Stycket

6.I NJA 2019 s. 119 hade en gäldenär överklagat underinstansernas beslut, varigenom han försatts i konkurs, med motiveringen att han inte var insolvent. Av intresse för denna rättsfallsöversikt är att han bl.a. åberopade att han höll på att sälja sina lägenheter i Spanien och att försäljningslikviden inom kort skulle finnas disponibel för betalning av skulderna. Högsta domstolen förklarade, med hänvisning till insolvenskriterierna i 1 kap. 2 § konkurslagen, att värdet av gäldenärens egendom i utlandet ska beaktas vid insolvensprövningen under förutsättning att gäldenären kan visa att egendomen har ett värde som kommer att finnas disponibelt för betalning av skulderna inom en nära överblickbar framtid. I det aktuella fallet ansåg HD att denna förutsättning var uppfylld, men konkursbeslutet upphävdes ändå inte eftersom försäljningslikviden tillsammans med övriga tillgängliga medel inte skulle räcka för betalning av gäldenärens skulder. — HD:s formulering betyder att utomlands befintliga tillgångar inte ska beaktas vid insolvensprövningen om de inte är och inte heller förväntas inom kort bli tillgängliga för fordringsägarna, t.ex. därför att de blockeras av utländska valutabestämmelser eller att de på grund av gäldenärens bristande samarbetsvilja befinner sig utanför den konkurssökande fordringsägarens räckhåll (det sista kan aktualiseras bl.a. om konkursansökan avser svenska skatteskulder och tillgångarna befinner sig i ett land som inte medverkar till indrivning av utländska skatter).s. 984