1.Vilken betydelse har då artikel 6.3 i Europakonventionen för företag? Bestämmelsen har följande lydelse: Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter:s. 908
2.a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, under-s. 908
3.rättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom,s. 908
4.b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,s. 908
5.c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som hans. 908
6.själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betalas. 908
7.ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisanss. 908
8.intresse så fordrar,s. 908
9.d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samts. 908
10.att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållandens. 908
11.som vittnen åberopade mot honom,s. 908
12.e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar dets. 908
13.språk som används i domstolen. Det anges således explicit i konventionstexten att det rör sig om minimirättigheter för var och en som blivit anklagad för brott. Avseende ”var och en” kan konstateras att även företag kan omfattas, eftersom även företag kan drabbas av anklagelser för brott, konventionsrättsligt sett. 6.1 ”Utan dröjsmål” När det gäller rätten att ”utan dröjsmål” underrättas om den aktuella anklagelsen finns ingen exakt definierad tidsgräns för vad detta är. Att det ansågs godtagbart att den enskilde, som i kommissionsavgörandet C mot Italien, hade underrättats om anklagelserna mot honom fyra månader före rättegången (och fick möjlighet att biträdas av flera advokater) säger ungefär lika lite i generellt hänseende som att det inte ansågs godtagbart att den enskilde i Europadomstolens avgörande Borisova mot Bulgarien endast hade fått några timmar på sig att förbereda sitt försvar, utan tillgång till advokat.s. 908
14.Europadomstolen har emellertid konstaterat att artikel 6.3 (a) hör tätt samman med artikel 6.3 (b) och att rätten att bli underrättad utan dröjsmål ska ses i ljuset av rätten att få ”tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar”.s. 909
15.Frågan om den enskilde haft tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar enligt artikel 6.3 blir således central. Härvid kan jämföras med rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1. Ofta grundar Europadomstolen sina ställningstaganden i dessa frågor på en helhetsbedömning (”overall assessment”). När det gäller rätten till rättegång inom skälig tid finns omfattande rättspraxis i vilken Europadomstolen ställt upp ett antal kriterier. Faktorer som måste beaktas är om målet gällt en fråga av stor betydelse för den enskilde, hur komplicerat målet varit, hur myndigheter och domstolar handlagt målet och om den enskilde själv bidragit till tidsutdräkt. På motsvarande sätt kan artikel 6.3 (a) tolkas, det vill säga om exempelvis anklagelserna är komplicerade och omfattande och avser frågor av stor betydelse för den enskilde är det faktorer som pekar på att den enskilde måste ges längre tid för att få möjlighet att förbereda sitt försvar än vid motsatta förhållanden.s. 909
16.Artikel 6.3 (a) förutsätter inte att några särskilda formkrav iakttas när underrättelsen sker. Europadomstolen har dock klargjort att en anklagelse måste specificeras och att både de fakta och de rättsliga grunder som anklagelsen baserar sig på måste förklaras på ett sätt som gör det möjligt för den anklagade att förbereda sitt försvar.s. 909
17.Det finns således inget direkt stöd för att det på konventionsrättslig grund skulle finnas en förpliktelse för nationella myndigheter att använda sig av någon specifik form av delgivning för att försäkra sig om att brottsanklagelser enligt artikel 6.3 (a) når den enskilde.s. 909
18.Däremot måste nationella myndigheter på något sätt försäkra sig om att de aktuella anklagelserna faktiskt når den enskilde. Konventionsrättsligt gäller att information om en anklagelse med straffrättslig innebörd de facto måste mottas av den anklagade — en presumtion för att ett mottagande har ägt rum är inte tillräckligt. Frågan behandlas i bland annat kommissionsavgörandet C mot Italien. I detta avgörande uttalas följande: Indeed, it [Kommissionen, vår anmärkning] notes that the Italian Government have not shown that the "judicial communication" at issue which, according to Italian law, must be sent to the person concerned as soon as it appears necessary to open an investigation procedure against him, was actually received by the applicant. A mere presumption based on the application of Italian law is not relevant with regard to the application of the Convention. Skyldigheten att informera den anklagade ligger helt på myndigheternas sida och uppfylls inte genom en passiv hållning där den anklagade förväntas undersöka om en anklagelse föreligger. Det är inte godtagbart att tillgängliggöra information om en straffrättslig anklagelse utan att uppmärksamma den anklagade om saken.s. 909
