1.accessorisk preskription. Hovrätten konstaterade i målet att medansvaret enligt 25 kap. 18 och 19 §§ ABL är föremål för accessorisk preskription och att borgenären därför inte kan åstadkomma preskriptionsavbrott gentemot bolaget genom att kräva betalt av en medansvarig styrelseledamot eller aktieägare. Det spelar härvidlag ingen roll om bolaget har upplösts innan fordringarna mot bolaget har preskriberats.s. 1112
2.Det ska noteras att prövningen rörde rättsläget före införandet av bestämmelsen i 25 kap. 20 a § ABL av innebörd att ansvaret upphör om inte talan väcks inom tre år från förpliktelsens uppkomst eller inom ett år från det att fullgörelse av förpliktelsen skulle ha skett. Enligt nu gällande regler är preskriptionslagen inte tillämplig på fordringar som grundar sig på 25 kap. 18 eller 19 § ABL (se 25 kap. 20 a § tredje stycket ABL). Det är således inte möjligt att förlänga ansvarsperioden genom preskriptionsavbrott eller att åberopa rätt till kvittning enligt 10 § preskriptionslagen. Som framgår av andra stycket i 25 kap. 20 a § ABL gäller bestämmelserna i första stycket samma bestämmelse dock inte i förhållande till regressanspråk. För regressanspråk gäller istället bestämmelserna i preskriptionslagen (se 25 kap. 20 a § tredje stycket ABL). 1.11 Skadestånd 1.11.1 Revisors skadeståndsansvar — tillämpning av normskyddsläran m.m. I NJA 2014 s. 272 ”BDO” aktualiserades frågan om revisors externa skadeståndsansvar på grund av bristande revision av årsredovisning. Det är ett principiellt viktigt avgörande, då omfattningen av revisors ansvar gentemot tredje man — ett ansvar som i teorin kan tänkas bli mycket omfattande — klargjordes och avgränsades med tillämpning av normskyddsläran och teorin om befogad tillit. Rättsfallet är något svårtolkat i vissa avseenden och det har analyserats och kommenterats i doktrinen.s. 1112
3.Målet rörde i korthet ett så kallat omvänt förvärv som genomfördes i syfte att ett onoterat spelbolag (”Spelbolaget”) skulle komma åt en börsplats som innehades av ett bolag som var producent och förläggare av spel och innehåll för mobiltelefoner (”Börsbolaget”). Enligt ett pressmeddelande skulle Börsbolaget lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende samtliga aktier i Spelbolaget. Enligt erbjudandet skulle aktier i Spelbolaget överlåtas till Börsbolaget i utbyte mot nyemitterade aktier i Börsbolaget. En aktie i Spelbolaget skulle ge 91 aktier i Börsbolaget, vilket innebär att de tidigare ägarna av Spelbolaget skulle äga drygt 90 procent av aktierna i Börsbolaget efter förvärvets (apportemissionens) genomförande. Baserat på priset om 4,12 kr per aktie i Börsbolaget var det totala värdet av apportemissionen ca 1,9 miljoner kr. Ägare som förfogade över drygt 40 procent av aktierna i Spelbolaget förband sig genom ett samgåendeavtal att acceptera erbjudandet. Kort tid efter förvärvets genomförande stod det klart att prognoserna avseende verksamheten i Börsbolaget inte skulle hålla och att det förelåg brister i Börsbolagets räkenskaper. Aktiekursen föll kraftigt och verksamheten avvecklades så småningom. Detta till trots hade bolagets revisor före förvärvet avgett en revisionsberättelse utan anmärkningar avseende den aktuella periodens årsredovisning. En kapitalförsäkringstagare sålde aktier som låg i kapitalförsäkringsdepån för ett genomsnittligt pris om 0,66 kr per aktie kort tid efter förvärvets genomförande. Talan om skadestånd väcktes av ett företag som förvärvat skadeståndsfordringen från kapitalförsäkringsägaren och kapitalförsäkringstagaren. Som grund för talan åberopades att revisorn i samband med fullgörandet av uppdraget uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot god revisionssed i samband med upprättandet av årsredovisningen för 2005 samt vissa revisionsutlåtanden i ett prospekt, att det hade lett till en ren förmögenhetsskada för kapitalförsäkringsägaren eller kapitalförsäkringstagaren samt att revisionsfirman och revisorn var solidariskt skadeståndsskyldiga mot antingen kapitalförsäkringsägaren eller kapitalförsäkringsinnehavaren.s. 1113
4.Till grund för prövningen i HD lades hovrättens bedömningar i oaktsamhetsfrågan. Enligt hovrätten fanns det brister i revisionen avseende värderingen av aktier i ett dotterbolag och en därmed sammanhängande goodwillpost om ca nio miljoner kr, vilken borde ha skrivits ned med i vart fall fyra miljoner kr enligt käranden. Den andra bristen hade sin grund i en i dotterbolaget redovisad intäkt om ca 1,2 miljoner kr vilken hänförde sig till ett EU-projekt som dotterbolaget hade avslutat efter räkenskapsårets utgång. I årsredovisningen borde en upplysningsskyldighet om eventuell återbetalningsskyldighet ha lämnats. Käranden gjorde gällande att det förelåg kausalitet mellan oaktsamheten och den påstådda skadan på så sätt att vid en aktsamt utförd revision skulle anmärkningar avseende goodwillposten och återbetalningsskyldigheten ha lämnats i revisionsberättelsen och att det skulle ha medfört att det omvända förvärvet (apportemissionen) inte hade kommit till stånd eller att det hade skett på förmånligare villkor. Det noterades att målet gällde endast frågan om skadeståndsansvar och att således någon skadeberäkning inte skulle göras. Vidare lade HD till grund för sin bedömning att beslutet om deltagande i emissionen togs i samband med att samgåendeavtalet ingicks, varför de revisorsutlåtanden som avgavs i anslutning till prospektet (vilket upprättades efter samgåendeavtalets ingående) saknade betydelse för utgången i målet.s. 1114
