Fråga om en revisors skadeståndsansvar enligt 15 kap. 2 § 1975 års ABL för felaktiga uppgifter i årsredovisning samt om jämkning av skadestånd på grund av medvållande från en bank sida bestående i bristande kreditprövning prövades i NJA 1998 s. 734. I NJA 1996 s. 224 prövades en revisors ansvar gentemot en bank på grund av vilseledande värdering av tillgångar vilken påverkat en kreditgivning i samband med en omstrukturering. I fråga om utomobligatorisk skada se även NJA 2013 s. 145. Se också NJA 1991 s. 625, NJA 2008 s. 339, och NJA 2009 s. 104.
Hänvisas från p. 2 (s. 1112)
2.Det ska noteras att prövningen rörde rättsläget före införandet av bestämmelsen i 25 kap. 20 a § ABL av innebörd att ansvaret upphör om inte talan väcks inom tre år från förpliktelsens uppkomst eller inom ett år från det att fullgörelse av förpliktelsen skulle ha skett. Enligt nu gällande regler är preskriptionslagen inte tillämplig på fordringar som grundar sig på 25 kap. 18 eller 19 § ABL (se 25 kap. 20 a § tredje stycket ABL). Det är således inte möjligt att förlänga ansvarsperioden genom preskriptionsavbrott eller att åberopa rätt till kvittning enligt 10 § preskriptionslagen. Som framgår av andra stycket i 25 kap. 20 a § ABL gäller bestämmelserna i första stycket samma bestämmelse dock inte i förhållande till regressanspråk. För regressanspråk gäller istället bestämmelserna i preskriptionslagen (se 25 kap. 20 a § tredje stycket ABL). 1.11 Skadestånd 1.11.1 Revisors skadeståndsansvar — tillämpning av normskyddsläran m.m. I NJA 2014 s. 272 ”BDO” aktualiserades frågan om revisors externa skadeståndsansvar på grund av bristande revision av årsredovisning. Det är ett principiellt viktigt avgörande, då omfattningen av revisors ansvar gentemot tredje man — ett ansvar som i teorin kan tänkas bli mycket omfattande — klargjordes och avgränsades med tillämpning av normskyddsläran och teorin om befogad tillit. Rättsfallet är något svårtolkat i vissa avseenden och det har analyserats och kommenterats i doktrinen.s. 1112