Stycket

3.I NJA 2017 s. 569, som också rörde tillämpning av 25 kap. 50 § ABL, prövade HD frågan om ”en borgenär kan begära att en (efter en underskottskonkurs i aktiebolag) upplöst huvudgäldenär ska träda i likvidation för att borgenären ska kunna vidta en preskriptionsavbrytande åtgärd, samt i så fall, om underlåtenhet att vidta sådana åtgärder medför att borgenären har förlorat sin rätt att kräva betalning av borgensmannen”. HD besvarade båda frågorna jakande. Som motiv till det jakande svaret på den första frågan anfördes att en borgenär kan ha ett berättigat intresse av att ”hålla liv” i sin fordran mot ett upplöst bolag, till exempel på grund av att det kommer fram nya tillgångar, eller på grund av att de har en principiell skyldighet att bevaka att en borgensmans regressrätt bevaras. Mot bakgrund av att borgenären i det aktuella fallet under en längre tid (ca 1,5 år) hade underlåtit att vidta sådan preskriptionsavbrytande åtgärd (det vill säga ansöka om likvidation) ansågs borgenären ha förlorat rätten att kräva betalt av huvudgäldenären och därmed även av borgensmannen. 1.9.5 Beslut om tvångslikvidation respektive utseende av syssloman enligt 25 kap. 21–23 §§ ABL Av 25 kap. 21 § första stycket ABL följer att en domstol kan, på talan av ägare till minst en tiondel av aktierna, besluta att ett bolag ska träda i likvidation om en aktieägare, genom att missbruka sitt inflytande i bolaget uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. En förutsättning är dock att det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller av någon annan anledning. Om det finns en påtaglig risk för ett fortsatt missbruk som väsentligt skadar kärandens rätt, har domstolen vidare en möjlighet att om så yrkats utse en eller flera sysslomän som förvaltar bolaget i styrelsens och verkställande direktörens ställe till dess att domstolens likvidationsbeslut har vunnit laga kraft (se 25 kap. 23 § ABL). Det har saknats HD-praxis, där bestämmelserna, som infördes i och med 1975 års ABL, tillämpats, men en specifik tvist har nu föranlett såväl ett rättsfall rörande tillämpningen av 25 kap. 21 § ABL som publicerats i RH, RH 2018:39, som etts. 1096