Närliggande

3.HD hade således att ta ställning till vid vilken tidpunkt en förpliktelse som omfattas av en senare förlikning ska anses ha uppkommit i den mening som 25 kap. 20 a § ABL avser. Inledningsvis redogjorde HD kort för motiven bakom talefristerna i 25 kap. 20 a § ABL. Det konstaterades att det är fråga om en specialpreskription och att bestämmelsen infördes i syfte att mildra och tydliggöra ansvaret för företagare och underlätta för dem att återgå till att bedriva näringsverksamhet efter en konkurs. Härutöver noterades att bestämmelsen i 25 kap. 20 a § endast innebär att ansvaret för en specifik förpliktelse upphör och att bolagets ansvar för en förpliktelse inte påverkas av preskription enligt 25 kap. 20 a § ABL. HD konstaterade vidare att tidpunkten för en förpliktelses uppkomst i 25 kap. 20 a § ABL ska bestämmas på samma sätt som vid tillämpning av 25 kap. 18 § ABL. I fråga om tillämpningen av 25 kap. 18 § noterades att uppkomsttiden för en förpliktelse ska bestämmas under beaktande av ändamålet med regleringen. Det framhölls att ändamålet med kapitalbristregelverket ytterst är att skydda borgenärerna, att det personliga betalningsansvaret har en handlingsdirigerande funktion samt att för hyresfordringar gäller som utgångspunkt att dessa ska ha uppkommit redan genom ingående av avtalet enligt NJA 2013 s. 725, se ovan. I fråga om betydelsen av att en förpliktelse omfattas av en senare förlikning, framhöll HD att en ny talefrist börjar löpa om en förpliktelse förändras på ett sådant sätt att den får anses ersatt av en ny förpliktelse samt att en förlikning kan innebära att en ny förpliktelse ersätter den ursprungliga. Om emellertid en förlikning endast bekräftar den ursprungliga förpliktelsen ska förlikningen inte tillmätas betydelse vid bestämmandet av tiden för förpliktelsens uppkomst. Däremot kan en ny förpliktelse enligt HD anses ha uppkommit genom en förlikning om det har skett en materiellt väsentlig förändring av den ursprungliga förpliktelsen genom förlikningsavtalet. Av betydelse för denna fråga kan bland annat vara vilken riskökning förändringen har inneburit. Bedömningen av denna fråga ska enligt HD ske med utgångspunkt i vilka rättsliga och faktiska möjligheter som finns att påverka avtalsförhållandet vid förlikningstidpunkten. Det framhölls härvid att när, som i det aktuella fallet, risken med den ursprungliga förpliktelsen redan har realiserats genom uppsägning av hyresavtalet, saknar ofta även större förändringar rörande betalningsvillkoren betydelse. I målet kom HD fram till att en ny förpliktelse inte hade uppkommit genom förlikningen, eftersom avtalet endast preciserade hur den ursprungliga hyresskulden skulle betalas. Det var således inte fråga om en materiell förändring av den ursprungliga förpliktelsen. Det ansågs sakna betydelse att den ursprungliga förpliktelsen hade satts ned genom kvittning. Preskriptionsregeln i 25 kap. 20 a § ABL blev därmed tillämplig och medansvar för styrelseledamoten kunde inte utkrävas.s. 1105