten är risken för skada på grund av intressekonflikter begränsad och det kan då inte vara motiverat ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att begränsa en sådan aktieägares förehavanden på olika sätt. 6 1 Se Östberg och Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, Del I — särskilt om majoritetsmissbruk, SvJT 2024 s. 83, avsnitt 3.1. 62 Det kan också tänkas att en grupp aktieägare samarbetar i viss omfattning inom ramen för ett noterat bolag, vilket kan grunda en kontraktuell lojalitetsplikt. 63 Se NJA 2017 s. 981, p. 23. Se även Engsig Sørensen, K., ‘Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?’, i Neville, M. och Engsig Sørensen, K. (red.) Company Law and SMEs, Thomson Reuters 2010, s. 127–170, på s. 139–145. Lindskog framhåller som nämnts att aktieägare som utgångspunkt inte har någon lojalitetsplikt, men att omständigheterna i ett enskilt fall kan vara sådana att en lojalitetsplikt ändå föreligger och nämner att det då bör röra sig om fåmansbolag, se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 1 kap., 1:0, punkten 4.4.2. Han framhåller att för handelsbolag och enkla bolag skiljer sig situationen från vad som gäller för t.ex. aktiebolag, då bolagsmännen har en bidragsplikt och ett avtal som utgör fundamentet för handelsbolaget. Av störst betydelse är dock enligt hans mening den förtroendeställning som en bolagsman har, då denne har särförvaltningsrätt. Huruvida lojalitetsplikten ska ses som ett utflöde av den allmänna avtalsrättsliga lojalitetsplikten eller som ett element i bidragsplikten låter han vara osagt. 64 Se t.ex. NJA 2021 s. 943, Östberg, J., Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 265– 303, på s. 293 f. och Engsig Sørensen, ‘Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?’, i Company Law and SMEs, s. 139–145. Det ska framhållas att även en grupp aktieägare som har ingått ett aktieägaravtal rörande ägandet i ett noterat aktiebolag kan ha en lojalitetsplikt mot varandra (och indirekt bolaget) på denna grund. 65 Se t.ex. Arvidsson, N., Aktieägaravtal — särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, Thomson Reuters 2010, s. 67. 6 6 Se t.ex. Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 293 f. och Engsig Sørensen, ‘Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?’, i Company Law and SMEs, s. 140–145. 67 Se Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten, s. 153, Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 294 f., Engsig Sørensen, ‘Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?’, i Company Law and SMEs, s. 138 och Werlauff, Selskabsmasken, s. 328 f. Se även Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 1 kap., 1:0, punkten 4.4.2, noten 142. 68 Se vidare Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 291–293. 69 Såväl Truyen som Buskerud Christoffersen synes också argumentera på detta sätt angående norsk rätt, se avsnitt 2 ovan. 70 Se t.ex. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 4 kap., 4:0, punkten 3.3.2; Nial, H. m.fl., Om handelsbolag och enkla bolag, 5 uppl. Norstedts Juridik 2022, s. 344, Nial i rättsutlåtandet i NJA 1942 s. 627, Kansmark, J. och Roos, C. M., Aktieägaravtal. En kortfattad handbok, 2 uppl. Norstedts juridik 1994, s. 35, Dotevall, R., Samarbete i bolag: om personbolag, 3 uppl., Norstedts Juridik 2015, s. 126 och Stattin, D. och Svernlöv, C., Introduktion till aktieägaravtal, 2 uppl., Norstedts Juridik 2013, s. 23–26. Ramberg är av en annan uppfattning, se Ramberg, C. (under medverkan av Ramberg, R.), Aktieägaravtal i praktiken, Stockholm 2011, s. 24. 71 Se 1 kap. 3 § HBL och t.ex. NJA 2012 s. 377, RH 2019:4 och Dotevall, Samarbete i bolag, s. 123. I Svea hovrätts dom den 10 juni 2015 i mål T 6671-14 konstaterade hovrätten att ett enkelt bolag kan ingås muntligen, se domen s. 3. 7 2 Se NJA 1962 s. 359. Se vidare Nial m.fl., Om handelsbolag och enkla bolag, s. 358 f., Dotevall, Samarbete i bolag, s. 137 och Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 1 kap., 1:0, punkten 4.4.2. 73 Se 4 kap. 2 § 2 HBL. 74 Om aktiebolagets skadas minskar värdet på ägarandelen, vilket påverkar delägarnas ekonomiska ställning. 75 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 1 kap., 1:0, punkten 4.1.3, Dotevall, Samarbete i bolag, s. 137 och Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 312. 76 Se t.ex. NJA 2021 s. 943, p. 14–15, och om relationen mellan bolagsmän i handelsbolag Nial m.fl., Om handelsbolag och enkla bolag, s. 163–166. Motsvarande gäller enligt bl.a. tysk och amerikansk rätt. 77 Samma uppfattning Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten, s. 153 och Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 295–298. 