Se NJA 2013 s. 725 och NJA 2009 s. 291.
Hänvisas från p. 3 (s. 1105)
1.till HD rörande tidpunkt för uppkomst av fordran vid tillämpningen av ansvarsbestämmelsen i 25 kap. 18 § ABL. Ett bolag (hyresgästen) ingick den 10 december 2004 ett hyresavtal avseende en lokal i en fastighet. När hyresgästen en tid senare försattes i konkurs var hyror avseende perioden 28 april 2005 till 31 december 2006 obetalda. Därtill hade hyresvärden inte erhållit ersättning för ett arbete på hyresobjektet som hade avtalats i början av 2005, men som inte hade fakturerats förrän den 9 november 2006. Med anledning av de obetalda fordringarna väcktes talan om betalningsansvar mot en styrelseledamot enligt 25 kap. 18 § ABL. I målet var det ostridigt att det fanns skäl att anta kritisk kapitalbrist i bolaget från och med början av 2006 och att styrelseledamoten underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning i enlighet med 25 kap. 13 § ABL. De två frågor som hade hänskjutits till HD var: 1) När ska förpliktelsen att betala hyra för lokalen anses ha uppkommit vid tillämpning av 25 kap. 18 § ABL och 2) När ska förpliktelsen för hyresgästen att erlägga ersättning för arbetena på lokalen anses ha uppkommit vid tillämpning av 25 kap. 18 § ABL. HD förklarade, med hänvisning till NJA 2009 s. 291, att frågorna måste bedömas med beaktande av det syfte som uppställts med bestämmelsen i 25 kap. 18 § ABL, nämligen att förmå styrelsen att vidta det handlingsmönster som lagen föreskriver. Domstolen konstaterade att det av regleringen inte kan utläsas någon skyldighet att varna nya eller befintliga borgenärer för bolagets kapitalbrist. Det uttalades dock att eventuella möjligheter att rättsligt och faktiskt påverka avtalsförhållandet genom till exempel en avbeställningsrätt, måste beaktas vid tillämpningen av 25 kap. 18 § ABL. HD framhöll att starka skäl talar för att styrelsen ska bära ett medansvar för förpliktelser som inte hade uppstått om bolaget hade använt en avbeställningsrätt under ansvarsperioden. Eftersom hyresgästen i målet inte hade någon avtalsenlig rätt att avbeställa arbetet på hyresobjektet, gjorde HD bedömningen att betalningsförpliktelsen avseende arbetet på lokalen måste anses ha uppkommit vid beställningstidpunkten, det vill säga före ansvarsperiodens inträde. När fakturan skickades eller när fordran förföll till betalning saknade således betydelse. Gällande hyresförpliktelserna kom HD fram till att dessa måste anses ha uppkommit redan vid avtalets ingående, det vill säga även detta före ansvarsperiodens inträde. Återigen framhölls det faktumet att hyresgästen inte hade någon möjlighet att påverka avtalsförhållandet under ansvarsperioden. Det noterades härvid särskilt att hyresfordran hänför sig till den risk som uppkom redan vid ingåendet av hyresavtalet.s. 1104
2.Bestämmelsen i 25 kap. 20 a § ABL stadgar att personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § ABL upphör, om inte talan om ett sådant ansvar väcks inom tre år från den tidpunkt då förpliktelsen uppkom eller inom ett år från förfallodagen. I NJA 2019 s. 941 hade två bolag träffat en förlikning i form av en avbetalningsplan avseende en oreglerad hyresskuld. Enligt förlikningsavtalet skulle hela skulden förfalla till betalning omedelbart, om inte avbetalningsplanen följdes. När betalningarna upphörde och detta villkor aktualiserades, väckte borgenären talan mot gäldenärens enda styrelseledamot. Käranden gjorde gällande att styrelseledamoten hade ett personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § ABL för förpliktelsen (det vill säga det återstående