Stycket

1.Immunitet Arbetsdomstolens beslut AD 2020 nr 43 handlar om den begränsning av svensk domsrätt som följer av de utländska svarandens statsimmunitet. Staten Sudan krävdes genom sin Stockholmsambassad inför svensk domstol på ersättning såväl av en uppsagd receptionist med anledning av uppsägningen som av dennas svenska fackförening för förhandlingsvägran. Arbetstagaren, som var svensk och inte sudanesisk medborgare, saknade diplomatiskt status och huvudsakligen sysslade med administrativa göromål. Ambassaden hördes inte av, men immunitetsfrågan togs upp på domstolarnas eget initiativ. Medan tingsrätten avvisade käromålen, kom Arbetsdomstolen fram till att arbetstagarens, men inte fackföreningens, talan kunde tas upp vid svensk domstol. Arbetsdomstolen utgick därvid från 2004 års FNkonvention om immunitet för stater och deras egendom, trots att denna, och den svenska lagen (2009:1514) varigenom konventionen förklarades gälla som svensk lag, ännu inte trätt i kraft. Konventionen anses nämligen utgöra en kodifiering av gällande sedvanerätt. En närmare diskussion av den folkrättsliga immunitetsproblematiken hör inte hemma i denna rättsfallsöversikt, men det är värt att nämna att Sudans passivitet inte ansågs innebära ett avstående från immuniteten. Fackföreningens talan avsåg varken ett anställningskontrakt eller någon affärstransaktion och omfattades inte heller av någon annan begränsning av immunitet enligt konventionen.s. 960