Stycket

5.Ett i det närmaste revolutionerande avgörande är HD:s beslut NJA 2019 s. 504, där en amerikansk moderskapsdom, som fastställde ett i USA genomfört surrogatmoderskap, utan stöd i svensk lag erkändes här i riket. Målet gällde ett svenskt sambopar, som kontrakterat en amerikansk kvinna vilken för paret fött ett barn efter att en anonym donators ägg befruktats utanför kroppen med användning av mannens spermier. Förfarandet var helt i enlighet med lokal amerikansk lag och en amerikansk domstol förklarade redan före barnets födelse att den svenska kvinnan skulle bli barnets ”legal parent” medan surrogatmodern förklarades ”not to be the mother of the child”. Knappt ett år efter att paret med barnet återvänt till Sverige separerade de. Mannens faderskap var oproblematiskt, utan målet handlade om den svenska kvinnans rättsliga relation till barnet, som fortsatte att leva med henne. Till saken hör att separationen medförde att kvinnan inte längre kunde adoptera barnet utan att samtidigt utsläcka mannens föräldraskap (se 4 kap. 21 § föräldrabalken). HD konstaterade att utgångspunkten är att en utländsk dom inte erkänns i Sverige utan uttryckligt stöd i lag. Medan 7 § lagen om internationella faderskapsfrågor reglerar giltigheten av utländska faderskapsavgöranden finns det ingen motsvarande reglering om utländska moderskapsdomar. Surrogatmoderskap tillåts inte inom den svenska hälso- och sjukvården eftersom det anses utgöra en etiskt oförsvarbar människohandel. Samtidigt väljer många ofrivilligt barnlösa svenska par att åka utomlands för att skaffa barn på detta sätt och de så tillkomna barnens bästa måste sättas i första rummet. HD hänvisar till Europeiska människorättsdomstolens ställningstaganden, i synnerhet dess formellt icke bindande rådgivande yttrande den 10 april 2019 (application no. P16-2018-001), där domstolens Grand Chamber slog fast att en absolut omöjlighet att få till stånd ett rättsförhållande mellan barnet och den tilltänkta modern vore oförenlig med barnets bästa intressen, skyddade av europeiska människorättskonventionens artikel 8 (”Rätt till skydd för privat- och familjeliv”). Enligt Strasbourgdomstolen kräver denna artikel dock inte att moderskapet erkänns ab initio, utan alternativa vägar, såsom adoption, kan vara tillfyllest, förutsatt att de är snabba och effektiva. Någon sådan möjlighet existerade dock inte i det aktuella svenska fallet på grund av parets separation, samtidigt som barnets fyraåriga familjeliv med den tilltänkta modern hade blivit ”en praktisk realitet”. Med hänsyn till att det inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt såg HD inte någon annan utväg än att erkänna den amerikanska moderskapsdomen. — Till HD:s avgörande har fogats justitierådens gemensamma yttrande, där de medger att erkännandet innebär att flera viktiga rättsprinciper får ge vika eller inte fullt ut kan upprätthållas, såsom att barnets rätt till kunskap om sitt ursprung inte kan garanteras och att det inte kan ske någon egentlig bedömning av den tilltänkta moderns lämplighet. Enligt yttrandet finns det därför anledning för lagstiftaren att utreda alternativa möjligheter, inklusive adoption, för dessa fall. En anmärkningsvärd följd av avgörandet synes vara att den utländska moderskapsdomen inte erkänns så länge adoptionsalternativet står till förfogande, dvs. så länge det tilltänkta föräldraparet är makar eller fortsätter sitt samboende. Det kan också noteras att HD fokuserar på barnets bästa, medan den svenska kvinnans intresse inte tas i beaktande. Avgörandet diskuteras närmare av Bogdan, SvJT 2019 s. 700–704 och Hellner, JT 2019–20 s. 433–447. Jfr numera utredningsförslaget i SOU 2021:56.s. 947