Närliggande

1.mål? Allard och Brännström gör gällande att HD genom domen i Girjasmålet har fastlagt en rättslig princip som allmänt ska tillämpas för bedömning av det historiska bruket i samerättsliga mål. Enligt författarna är detta en av tre viktiga moment för den rättsutveckling som målet sägs innebära. Författarna anför om detta följande: För det andra klargörs genom domen att det historiska bruket ska bedömas utifrån urminnes hävd, inte sedvanerätt. Den fråga som uppstod efter Nordmalingsdomen har fått ett tydligt svar. Först där urminnes hävd inte går att tillämpa ”på ett rimligt sätt” bör, enligt HD, äldre sedvanerätt tillämpas. Vad författarna åsyftar med formuleringen ”den fråga som uppstod efter Nordmalingsmålet har fått ett tydligt svar” är inte helt klart, men det är närliggande att tolka detta som att författarna anser att HD genom domen i Girjasmålet har ändrat rättspraxis beträffande tillämpningen av 3 § rennäringslagen som var aktuell i Nordmalingsmålet. Paragrafen innehåller bestämmelser om på vilka områden renskötsel är tillåten under vinterhalvåret. Enligt bestämmelserna i paragrafen är rätten begränsat till sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året. Om detta förklarade HD följande i Nordmalingsmålet: Den tillämpliga regeln är alltså bestämmelsen i 3 § rennäringslagen att samerna har rätt till vinterbete inom sådana trakter där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året. Vad som ska utredas är var samerna efter gammal sedvana bedriver renskötsel. Det måste då först fastställas vad som karakteriserar en sådan sedvana, och fastän gamla JB:s bestämmelser om urminnes hävd inte ska tillämpas kan viss vägledning hämtas från tillämpningen av detta rättsinstitut. HD konstaterade i målet att uttrycket av ålder hade ersatt uttrycket efter gammal sedvana i tidigare lagstiftning men att lagstiftarens hade förtydligat att ingen ändring av gällande rätt var avsedd. Bertil Bengtsson har tidigare sammanfattat HD:s ställningstagande på följande sätt: Domstolen ansåg den angivna regeln i 1 § RNL om att samernas rätt grundades på urminnes hävd närmast ha karaktären av upplysning om renskötselrättens ursprung och rättsliga natur; i fråga om vinterbetesrätten skulle enbart tillämpas bestämmelsen i 3 § om att rätten gällde där renskötsel av ålder fick bedrivas vissa tider av året, något som stämde med tidigare lagstiftning på området. [ ] Vad som skulle utredas var alltså var samerna efter gammal sedvana bedriver renskötsel. HD:s uttalande i Nordmalingsmålet om att samernas rätt att bedriva renskötsel var grundat på urminnes hävd men att utövande av rätten inom vinterbetesområden vid domstolsprövning skulle bevisas enligt regler om sedvanerätt, fick vissa att dra slutsatsen att rätten hade olik grund på åretruntmarkerna och på vinterbetesmarkerna. En sådan tolkning av HD:s dom i Nordmalingsmålet har tidigare diskuterats och ska därför inte närmare kommenteras i detta sammanhang.s. 924