19.I sammanhanget kan också noteras innebörden av Europarådets rekommendation om administrativa sanktionsavgifter, enligt vilken bland annat följande gäller: ”Any person faced with an administrative sanction shall… …have the opportunity to be heard before any decision is taken.”s. 910
20.Det är visserligen en självklarhet att en enskild som drabbas av en administrativ sanktionsavgift ska kunna överklaga myndighetens beslut till domstol, men som framgår av såväl Europadomstolens praxis som Europarådets rekommendation om administrativa sanktionsavgifter ska den som riskerar att drabbas av en administrativ sanktionsavgift också beredas möjlighet och tillräckligt med tid för att under förfarandet hos den aktuella myndigheten besvara anklagelserna innan något beslut fattas. 6.2 ”På ett språk som han förstår” Även avseende vars och ens rätt att underrättas om innebörden av och grunden för brottsanklagelsen ”på ett språk som han förstår” finns en tydlig koppling till artikel 6.3 (b) — det handlar om att den enskilde ska få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar.s. 910
21.Om det är visat eller om det finns skäl att anta att den anklagade har otillräckliga kunskaper om det språk på vilket den relevanta informationen ges, måste den anklagade som utgångspunkt förses med en översättning.s. 910
22.Tillräcklig information om anklagelserna kan tillhandahållas genom en muntlig översättning av anklagelsen, om detta ger den anklagade godtagbara möjligheter att förbereda sitt försvar.s. 911
23.Artikel 6.3 (a) innebär således inte att relevant information måste ges skriftligt, eller översatt i skriftlig form, till ett utländskt företag. Men en anklagad som inte behärskar det språk som används kan i praktiken anses drabbas av en konventionsstridig nackdel om den anklagade inte också får en skriftlig översättning av anklagelsen till ett språk som den anklagade behärskar.s. 911
24.I detta hänseende kan således den praktiska betydelsen av artikel 6.3 (a) komma att skilja sig åt i fråga om svenska företag och utländska företag. Även om sannolikt en stor majoritet av alla sanktionsavgiftsärenden som handläggs av svenska myndigheter avser svenska företag förekommer det givetvis att svenska myndigheter riktar konventionsrättsliga anklagelser om brott, exempelvis i form av överväganden om sanktionsavgifter, till utländska företag. Bland annat har Spelinspektionen fattat ett flertal uppmärksammade beslut om att utländska spelbolag ska betala sanktionsavgifter baserat på 19 kap. 10 § spellagen. Finansinspektionen påför dessutom förhållandevis ofta utländska företag sanktionsavgifter för brister i flaggnings-, blanknings-, och insynsanmälningar. Det hör inte heller till ovanligheterna att Skatteverket beslutar om sanktionsavgifter avseende utländska företag.s. 911
25.Det finns visserligen ingen rättighet för den anklagade enligt artikel 6.3 (a) att få en fullständig översättning av domstolshandlingar. Däremot finns konventionsrättsligt stöd för att anklagelser om brott ska översättas i någon form och i en utsträckning som gör det möjligt för ett utländskt företags företrädare att förstå innebörden av dem.s. 911
26.När det gäller kravet på att anklagelsen ska framföras på ett språk som den enskilde behärskar får det således anses vara avgörande om det utländska företaget drabbas av en nackdel eller inte om ett övervägande eller ett beslut om en sanktionsavgift enbart framförs på svenska. Det torde kunna förutsättas att om anklagelserna är komplicerade och omfattande och avser frågor av stor betydelse för den enskilde är det faktorer av relevans vid en sådan nackdelsbedömning. 6.3 ”I detalj” En anklagelse om en överträdelse av en bestämmelse som medför skyldighet för en enskild att utge en avgift eller annan påföljd som enligt Europakonventionen är att anse som straff måste vara tillräckligt detaljerad för att den enskilde ska kunna förbereda sitt försvar.s. 911