78 Se t.ex. om aktieöverlåtelseavtal NJA 2021 s. 943, p. 14–15, och om relationen mellan bolagsmän i handelsbolag Nial m.fl., Om handelsbolag och enkla bolag, s. 163–166. Se vidare Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 295–298. Motsvarande gäller enligt bl.a. tysk och amerikansk rätt. 7 9 Se NJA 2021 s. 943, p. 14–18. 80 Se Engsig Sørensen, ‘Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?’, i Company Law and SMEs, s. 151. Innebörden av lojalitetsplikten för aktieägare behandlas närmare av Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 295–298. 81 Se t.ex. för styrelseledamöter Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 221. 82 Se t.ex. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 102 och Munukka, ’Rättsmissbruk. En rättsfigur under framväxt’ i Stockholm Centre for Commercial Law, Årsbok I, s. 143. 83 Det danska rättsfallet U 1999.1080 VL utgör ett exempel på när en aktieägare bedömdes ha missbrukat sin rösträtt genom att rösta emot en ändring av bolagsordningen. 84 Se SOU 1941:9 s. 23 där det anges ”Å andra sidan kunna särskilda befogenheter för aktieägarminoritet medföra ett försvagande av bolagsledningens ställning, som kan lända till skada för bolaget, och exempel saknas icke på att minoritetsrättigheter utnyttjats i andra syften än att förhindra majoritetsmissbruk. Faran för »minoritetsmissbruk» får sålunda icke lämnas utan beaktande.” De genom 1944 års aktiebolagslag införda reglerna om tvångsinlösen, numera 22 kap. 1 § ABL, motiverades också med behovet av att stävja minoritetsmissbruk vid sidan av syftet att möjliggöra uppkomst av helägda dotterföretag, se SOU 1941:9 s. 610 f. Minoritetsmissbruk nämns också i Förslag till lag om aktiebolag (1908), s. 54 om extra revisor, nuvarande minoritetsrevisor och särskild granskare, som åberopas utan sakligt skäl. 85 Nial, Minoritetsskydd i aktiebolag, SvJT 1941 s. 702. 86 SOU 1971:15 s. 218. Se även Nial, Minoritetsskydd i aktiebolag, SvJT 1941 s. 707 f. 87 Därmed inte sagt att minoriteten inte behöver gynnas av förfarandet på annat sätt, tvärtom kan det antas vara syftet i många fall. 88 Se t.ex. Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 318 f., Hellner, J., ’Aktiebolagsrätt och avtalsrätt’ i Gorton, L., m.fl. (red.), Festskrift till Gunnar Karnell, Jure 1999, s. 257–277, på s. 258 och Hetherington, J.A.C., The Minority’s Duty of Loyalty in Close Corporations, Duke Law Journal, Vol. 1972:921, s. 921–946, på s. 934. Att det finns ett splittringsförbud bekräftas bl.a. i rättsfallet NJA 1972 s. 29. 89 Prop. 1975:103 s. 437. 9 0 Tidigare utfördes en sådan granskning av en minoritetsrevisor, men för att betona den tidsbegränsade uppgift ganskaningen innebar och hur den särskiljer sig från en revisors ordinarie granskning kom personen sedan 1975 års aktiebolagslag att kallas särskild granskare, se SOU 1971:15 s. 272. 91 Kravet på oberoende, som avser att komplettera bl.a. jävsreglerna i 10 kap. ABL, infördes med 2021 års lagändring, se prop. 2019/20:194 s. 54. 92 Ds 2015:25 s. 39. 93 Se prop. 2019/20:194 s. 53. 94 Frågan om den särskilda granskarens rätt till ersättning för sitt arbete var länge oreglerad i aktiebolagslagen, se dock prop. 1910:54 s. 23, § 73. Enligt rådande praxis var det emellertid bolaget som stod för ersättningen. Med lagändringen 2021 kodifierades gällande rätt. Se prop. 1975:103 s. 439, Ds 2015:25 s. 53 och Lindskog, S. Särskild granskning enligt aktiebolagslagen, 3 uppl., Norstedts Juridik 2013, s. 139. Se även prop. 2019/20:194 s. 60. 95 Prop. 2019/20:194 s. 84. 96 Se Ds 2015:25 s. 53 och prop. 2019/20:194 s. 61. 9 7 Ds 2015:25 s. 53. Se även prop. 2019/20:194 s. 61 och 7 kap. 10 § finska aktiebolagslagen (21.7.2006/624). 98 Se Ds 2015:25 s. 40 och 53 och prop. 2019/20:194 s. 61. 99 Se prop. 2019/20:194 s. 61 som hänvisar till remissvaren från Bostadsrätterna, HSB Riksförbund och Riksbyggen. Jfr Stattin, D., ’Aktieägares rätt till information’, i Svernlöv, C. (red.) Aktieägares rättigheter, Stockholm Centre for Commercial Law, Iustus 2009, s. 47–62, på s. 61. 100 Ökningen kan bero på att ansökan tidigare förutsatte stämmobehandling, men idag kan som nämnts en minoritet om en tiondel av aktierna ansöka direkt hos Bolagsverket. Siffrorna visar också på viss ökad frekvens i bostadsrättsföreningar. 101 Siffrorna har erhållits via epost den 22 februari 2023 från en handläggare på Bolagsverket. 