1.Att erkännande i Sverige av utomlands genomfört surrogatmoderskap inte nödvändigtvis strider mot grunderna för den svenska rättsordningen har slagits fast av HD:s beslut NJA 2019 s. 504 och NJA 2019 s. 969, detta trots att surrogatmoderskap inte får ske genom assistans av svensk hälso- och sjukvård. HD uttalade i detta sammanhang att innehållet av svensk ordre public förändras över tid och i takt med att de etiska värderingar och normer som ligger till grund för den svenska rättsordningen förändras. Avgörandena beskrivs närmare i avsnitt 5 nedan.s. 939
2.Angående tolkningen av begreppet ”överordnade tvingande bestämmelser” i den mening som avses i artikel 16 i Rom II-förordningen, se avsnitt 8 nedan om EU-domstolens dom den 31 januari 2019 i saken da Silva v. Dekra (mål C-149/18).s. 940
3.EU-domstolens dom den 16 juli 2020 i saken JE v. KF (mål C-249/19) handlar om tolkning av den s.k. Rom III-förordningen nr 1259/2010 om genmörande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT 2010 L 343 s. 10). Förordningen är inte tillämplig i Sverige, men domen är icke desto mindre av visst intresse här. Förordningens artikel 10 stadgar att om den enligt dess övriga artiklar fastställda tillämpliga lagen saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad, så ska domstolslandets lag tillämpas i stället. En rumänsk domstol noterade att den enligt förordningens tillämpliga italienska rätten visserligen innehöll regler om äktenskapsskillnad, men att dessa krävde att skilsmässan föregicks av domstolsbeslut om hemskillnad och en minst treårig separation. Rumänsk rätt känner inte något förfarande om hemskillnad och domstolen vände sig därför till EU-domstolen med frågan om huruvida man i detta läge inte ska använda sig av artikel 10 och tillämpa rumänsk rätt. EUdomstolen besvarade frågan nekande eftersom artikel 10 förutsätter att den tillämpliga lagen helt saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad. Den rumänska domstolen ska enligt EU-domstolen tillämpa italiensk rätt och, i avsaknad av möjlighet att besluta om hemskillnad, kontrollera att de materiella hemskillnadsvillkor som föreskrivs i den tillämpliga italienska rätten är uppfyllda. — Avgörandet illustrerar den internationellt-privaträttsliga mekanism som brukas betecknas som ”anpassning”, dvs. att man ibland måste våldföra sig på den tillämpliga lagen för att möjliggöra resultat vilka såvitt möjligt överensstämmer med dess förmodade intentioner. I detta fall var det den tillämpliga italienska rättens krav på ett föregående hemskillnadsbeslut som fick anpassas för att möjliggöra en skilsmässoförfarande i Rumänien, samtidigt som den rumänska domstolens sakprövning skulle anpassas för att kompensera detta.s. 940