1.II” uppkom fråga om det ingår i den gode mannens uppdrag att företräda minoritetsaktieägarna med avseende på en förd talan om ersättning till den gode mannen själv. Bakgrunden till tvisten var följande. Den 29 september 2010 meddelades en skiljedom i en tvångsinlösentvist, där minoritetsaktieägarna företräddes av en god man. I skiljedomen jämkades ersättningen till den gode mannen. Denne väckte därefter, på minoritetsaktieägarnas vägnar, talan mot skiljedomen och yrkade att majoritetsaktieägaren skulle förpliktas att utge hela den yrkade ersättningen.s. 1091
2.HD konstaterade inledningsvis att det inte finns någon närmare reglering i lagen rörande den gode mannens rättsliga förhållande till de frånvarande aktieägarna och att åsikterna om den rättsliga ställningen gått isär i förarbetena. Domstolen förklarade härefter att det rättsliga förhållandet mellan den gode mannen och minoritetsaktieägarna måste bedömas i ljuset av de mycket speciella förhållanden som präglar gode mannens uppdrag, däribland förhållandena att minoritetsägandet ofta är mycket spritt och att minoritetsaktieägare sällan önskar ta aktiv del i tvisten. Mot bakgrund härav ansåg HD att utrymmet för analogier från andra områden är begränsat och att bedömningen i frågan huvudsakligen måste bedömas utifrån uppdragets särskilda syfte. Härefter konstaterade HD att den gode mannens rätt till ersättning är en i förhållande till minoritetsaktieägarna självständig rätt till ersättning som kan genomdrivas av den gode mannen. Det konstaterades följdriktigt att den gode mannen visserligen kan väcka talan mot en skiljedom med avseende på beslutet om dennes ersättning, men att en sådan talan inte kan föras i egenskap av företrädare för minoritetsaktieägarna, utan enbart av den gode mannen som kärande i egen sak.s. 1091
3.Ett rättsfall som starkt anknyter till den fråga som behandlades i NJA 2013 s. 1203 är NJA 2018 s. 994 ”Liberala Tidningar III”. I det fallet behandlades frågan om en god man för frånvarande aktieägare har en självständig rätt till ersättning från majoritetsaktieägaren när den gode mannen har väckt talan mot en skiljedom i en inlösentvist och vunnit bifall. Inledningsvis redogjorde HD kort för förfarandet vid en inlösentvist och den gode mannens rättsliga ställning. Vad avser sistnämnda fråga uttalade HD kort att den gode mannen kan anses verka som en legal ställföreträdare för de frånvarande aktieägarna och upprepade slutsatsen i NJA 2013 s. 1203 att de rättsliga konsekvenserna av uppdraget i huvudsak får bedömas utifrån uppdragets särskilda syfte. Härefter diskuterades med hänvisning till bestämmelserna i 22 kap. 23–25 §§ ABL kostnadsansvaret. Det konstaterades med hänvisning till NJA 2013 s. 1203 att en god man som väcker talan mot en skiljedom rörande den egna rätten till ersättning ska betraktas som kärande i egen sak, eftersom en sådan talan rör dennes självständiga rätt att rikta ersättningsanspråk mot majoritetsaktieägaren. Kostnadsansvaret bestäms då med tillämpning av de allmänna principerna i 18 kap. RB. Vad gäller frågan hur det förhåller sig i de fall då den gode mannen har väckt talan mot skiljedom för minoritetsaktieägarnas räkning konstaterade HD att en god man även i en sådan situation har en självständig rätt till ersättning från majoritetsaktieägare, men noterade att majoritetsaktieägarens skyldighet att utge ersättning förutsätter att denne är tappande part. 1.8.5 Rättegångskostnadsansvar vid talan mot skiljedom avseende inlösentvist Av 22 kap. 24 § ABL följer att den part eller god man som är missnöjd med en skiljedom meddelad i en inlösentvist har rätt att väcka talan vids. 1092