1 02 Jfr dock 22 kap. 23 § andra meningen ABL. 103 Se Förslag till lag om aktiebolag (1908) s. 53–57. 104 I prop. 1975:103 s. 438 uttalades ”För egen del anser jag det inte lämpligt att det skall ankomma på länsstyrelsen att avgöra om en begäran om särskild granskning, som framställts av minoritet med föreskriven storlek, är grundad eller inte. En sådan prövningsrätt för länsstyrelse finns inte enligt gällande lag och inte heller enligt bestämmelserna i 1 § andra stycket detta kapitel om utseende av minoritetsrevisor”. 105 Ds 2015:25 s. 47. 106 Ds 2015:25 s. 32 och 47. Se även Ahlgren, M., Rättsinstitutet särskild granskning enligt aktiebolagslagen — har reglerna kommit att missbrukas? En kartläggning över 211 granskningsärenden under perioden 2008–2015, examensarbete, Lunds universitet 2015, avsnitt 5. https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/8512103, tillgänglig 2024-02-05. 107 Förslag till lag om aktiebolag (1908) s. 54. 1 08 Ds 2015:25 s. 54. 109 Se vidare prop. 2019/20:194 s. 83 f. 110 Prop. 2019/20:194 s. 61, Ds 2015:25 s. 53. 111 Se prop. 2019/20:194 s. 84. 112 Ds 2015:25 s. 54. 113 Se prop. 2019/20:194 s. 83 f. 114 Granskningstemat ska anges i en bilaga till ansökan, se https:// www.bolagsverket.se/download/18.46f4138717c599ee403aae0c/1663246257453 /719.pdf, tillgänglig 2024-02-05. 1 15 Se prop. 2019/20:194 s. 56 som dock poängterar att någon mer djupgående prövning av behovet av granskningen inte görs. Jfr Truyens exempel om minoritetsrevisor, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 457 f. 116 Ds 2015:25 s. 32 och 45. Bolagsverket var emellertid i sitt remissutlåtande tveksamt till denna reglering och konstaterade att myndigheten inte heller i framtiden ska pröva lämpligheten av granskningen. Se https://www.bolagsverket.se/download/18.6535432417e0f2071275709c/1643115154640/minoritetsskyddyttrande.pdf, tillgänglig 2024-02-05. 117 Se bl.a. Johansson, Bolagsstämma, s. 125 f. och Neville, M., ’Shareholder Activism: The Suspicious Shareholder’, i Birkmose, H.S., m.fl., (red.) The European Financial Market in Transition, Kluwer Law International, 2011, s. 217–252, på s. 241. Jfr dock Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 448. 118 Se t.ex. Werlauff, Selskabsmasken, s. 325–327. 119 Motsvarande gäller för utseende av särskild granskare enligt 10 kap. 22 § ABL. 120 Av 7 kap. 40 § andra stycket ABL framgår att såväl högre som lägre majoritet än enkel majoritet kan föreskrivas i bolagsordningen. Dock kan endast högre majoritet föreskrivas för beslut som fattas med kvalificerad majoritet. 121 Se angående vinstsyftet bl.a. Ohlson, G., Vikten av vinst: en studie om syftets betydelse i bolagsstyrning, Iustus förlag 2012, Samuelsson, P., ’En essä om vinst som värde’, i Lindell-Frantz, E., m.fl. (red.), Festskrift till Boel Flodgren, s. 361–376, Skog, R., Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen, SvJT 2015 s. 11–19 och Östberg, J. ’Några tankar kring aktiebolagslagens vinstsyfte’, i Andersson J., m.fl. (red.) Vänbok till Anders Lagerstedt, Jure 2020, s. 209–230. Se även Andersson, S., m.fl., Aktiebolagslagen — en kommentar, Juno version 16, kommentaren till 7 kap. 47 § punkten 5, och Rodhe, K., ’Kan minoritetsskyddet i aktiebolagen göras effektivare?’, i Studier i bolags- och krediträtt — skrifter i urval 1944–1989, Norstedts Juridik 1989, s. 300–312, på s. 300 f. Vinstsyftet kan enligt 3 kap. 3 § ABL ändras genom en reglering i bolagsordningen, men sådana bestämmelser är ytterst ovanliga. 122 Se t.ex. Rodhe, K., Medbestämmandelagen och aktiebolagslagen, SvJT 1977 s. 295–298, på s. 297 f. och Skog, Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen, SvJT 2015, s. 13. 123 Se Östberg och Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, Del I — särskilt om majoritetsmissbruk, SvJT 2024 s. 83 avsnitt 2.1. Lennander, ’Rättsmissbruk genom att dra fördel av eget illojalt agerande’, i Festskrift till Stefan Lindskog, s. 422, Munukka, ’Rättsmissbruk. En rättsfigur under framväxt’, i Stockholm Centre for Commercial Law, Årsbok I, s. 139–141 och Grönfors, Missbruk av privaträttens regler, JT 1993–94, s. 172. 1 24 Se Östberg och Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, Del I — särskilt om majoritetsmissbruk, SvJT 2024 s. 83. I artikeln behandlas även frågan om uppkomst och tillämpning av allmänna rättsprinciper, se särskilt avsnitt 4.1. 125 Se avsnitt 3.1 ovan. 126 Se t.ex. Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten, s. 153. 