Se härtill även NJA 1989 s. 291 och RH 2008:81.
Hänvisas från p. 1 (s. 1131)
1.om det var bostadsrättsföreningen eller bostadsrättshavarna som skulle ansvara för underhåll av ett aktuellt system för golvvärme. Huvudfrågan var därvid hur stadgarnas reglering rörande lägenhetens ”golv” skulle tolkas. Såvitt är av intresse för denna praxisöversikt kan konstateras att HD framhöll att stadgarna är att betrakta som ett avtal mellan medlemmarna i föreningen samt att stadgarna i en förening ska tolkas med objektiva tolkningsmetoder, i första hand ordalydelsen. När emellertid ordalydelsen inte ger något tydligt svar kan ledning sökas i bland annat systematik, villkorets syfte och ändamål samt avtalsföremålets natur och parternas ställning. Med hänvisning till NJA 2015 s. 741 framhölls även att det bör kunna beaktas att avtalsvillkoret ska fylla en ”förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen”. Efter en tolkningsoperation kom HD fram till att stadgarna skulle tolkas så att med uttrycket golv endast avses ytskiktet av golvet, vilket innebar att det var föreningen som skulle svara för underhåll av golvvärmen. Justitieråden Anders Eka och Eric M. Runesson var skiljaktiga och kom till motsatt slutsats. Oavsett de olika uppfattningarna om tolkningen av stadgarna är det principiellt intressanta att HD än en gång har framhållit stadgarnas kontraktuella natur samt tillämpningen av objektiva tolkningsmetoder. 3.3 Samfällighetsföreningar 3.3.1 Om avsättning av medel till fond för underhåll Enligt 19 § andra stycket 1 lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (”LFS”) ska en samfällighetsförening avsätta medel till en fond för underhåll och förnyelse av gemensamhetsanläggningen, när denna är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde samt inrättad för bland annat småhusfastigheter. Av tredje stycket samma bestämmelse framgår att styrelsen i de föreningar som omfattas av skyldigheten i andra stycket ska upprätta en underhålls- och förnyelseplan. I rättsfallet RH 2012:71 fastställdes att en samfällighetsförening inte kan underlåta att avsätta medel till en fond för förnyelse och underhåll med hänvisning till dels att föreningens stadgar inte innehåller några grunder för fondavsättningen, dels att planer för förnyelse och underhåll saknas. En annan ordning skulle ha inneburit att föreningen inte skulle behöva avsätta fondmedel av det enda skälet att föreningen hade underlåtit att vidta andra lagstadgade krav, vilket hade öppnat upp för kringgåenden. 3.3.2 Stämmobeslut i strid mot en samfällighetsförenings ändamål Av 18 § LFS framgår dels att en samfällighetsförening har till ändamål att förvalta den samfällighet för vilken den bildats (första stycket), dels att den inte får bedriva verksamhet som strider mot ändamålet (andra stycket). Vidare följer av 19 § första stycket samma lag att föreningen ska tillgodose samtliga medlemmars gemensamma bästa, samt att enskild medlems bästa får tillgodoses i skälig utsträckning. I rättsfallet NJA 2015 s. 939 prövades frågan i vilken mån ett stämmobeslut i en samfällighetsförening stred mot föreningens ändamål. Domen innehåller flera principiellt intressanta uttalanden rörande en samfällighetsförenings bundenhet till ändamålet och angående möjligheten att utveckla en verksamhet som bedrivs av en samfällighetsförening. I det aktuella målet var det fråga om en samfällighetsförening som förvaltade båtbryggor med rätt för medlemmarna att disponera båtplats, parkeringsplats och båtuppläggningsplats. Genom beslut vid en föreningsstämma fick styrelsen i uppdrag att ordna el och belysning till anläggningen. Beslutet klandrades på den grunden att det stred mot föreningens ändamål. Samtliga instanser ansåg att beslutet stred mot ändamålet och upphävde det.s. 1131
2.HD konstaterade att såväl lagtext som förarbeten anger att det ska finnas en direkt koppling mellan verksamheten och ändamålet samt att förarbetena uttrycker en restriktiv syn på verksamhet som går utanför ändamålet. Det framhölls att majoriteten inte ska kunna tvinga andra medlemmar att ta del av (och därmed tvingas bekosta) en verksamhet ”som inte utgör ett naturligt led i förvaltningen” samt att regeln syftar till att skydda minoriteten och skapa förutsebarhet för medlemmarna. Vidare angavs att föreningens uppgift endast är att ”utföra och driva” och inte att vidareutveckla anläggningen samt att en allmän anpassning till utvecklingen, samhällets strävanden eller höjda krav från medlemmarna inte kan tillgodoses genom förvaltningen. Istället får sådana åtgärder ske genom en ny lantmäteriförrättning. Detta innebär enligt HD att uppdatering av befintlig teknisk utrustning kan vara berättigad, men att standardhöjningar omfattande till exempel ny teknisk utrustning typiskt sett faller utanför den verksamhet föreningen får bedriva. Ett undantag från denna huvudregel kan enligt HD göras om ändamålet har blivit inaktuellt och starka samhällsintressen motiverar en mer allsidig bedömning av åtgärderna. Det krävs då enligt HD att situationen klart och påtagligt har förändrats i förhållande till vad som gällde när stadgarna fastställdes. Ifråga om det aktuella fallet konstaterade HD att ändamålet fortfarande var aktuellt, att det inte ingick någon el- eller belysningsanläggning i den befintliga anläggningen och att beslutet därmed innebar installation av en ny anordning som inte fanns sedan tidigare. Detta innebar att beslutet skulle få till följd att föreningen skulle bedriva en verksamhet som inte omfattades av ändamålet. Mark- och miljööverdomstolens domslut fastställdes därmed och beslutet upphävdes.s. 1132
3.Avgörandet illustrerar tydligt hur centralt ändamålet med en samfällighetsförening är. Kontentan är att en samfällighetsförening är strikt bunden av sitt ändamål och att utrymmet för föreningsstämman eller styrelsen att ändra eller utveckla en verksamhet i en samfällighetsförening är i stort sett obefintligt. Det är således fråga om ett mycket starkt medlemsskydd som har sin grund i krav på förutsebarhet och att ingen medlem ska kunna tvingas att betala för något som inte följer av ändamålet. Avgörandet är högaktuellt med beaktande av önskemålet i vissa samfällighetsföreningar att installera laddstolpar för elbilar. 3.3.3 Tillämpning av kausalitetsprincipen och SAS-principen vid klander av stämmobeslut Av 7 kap. 50 § ABL följer att om ett stämmobeslut innehåller ett formellt eller materiellt fel får talan väckas vid domstol om att beslutet ska upphävas eller ändras. Motsvarande bestämmelse finns i 53 § LFS. En utgångspunkt är att formella fel inte påverkar giltigheten av ett stämmobeslut om det är bevisat eller måste antas att det har varit utan betydelse för beslutet, den så kallade kausalitetsprincipen. I rättsfallets. 1133