Stycket

3.Enligt 1 kap. 1 § och 2 kap. 6 § tidigare gällande lag (1996:764) om företagsrekonstruktion (”LFR”) kan en näringsidkare som har betalningssvårigheter rekonstruera sin verksamhet genom ett särskilt förfarande som kräver ett domstolsbeslut, så kallad företagsrekonstruktion. Regleringen om företagsrekonstruktion har till syfte att hjälpa krisdrabbade företag att fortsätta med sin verksamhet som ett alternativ till att avveckla verksamheten genom konkurs. Beslut om företagsrekonstruktion får enligt 2 kap. 6 § andra stycket LFR inte meddelas, om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Rekonstruktionen i sig innebär framför allt ett skydd mot alla typer av exekutiva åtgärder från borgenärernas sida (se 2 kap. 17– 18 §§ LFR). Förfarandet skiljer sig från likvidation och konkurs huvudsakligen på så sätt att företagsrekonstruktion inte innebär någon inskränkning i ett företags rådighet över egen egendom. Förvisso gäller upplysnings- och lydnadsplikt gentemot rekonstruktören samt krav på samtycke av denne i vissa fall, men samma långtgående begränsning i möjligheten att rättshandla (som är fallet vid likvidation och konkurs) föreligger inte vid rekonstruktion (se bland annat 2 kap. 14–15 §§ LFR). Denna principiellt viktiga skillnad utgjorde ett av HD:s huvudargument i NJA 2018 s. 1038 ”Rekonstruktionsbolagets skuld”. I det målet meddelades prövningstillstånd rörande frågan huruvida styrelsens medansvarsperiod enligt 25 kap. 18 § ABL kan avslutas genom beslut om företagsrekonstruktion. Underinstanserna hade besvarat frågan nekande. Även HD fann att beslut om rekonstruktion inte medför att medansvarsperioden avslutas. Det framhölls att aktiebolagslagens kapitalbristregler är ett sammanhängande och förutsebart system som inte bör frångås av rättstillämparen annat än då andra handlingsmönster till syfte och funktion går att rättsligt likställas med det som fordras av lagen. Mot bakgrund av att syftet med en företagsrekonstruktion skiljer sig från syftet med både likvidation och konkurs och då det inte finns några regler om kontroll av aktiekapitaltäckning enligt reglerna för företagsrekonstruktion ansågs regelverket om företagsrekonstruktion inte tillgodose de intressen som motiverar kapitalbristregelverket. HD:s avgörande medförde att den situationen kunde uppstå, att styrelsen i syfte att undvika medansvar enligt kapitalbristregelverket, var tvungen att besluta om likvidation, trots att företagsrekonstruktion var inledd och det fanns goda möjligheter att rädda bolaget. Mot bakgrund av detta och då det inte ligger i linje med syftet bakom de nyligen ändrade reglerna om företagsrekonstruktion har bestämmelsen i 25 kap. 16 § ABL ändrats såtillvida att det har införts ett undantag från skyldigheten att hålla en andra kontrollstämma inom åttamånadersfristen under en pågående företagsrekonstruktion. Enligt den nya bestämmelsen i 25 kap. 16 § första stycket 2 ABL behöver den andra kontrollstämman inte hållas förrän tidigast två månader efter det att företagsrekonstruktionen har avslutats. Detta innebär att om skyldigheten att hålla den andra kontrollstämman redan har inträtt när företagsrekonstruktionen avslutas, det vill säga om åttamånadersfristen har löpt ut vid den tidpunkten, måste den andra kontrollstämman hållas senast inom två månader från avslutandet av företagsrekonstruktionen. Om däremot åttamånadersfristen löper ut senare än två månader efter det att företagsrekonstruktionen avslutats kan den andra kontrollstämman hållas inom den ”vanliga” åttamånadersfristen. 1.10.5 Betydelsen av borgenärs vetskap om styrelseledamots ansvarsgrundande underlåtenhets. 1109