127 Se t.ex. Bergström, C. och Samuelsson, P., Aktiebolagets grundproblem, 6 uppl. Norstedts Juridik 2021, s. 174. Enligt Bergström och Samuelsson har forskningen visat att det föreligger ett empiriskt samband mellan finansiärers villighet att investera i företag och ett väl avvägt minoritetsskydd. 128 Samma uppfattning Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 338 f. Om rättsmissbruk se bl.a. Munukka, ’Rättsmissbruk. En rättsfigur under framväxt’ i Stockholm Centre for Commercial Law, Årsbok I, s. 140–142. Frågan om tillämpningen av denna princip i aktiebolagsrätten dryftas även av Pönkä, ’The principle of equality of shares and shareholders’, NTS 1/2016, s. 38–49, på s. 41–43 och av Schans Christensen, Kapitalselskaber, Aktie- og anpartsselskabsret, s. 168 f. Se även Conac, ’The Shareholders’ Duty Not to Abuse Rights’ i Shareholder’ Duties, s. 369–371. 1 29 Vissa fall av missbruk kan innebära såväl brott mot lojalitetsplikten som stå i strid med en allmän princip om rättsmissbruk, se Östberg och Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, Del I — särskilt om majoritetsmissbruk, SvJT 2024 s. 83, avsnitt 2.1. 130 Se t.ex. Undén, Ö., Om rättsmissbruk eller s.k. chikan, JFT 1938, s. 10–30, på s. 11 och 14, och Evald, Retsmisbrug i formueretten, s. 166. 131 Jfr Undén som talar om handlingar av illvilja som ej medför personlig nytta för utövaren, men medför betydande skada för motparten. Se Undén, Om rättsmissbruk eller s.k. chikan, JFT 1938 s. 14. 132 Målet har ansetts ge uttryck för att det finns en viss lojalitetsplikt för aktieägare med potentiell verkan både mot bolaget och andra aktieägare, se t.ex. Engsig Sørensen, ‘Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?’, i Company Law and SMEs, s. 132–134. Jfr Werlauff som drar slutsatsen att endast aktiva minoritetsrättigheter kan missbrukas, inte passiva minoritetsskyddsregler, se Werlauff, E., ‘Best Company Practice: A Duty of Loyalty for the Purpose of Preventing Abuse of Powers Under Company Law’, i Scandinavian Studies in Law, Vol. 38, 1999, s. 55–87, på s. 85 f. 1 33 Se det insolvensrättsliga rättsfallet NJA 1996 s. 389. 134 Se Eklund och Stattin, Aktiebolagsrätt och aktiemarkandsrätt, s. 205. Jfr Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 2 kap. 5 § avsnitt 4.1.3 som skriver att om kontrollrätten missbrukas så att skada uppstår för bolaget föranleder det skadeståndsskyldighet. 135 Se härtill Båvestam, ’Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfarande’ i Festskrift till Rolf Skog, s. 271–291. 136 Se prop. 2004/05:85 s. 828. 137 Se Båvestam, ’Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfarande’ i Festskrift till Rolf Skog, s. 273 not 4. 1 38 Se Båvestam, ’Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfarande’ i Festskrift till Rolf Skog, s. 274. 139 Se Båvestam, ’Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfarande’ i Festskrift till Rolf Skog, s. 274. 140 Båvestam synes vara av samma uppfattning även om han inte åberopar principen om rättsmissbruk, se ’Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfarande’, i Festskrift till Rolf Skog, s. 290 f. 141 Se t.ex. NJA 2021 s. 943. 1 42 Truyen har anfört att ett bolag i efterhand skulle kunna vända ett skadeståndsanspråk mot en minoritetsaktieägare som chikanöst påkallat extra bolagsstämma för de kostnader som bolaget ådragit sig, se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 457. De norska skadeståndsreglerna för aktieägare är dock inte lika restriktiva som de i svensk rätt, se § 17-1 aksjeloven, som lyder: ”(1) Selskapet, aksjeeier eller andre kan kreve at daglig leder, styremedlem, medlem av bedriftsforsamlingen, gransker eller aksjeeier erstatter skade som de i den nevnte egenskap forsettlig eller uaktsomt har voldt vedkommende.” En liknande bestämmelse finns i allmennaksjeloven § 17-1. 143 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO) kommentaren till 2 kap., avsnitt 5.3.3. not 151 och Lennander, ’Rättsmissbruk genom att dra fördel av eget illojalt agerande’, i Festskrift till Stefan Lindskog, s. 422. 144 Se Nial, Om klanderbara och ogiltiga bolagsstämmobeslut, Bröderna Siösteens Boktryckeri 1934, s. 9 f. Klanderrätten tillkommer varje aktieägare enligt 7 kap 50 § ABL, vilket i praktiken innebär att en klandertalan i ett otillbörligt syfte även kan väckas av majoriteten. 