beloppet av hyresskulden), eftersom denna uppkommit under en pågående medansvarsperiod för styrelseledamoten. Tingsrätten kom fram till att förpliktelsen hade uppkommit i och med förlikningsavtalets ingående och ålade styrelseledamoten ett personligt betalningsansvar för skulden enligt 25 kap. 18 § ABL. Hovrätten gjorde, mot bakgrund av ändamålet med bestämmelsen i 25 kap. 20 a § ABL och det förhållandet att förlikningsavtalet inte innebar någon materiell ändring av förpliktelsen, bedömningen att förpliktelsen skulle anses ha uppkommit i och med ingående av hyresavtalet och ogillade talan.s. 1105
3.HD hade således att ta ställning till vid vilken tidpunkt en förpliktelse som omfattas av en senare förlikning ska anses ha uppkommit i den mening som 25 kap. 20 a § ABL avser. Inledningsvis redogjorde HD kort för motiven bakom talefristerna i 25 kap. 20 a § ABL. Det konstaterades att det är fråga om en specialpreskription och att bestämmelsen infördes i syfte att mildra och tydliggöra ansvaret för företagare och underlätta för dem att återgå till att bedriva näringsverksamhet efter en konkurs. Härutöver noterades att bestämmelsen i 25 kap. 20 a § endast innebär att ansvaret för en specifik förpliktelse upphör och att bolagets ansvar för en förpliktelse inte påverkas av preskription enligt 25 kap. 20 a § ABL. HD konstaterade vidare att tidpunkten för en förpliktelses uppkomst i 25 kap. 20 a § ABL ska bestämmas på samma sätt som vid tillämpning av 25 kap. 18 § ABL. I fråga om tillämpningen av 25 kap. 18 § noterades att uppkomsttiden för en förpliktelse ska bestämmas under beaktande av ändamålet med regleringen. Det framhölls att ändamålet med kapitalbristregelverket ytterst är att skydda borgenärerna, att det personliga betalningsansvaret har en handlingsdirigerande funktion samt att för hyresfordringar gäller som utgångspunkt att dessa ska ha uppkommit redan genom ingående av avtalet enligt NJA 2013 s. 725, se ovan. I fråga om betydelsen av att en förpliktelse omfattas av en senare förlikning, framhöll HD att en ny talefrist börjar löpa om en förpliktelse förändras på ett sådant sätt att den får anses ersatt av en ny förpliktelse samt att en förlikning kan innebära att en ny förpliktelse ersätter den ursprungliga. Om emellertid en förlikning endast bekräftar den ursprungliga förpliktelsen ska förlikningen inte tillmätas betydelse vid bestämmandet av tiden för förpliktelsens uppkomst. Däremot kan en ny förpliktelse enligt HD anses ha uppkommit genom en förlikning om det har skett en materiellt väsentlig förändring av den ursprungliga förpliktelsen genom förlikningsavtalet. Av betydelse för denna fråga kan bland annat vara vilken riskökning förändringen har inneburit. Bedömningen av denna fråga ska enligt HD ske med utgångspunkt i vilka rättsliga och faktiska möjligheter som finns att påverka avtalsförhållandet vid förlikningstidpunkten. Det framhölls härvid att när, som i det aktuella fallet, risken med den ursprungliga förpliktelsen redan har realiserats genom uppsägning av hyresavtalet, saknar ofta även större förändringar rörande betalningsvillkoren betydelse. I målet kom HD fram till att en ny förpliktelse inte hade uppkommit genom förlikningen, eftersom avtalet endast preciserade hur den ursprungliga hyresskulden skulle betalas. Det var således inte fråga om en materiell förändring av den ursprungliga förpliktelsen. Det ansågs sakna betydelse att den ursprungliga förpliktelsen hade satts ned genom kvittning. Preskriptionsregeln i 25 kap. 20 a § ABL blev därmed tillämplig och medansvar för styrelseledamoten kunde inte utkrävas.s. 1105