5.Den första frågan som HD prövade var hur den ersättningsberättigade kretsen ska avgränsas i fråga om revisorns ansvar gentemot tredje man. HD framhöll inledningsvis att svensk rätt intar en restriktiv inställning till ansvaret för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden med hänvisning till det så kallade floodgate-argumentet, vilket vilar på bland annat behovet av förutsebarhet samt proportionalitet och att det är faktorer som är relevanta även i fråga om avgränsningen av revisorsansvaret gentemot tredje man, varvid hänvisning även gjordes till det skydd som brottsbalkens svindleribestämmelse ger. I fråga om tolkningen av begreppet ”annan” i 29 kap. 1 och 2 §§ ABL konstaterades att vägledning får hämtas från den överträdda normens skyddsändamål enligt normskyddsläran och att det intresse som revisorns granskningsplikt avser att skydda inte kan bestämmas abstrakt och på ett entydigt sätt för alla fall. Det konstaterades härefter dels att bestämmelsen rörande granskning av årsredovisningen enligt god revisionssed bland annat syftar till att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, förutsatt att tilliten till årsredovisningens riktighet har varit befogad, dels att normskyddet omfattar även andra än aktieägare. Vidare framhölls att kravet på att revisionen ska ske enligt god revisionssed syftar till att säkerställa att just årsredovisningen är förenlig med god redovisningssed, det vill säga att redovisningen ger en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Det är den skadelidande som ska bevisa att vederbörande har fäst tillit till årsredovisningen, men det noterades samtidigt att faktisk tillit normalt kan presumeras om det finns grund att anse att tilliten var befogad. HD konstaterade sedan att en kapitalförsäkringstagare bör likställas med en aktieförvärvare när det gäller normskyddet bakom regeln att revisionen av årsredovisningen ska ske enligt god revisionssed. Endast tillit av viss styrka och relevans för den förlustbringande transaktionen kan enligt HD ligga till grund för ett skadeståndsansvar. Tilliten till en årsredovisning måste enligt HD generellt anses vara befogad, om denna utgör en väsentlig del av beslutsunderlaget, men omständigheter i det enskilda fallet kan tala för en annan bedömning. Vidare konstaterades det principiellt viktiga att en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet normalt inte bör vara tillräcklig för att en revisor ska bli ersättningsskyldig enligt 29 kap. ABL. I målet fann HD att en befogad tillit till årsredovisningens riktighet hade förelegat. I fråga om prospekt gjordes ett intressant uttalande obiter dicta av innebörd att det ofta kan presumeras att en person som tecknar aktier inom ramen för en emission i förekommande fall har haft befogad tillit till uppgifterna i ett prospekt. Detta uttalande kan rimligen tillmätas betydelse i en framtida process om prospektansvar.s. 1114
6.HD gick därefter vidare till att pröva frågan om kausalitet. I den delen noterades inledningsvis att det måste föreligga ett orsakssamband mellan den oaktsamma revisionen och den ekonomiska skada som transaktionen medförde samt att frågan normalt bör ställas vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktigt (och således inte vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit fortsatt felaktig, men revisorn hade lämnat anmärkning i revisionsberättelsen), även om HD framhöll att undantag från huvudregeln kan behöva göras i enskilda fall. Det framhölls att kausalitetsprövningen vid en oaktsam revision således skiljer sig från situationen i den så kallade Landskronabranden NJA 2013 s. 145, där HD medgav en bevislättnad för den skadelidande rörande skyldigheten att visa underlåtenhet att vidta farereducerande åtgärder. Det handlade i målet ytterst om att hypotetiskt och på objektiva grunder pröva huruvida riktiga uppgifter i årsredovisningen hade inneburit att den skadelidande allvarligt skulle ha övervägt ett annat handlande, det ska med andra ord vara fråga om en så kallad beslutsrelevant informationsbrist. Det konstaterades också att i de fall då flera händelseförlopp framstår som rimliga och närliggande bör utgångspunkten vara den händelseutveckling som framstår som mest sannolik. Vad beträffar det aktuella fallet konstaterade HD att aktieutbytet motiverades av tillgången till börsplatsen, att det var känt att Börsbolagets lönsamhet var dålig, samt att bristerna i årsredovisningen, goodwillposten och återbetalningen, vilka motsvarade ett felaktigt värde om maximalt ca fem miljoner kr, var marginella sett till transaktionsvärdet om ca 1,9 miljoner kr. Mot bakgrund härav kunde bristerna i årsredovisningen inte anses ha varit ”ägnade att motivera ett allvarligt övervägande av ett annat handlande än att ansluta sig till samgåendeavtalet”. Kausalitet mellan felaktigheterna i årsredovisningen och beslutet ansågs därmed inte föreligga.s. 1115
7.Sammanfattningsvis har i målet klargjorts under vilka förutsättningar en revisor kan bli ansvarig gentemot tredje man för brister vid revisionen av en årsredovisning. Revisorns ansvar gentemot tredje man har i och med domen begränsats, vilket synes ändamålsenligt med tanke på just det i domen åberopade floodgate-argumentet. Avgörandet är särskilt välkommet mot bakgrund av den ifrågasatta utgången i Prosolvia-målet. Av särskilt intresse är också tillämpningen av teorin om befogad tillit i ett aktiebolagsrättsligt sammanhang.s. 1116