145 Se t.ex. SOU 1971:15 s. 234. I litteraturen förekommer olika begrepp, kausalitetsprincipen — se Nerep, E. och Samuelsson, P., Aktiebolagslag (2005:551) 7 kap. 50 §, Lexino 2020-07-01, punkten 2.8, Nerep, E., Aktiebolagsrättslig analys, Mercurius 2003, s. 352, Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, s. 199, kausalitetsregeln — Johansson, Bolagsstämma, s. 37 f., kausalitetsrekvisitet eller -kriteriet — Stattin, D., Företagsstyrning: en studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, 2 uppl. Uppsala universitet 2008, s. 168. Kravet på kausalitet har bekräftats av Högsta domstolen i det föreningsrättsliga målet NJA 2019 s. 587, p. 12. I det fallet formulerades emellertid kausalitetsprincipen så att omständigheterna inte var ”sådana att det kan anses tydligt att felet inte har inverkat på beslutets innehåll”. Det fallet rörde dock åsidosättande av grundläggande föreningsrättsliga principer. 1 46 Dessa argument rör materiellt missbruk. Kausalitetskravet kan också anses motverka processmissbruk, se Werlauff, Selskabsmasken, s. 330. Exempel på lagbestämmelser som avser att motverka processmissbruk är 3 kap. 5 § andra stycket och 42 kap. 5 § rättegångsbalken. Om processrättsbruk i jämförelse med principen om rättsmissbruk som materiell regel se Evald, Retsmisbrug i formueretten, s. 333 f. och 323. 147 Jfr dock Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk, s. 457 f. 148 Som angetts i avsnitt 3.3.2 ovan torde dock en begränsad materiell prövning kunna förekomma såtillvida att granskningsteman och skäl för granskningen, som uppenbart ligger utanför granskningsinstitutets ramar, kan underkännas. 149 Se bl.a. NJA 2015 s. 466, NJA 2016 s. 604 och NJA 2019 s. 259. Analog tillämpning diskuterades även i NJA 2014 s. 604. Ett annat rättsfall där en bestämmelse i aktiebolagslagen tillämpades analogt är NJA 1997 s. 418. Analog tillämpning avfärdades dock i rättsfallen RH 2012:33 och NJA 2013 s. 1203 ”Liberala Tidningar II”. 1 50 Östberg och Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, Del I — särskilt om majoritetsmissbruk, SvJT 2024 s. 83, avsnitt 4.1. 151 Principen om rättsmissbruk torde i och för sig kunna åberopas i första hand även om det finns en lojalitetsplikt, men mot bakgrund av att lojalitetsplikten är en mer etablerad princip är det naturligt att i första hand åberopa brott mot lojalitetsplikten. Se även Gordley, J., ‘The Abuse of Rights in the Civil Law Tradition’, i La Feria, R., och Vogenauer, S., (red.) Prohibition of abuse of law: a new general principle of EU law?, Hart 2011, s. 33–46, på s. 43 f.fotnot 9 · s. 168

Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20202 hänvisningar

Jessica Östberg · SvJT 2022 s. 1056–1139 · 1 ställe

egendom kunde uppkomma i relationen mellan ett barn och dess föräldrar med stöd av den så kallade presumtionsregeln. Frågan besvarades nekande av hovrätten. Rättsfallet är av visst intresse ur ett associationsrättsligt perspektiv, då frågan om det förelåg samägande på grund av att verksamheten utgjorde ett enkelt bolag prövades även i detta i mål. Hovrätten noterade inledningsvis att ett enkelt bolag föreligger om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger enligt 1 kap. 3 § HBL. Med hänvisning till NJA 2012 s. 377 (se ovan) framhölls att enbart den omständigheten att delägare till samägd egendom har kommit överens om hur egendomen ska användas och hur kostnaderna ska fördelas inte behöver innebära att ett enkelt bolag föreligger. Vad gäller förhållandena i det aktuella målet konstaterade hovrätten att det inte hade framkommit ”tillräckligt tydligt” att parterna hade skött fastigheten gemensamt på ett sådant sätt att ett enkelt bolag hade uppstått.I RH 2019:4 uppkom bland annat fråga dold samäganderätt till fast · p. 1 · s. 1120

Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–20191 hänvisning

Johnny Herre, Svante O. Johansson · SvJT 2020 s. 828–1071 · 1 ställe

Presumtionen vid samägande är enligt bestämmelsen att ägarna har lika stora andelar om inte annat visas. Hur andelsbestämningen ska gå till behandlades i NJA 2012 s. 377. HD konstaterade här att avgörandena om dold samäganderätt (se i det följande, avsnitt 2.5.2) inte ger någon vägledning för den bedömningen. De huvudsakliga skälen härför är att bevisregeln i dessa fall vilar på ”rättspolitiska överväganden av familjerättslig natur och som syftat till att ge ett ekonomiskt skydd för den part som bidragit ekonomiskt till ett egendomsförvärv som den andra parten gjort i eget namn men för gemensamt bruk”, där det föreligger en presumtion för att köpet genomförts delvis också för den make eller sambo som inte har angivits som ägare.Förpliktelsernas innehåll · p. 74 · s. 916

