Stycket

41.I Flyget till Antalya (kommer att publiceras i ND 2018) NJA 2018 s. 127 hade Högsta domstolen att pröva huruvida det krävdes reklamation för att erhålla kompensation för försening enligt flygpassagerarförordningen. Till en början konstaterar domstolen att frågan om reklamationsskyldighet ska avgöras enligt svensk rätt eftersom det saknas en uttrycklig reklamationsbestämmelse i förordningen. Därefter uttalar Högsta domstolen — efter hänvisningar till i stort sett all förmögenhetsrättslig lagstiftning — att det i svensk rätt som huvudregel får anses föreligga en allmän princip på det kontraktsrättsliga området om reklamationsskyldighet för den som vill göra gällande krav på ersättning till följd av att prestationen har utförts för sent. En konsekvens av en utebliven reklamation är i sådana fall enligt domstolen att den berättigade parten förlorar rätten att bl.a. kräva skadestånd eller liknande ersättning. Motsvarande huvudregel ansågs också gälla på det transporträttsliga området och då även för flygpassagerartransporter. I det aktuella målet hade reklamation skett tre månader efter flygningen och denna tid ansågs vara för lång. Kompensation skulle alltså inte utgå.s. 1016