Är avtalstolkning endast en rättslig verksamhet eller kräver den också bevisbedömningar?1 hänvisning

Lars Heuman · SvJT 2015 s. 793–825 · 1 ställe

Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, Norstedts juridik 2009, s. 171 och 201 ff. 1 4 Heuman, SvJT 2014 s. 369 och Hellner, Metodproblem in Rättsvetenskapen, Jure 2001, s. 68 f. 15 NJA 2012 s. 597 HD p. 18 och 19. 16 Domstolarna sammanblandar ibland dessa resonemang, t.ex. genom att ett tolkningsresonemang avslutas med ett uttalande om att en part inte fullgjort sin bevisbörda. Heuman, JT 2002-03 s. 543 f. och NJA 2010 s. 448 föredraganden i HD p. 5. 17 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, Norstedts juridik AB 2005, s. 95 och 370 samt SvJT 2014 s. 364 ff. 18 Se NJA 2013 s. 209 HD p. 13 beträffande frågan om en fastställelsetalan lämpligen kunde prövas. HD uttalade: ”Vilken betydelse en svensk dom kommer att tillmätas i USA är oklart och ska därmed inte vägas in vid lämplighetsbedömningen.” 1 9 Ekelöf och Boman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, Norstedts Juridik 1992, s. 212. Det är nog mera korrekt att säga att handlingen utgör ett bevismedel och dess innehåll på olika punkter bevisfakta. 2 0 Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 83 samt Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 95 f. och SvJT 2014 s. 363 f. 21 Se om bevisbördebetydelsen av en integrationsklausul Bryde Andersen, Avtaleretten I, s. 328. 22 NJA 1992 s. 375 HD den finstilta texten på s. 400 f. 2 3 NJA 1996 s. 52 och Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång, Femte häftet, Åttonde upplagan, Norstedts juridik 2010, s. 34. 24 Westberg, Festskrift till Christian Diesen, Norstedts juridik 2014, s. 196 ff. 2 5 Woxholt, s. 379. 26 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, Trettonde upplagan, Juristförlaget i Lund 2011, s. 13. Se även beträffande SvJT 1922 rf. s. 73 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 72. 2 7 Här ska inte utredas vilka möjligheter det finns enligt res judicata-reglerna för en kärande att väcka ny talan och begära att en annan avtalstolkning ska fastslås av rätten. Se även NJA 2013 s. 209 HovR:n om att alla möjliga händelseförlopp faller under miljöskadeundantaget i försäkringsvillkoren och HD p. 10 samt dissidenterna p. 11 och 15. 28 NJA 1982 s. 69. 29 NJA 1985 s. 172. 30 NJA 1985 s. 172. 31 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 225 ff. 32 Se härtill NJA 1975 s. 577 och Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 234. Se även Lehrberg, Avtalsrättens grundelement, Universitetstryckeriet 2004, s. 217. 33 Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts juridik 1999, s. 54 och 85 med RH 1989:83 samt Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 427 med NJA 2002 s. 244 och NJA 1992 s. 403 HD s. 411 och föredraganden s. 410. 34 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 23 f., 25, 28, 73 f. och 81. 3 5 NJA 2006 s. 638. 36 Se Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 84 f. vad som sägs om att HagL och Avtalslagen 6 § 2 st. innebär bevisbördelösningar och Håstad i NJA 2006 s. 638. 37 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 90. 38 Det är knappast träffande att i ett sådant fall säga att det som inträffat efter det (ursprungliga) avtalets tillkomst kan påverka bedömningen av detta avtal. Detta uttryckssätt innebär att det inte rör sig om en avtalsbindningsfråga, tillkomst av ett nytt förändrat avtal, utan om en tolkning av det först ingångna avtalet. Se härtill Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 13. Se även Hovstadius, SvJT 2015 s. 206 ff. 39 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 227 f. 4 0 NJA 2006 s. 120. 41 Ramberg och Hultmark, s. 171. 42 NJA 1959 s. 590 och Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 59. Se även NJA 1967 s. 143. 43 NJA 1992 s. 243 och Heuman, Bevisbörda och Beviskrav i tvistemål, s. 227. 44 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 44. Se även Ramberg och Herre, Köplagen, Andra upplagan, Norstedts juridik 2013, s. 101. 4 5 NJA 1993 s. 436. Det är en annan sak att en svarandepart vid underlåtenhetsansvar, efter ett åberopande från motpartens sida om hur svaranden bort handla aktivt, har möjligheter att lägga fram utredning om att sådant hypotetiskt handlande varit möjligt och effektivt ur skadeförebyggande synpunkt. Heuman SvJT 2014 s. 372 f. 46 Ekelöf och Boman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, s. 212 not 6b (Bomans tillägg). 47 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 101 samt NJA 2009 s. 672 HD:s uttalande på s. 692 om att ena parten inte visat att parterna ingått någon överenskommelse om uppsägningstid och att andra parten inte visat att parterna kommit överens om att avtalet kunde fritt sägas upp med omedelbar verkan. 4 8 Vahlén, s. 30. 49 Ramberg och Hultmark, s. 129. 50 Ramberg och Hultmark, s. 132. 5 1 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 45. 52 Se till det följande Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 55 f. 5 3 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 17. 54 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 25. När utfyllning sker i tolkningstermer talar de om tolkningsdata. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 27 f. Jfr även vad som sägs nedtill på s. 22 och 25 om tolkningsdata. 55 Ekelöf och Boman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, s. 213. 56 Huser, s. 82 f. 57 Huser, s. 378. 58 Se härtill NJA 1993 s. 436. 59 Bryde Andersen, Avtaleretten I, s. 310 och Huser, s. 445 ff. 6 0 Se Bryde Andersen, Avtaleretten I, s. 327 som nämner ett fall om förståelse av branschuttryck där rätten underkände sakkunniguttalanden. 61 Heuman, JT 2002–03 s. 548 ff. 62 Om alternativa förutsättningar i ett avtalsvillkor är vaga, bör detta inte medföra att ett sådant juridiskt välavgränsat begrepp, som utgör avtalsvillkor, ges en vidgad innebörd. De alternativa villkorens vaghet bör inte vid tolkningen ”smitta av sig” när det juridiska begreppet i sig har ett klart och entydigt innehåll. Jfr häremot NJA 1987 s. 553 HovR:n. 63 NJA 1993 s. 436. 64 Se härtill NJA 1995 s. 586 och Heuman, JT 2002–03 s. 535 och 544. 65 Bernitz, Standardavtalsrätt, Åttonde upplagan, Norstedts juridik 2013, s. 86. 6 6 NJA 1953 s. 484. 67 Ramberg och Hultmark, s. 162. 68 Se härtill NJA 1994 s. 204 HD s. 225 m. 69 Det kan framgå av övriga avtalsvillkor. NJA 2013 s. 271 HD p. 11. 70 NJA 2009 s. 104 och Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 127 samt SvJT 2012 s. 761 ff. 71 Undantag får göras för de sällsynta fall då en part gjort uttalanden om hur han avsett att handla och dessa uttalanden träffar den situation som avses med det hypotetiska resonemanget. Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 384 och Huser, s. 75 7 2 Se ovan vid not 2 samt om betydelse av normativa bedömningar för erfarenhetssatser Heuman, SvJT 2014 s. 60. 73 Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 19. 74 NJA 1986 s. 44. 7 5 Vahlén, s. 23. 76 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 132 ff. och 134 ff. samt Lehrberg, s. 70 ff. 77 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 43 f. och Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 373. 78 Jfr häremot Adlercreutz’ och Gortons uppfattning om att det är tvivelaktigt om en principiell skillnad mellan de båda rekvisiten bör upprätthållas och deras uppfattning om att det troligaste är i båda fallen att en sannolikhetsbedömning ska kombineras med en normativ bedömning – med hänsyn till kravet på aktsamhet. Häremot kan invändas att båda rekvisiten inte ingår i reglerna i 32 § och 6 § 2 st. avtalslagen, utan endast ett av rekvisiten i envar regel. Detta tyder på att man bör hålla isär sannolikhetsbedömningar från de normativa bedömningarna när man ska avgöra om de två skilda ondtrosrekvisiten är uppfyllda. 7 9 Se avsnitt 3. Som ett exempel kan vidare nämnas vad Adlercreutz och Gorton anför under rubriken ”Vanlig tolkning och utfyllning” då avtalets lydelse är oklar och det saknas underlag för att göra en culpabedömning. De anser att prövningen får baseras huvudsakligen på avtalets lydelse, utfyllande regler och bevisregler. Vid den fortsatta behandlingen i detta avsnitt av bl.a. ett antal rättsfall återkommer författarna inte till frågan om hur bevisreglerna skulle kunna tillämpas. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 137. 80 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 89. 8 1 Lehrberg, s. 207. 82 Han förklarar inte om och hur andra bevisfrågor eller om normativa frågor kan var av sekundär betydelse. 83 Lehrberg, s. 206. 84 Heuman, JT 2014–15 s. 585 f. 85 Heuman, JT 2014–15 s. 571, 584 och 597. 8 6 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 15. 87 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 10. 88 Radetzki, s. 18 f. 8 9 Se ovan vid not 16 om tvåstegsbedömningar. 90 Ramberg och Hultmark, s. 129. 91 Ramberg och Hultmark, s. 132. 92 Ramberg och Hultmark, s. 131. 93 Heuman, Advokaten 1986 s. 40 ff., Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 173 och S Andersson, Festskrift till Christian Diesen, Norstedts juridik 2014, s. 427 ff. och 442 9 4 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 23. 95 Samuelsson, Tolkning och utfyllning, s. 565 (och s. 572 ff.) samt samme författare Tolkningslärans gåta, s. 27 not 54. 96 Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång, Femte häftet, Sjunde upplagan, Norstedts juridik 1998, s. 237. 97 Samuelson gör också ett försök att sammankoppla civilrätt och bevisrätt bl.a. genom ett motsatsslut som tar sin utgångspunkt i att utfyllning är motsatsen till tolkning. Därefter säger han att vi vill anta att tolkning hör till kategorin fakta och rättsliga bedömningar av fakta. Resonemanget är svårt att följa. Samuelsson, tolkning och utfyllning, s. 563 f. 98 Samuelsson, Tolkning och utfyllning, s. 544. 9 9 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 37. 100 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 33. 101 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 33 och s. 37 med uttalandet om att man måste skarpt åtskilja tolkning och bevisningen av tolkningsdata, och uttalandet om att operationerna i praktiken inte hålls isär. 1 02 Andersson och Furberg, Språk och påverkan, Åttonde upplagan, Thales 1984, s. 88. 103 Hellspong, Konsten att tala, Tredje upplagan, Studentlitteratur 2011, s. 135 f. 1 04 Heuman, SvJT 2014 s. 368 och 383. 105 NJA 2004 s. 345. 106 Heuman, SvJT 2014 s. 358. 107 Då Ekelöf talar om att med maskorna i ett nät avses något annat än med begreppet sammanvävd, nämligen att man med finmaskighet kan fånga upp fler fall och problem än med glesare maskor. Ekelöf och Edelstam, Rättegång, Första häftet, Åttonde upplagan, Norstedts juridik 2002, s. 86. 108 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. Se även Gorton, JT 2014–15 s. 818 och uttalandet om att domstolar har ett stort mått av frihet att ta hänsyn till den bevisning som presenterats i ett fall. 109 Begreppet sammanflätad kan ha samma innebörd som sammanvävd. Se härtill NJA 2008 s. 339 Lindskogs tillägg där han talar om att rättsfakta kan vara sammanvävda och svåra att hålla isär och om att rättsfakta och bevisfakta på ömse sidor kan var a sammanflätade. När då båda begreppen används för att beteckna faktiska förhållanden får de en annan innebörd, t.ex. när det sägs att sambornas ekonomiska förhållanden är sammanflätade. I ett fall som rörde frågan om en sambo var ägare till en fritidsbåt eller om båda samborna var samägare ansåg HD att det inte var av avgörande betydelse om man kunde utreda vilken ansvarsfördelning som gällde på det ekonomiska planet. Om ”flätan” hade kunnat lösas upp i sina beståndsdelar skulle det inte vara avgörande, t.ex. om en av samborna tagit på sig utgifter för hushållskostnader och boende i så stor utsträckning att det blivit möjligt för andra sambon att ensam betala inköpskostnader för viss egendom. Se härtill NJA 2012 s. 377 HD p. 12 och 13 samt NJA 1992 s. 163. 110 Se härom Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 423. 111 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 1 12 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 113 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 114 Denna uppfattning om hur författarna ska förstås vinner stöd av att deras uttalande om att bevisfakta är de fakta som fastställs genom bevisningen och av deras tillägg att bevisfakta tillika blir tolkningsdata om de tillmäts betydelse för fastställande av avtalet innehåll. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 100. 115 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. Något ytterligare förmedlas inte av författarna med följande uttalande: ”I ett obestämt myller av olika fakta är det ofta de utfyllande reglerna som ger frågeställningar och därmed styrsel åt utredningen, men också anvisning om vad som är värt att bevisa.” Författarna talar om att de utfyllande reglerna utgör en faktor. Troligen avses att de olika reglerna kan utgöra flera skilda faktorer. 1 16 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 117 Se även Huser, s. 76 f. vid not 132. 118 NJA 1969 s. 409. 119 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 35 f. 120 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 100. 1 21 NJA 1990 s. 93. 1 22 Svea hovrätts dom meddelad den 15 oktober 2013 i mål T 805-12. HD har den 25 november 2014 beviljat prövningstillstånd beträffande frågan om hyresavtalet upphört på grund av konkludent handlande.fotnot 13 · s. 795