27.Härvidlag har Europadomstolen uttalat följande: While the extent of the “detailed” information referred to in this provision varies depending on the particular circumstances of each case, the accused must at any rate be provided with sufficient information as is necessary to understand fully the extent of the charges against him with a view to preparing an adequate defence. In this respect, the adequacy of the information must be assessed in relation to sub-paragraph (b) of paragraph 3 of Article 6, which confers on everyone the right to have adequate time and facilities for the preparation of their defence, and in the light of the more general right to a fair hearing embodied in paragraph 1 of Article 6 (see Pélissier and Sassi cited above, § 54). Avgörande är således att den enskilde måste förses med tillräcklig information för att helt förstå omfattning och innebörd av de aktuella anklagelserna för att kunna förbereda sitt försvar. Även i detta hänseende knyts således artikel 6.3 (a) ihop med artikel 6.3 (b).s. 912
28.Det kan noteras att det var i fråga om kravet att en anklagelse ska vara tillräckligt detaljerad som staten hade brustit i förhållande till Kezban i Göteborg AB, vilket konstaterades i det ovan nämnda HDavgörandet NJA 2013 s. 842. 6.4 Övriga minimirättigheter Rätten till ett effektivt försvar enligt artikel 6.3 (c) innefattar en rätt att få försvara sig själv eller genom rättegångsbiträde som den enskilde själv utser, vilket torde vara oproblematiskt i förhållande till de förfarandebestämmelser som finns i svensk rätt. Artikel 6.3 (c) innefattar också en rätt för enskilda som saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde att erhålla ett sådant utan kostnad ”om rättvisans intresse så fordrar”, varvid Europadomstolen har beaktat brottets och straffets grad av allvarlighet, fallets grad av komplexitet och den enskildes omständigheter.s. 912
29.Det kan noteras att i fråga om sådana sanktioner som kan bli aktuella när det gäller de överträdelser av marknadsmissbruksförordningen som prövas genom Finansinspektionens beslut och som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol har följande uttalats på s. 249 i prop. 2016/17:22: Vid en sammanvägd bedömning anser regeringen att möjligheten att få en offentlig försvarare i samband med denna typ av mål inte helt bör uteslutas för fysiska personer. För juridiska personer bör offentlig försvarare däremot inte komma i fråga. De juridiska personer som kommer att bli aktuella för administrativa sanktioner vid överträdelser av marknadsmissbruksförordningen bör själva kunna tillvarata sina intressen. Detta förhållningssätt torde inte stå i konflikt med Europakonventionen — det synes helt enkelt inte föreligga något stöd i Europadomstolens praxis för att företag ska kunna ha rätt till ett rättegångsbiträde utan kostnad i mål avseende sanktionsavgifter och dylikt.s. 912
30.Enligt artikel 6.3 (d) har den enskilde rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom. Bestämmelsen ger inte den enskilde en obegränsad rätt att inkalla vittnen, utan är främst av intresse — vilket framgår av formuleringen ”under samma förhållanden” i konventionstexten — utifrån det faktum att den i ett viktigt hänseende syftar till att förverkliga principen om parternas likställdhet (“equality of arms”) i processen.s. 913
31.Artikel 6.3 (e) ger var och en rätt att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språk som används i domstolen. När det handlar om ett företags rätt till bistånd av tolk i en svensk förvaltningsprocess torde de förfarandebestämmelser som finns i svensk rätt generellt sett leva upp till den standard som krävs ur ett konventionsrättsligt perspektiv. 6.5 Knowing and intelligent waiver standard För den tänkta situationen att ett utländskt företag inte inser vad som står på spel och därför förhåller sig passivt, exempelvis inte återkommer med ett yttrande efter att ett övervägande om påförande av sanktionsavgifter kommunicerats till det utländska företaget utan någon översättning ens i centrala delar, kan en jämförelse göras med en viktig princip som följer av artikel 6 i Europakonventionen. Den så kallade knowing and intelligent waiver standard som etablerats i Europadomstolens praxis kan då aktualiseras. Betydelsen av denna princip är i en sådan situation att innan en enskild kan anses ha avsagt sig en rätt enligt artikel 6 måste det vara visat att den enskilde kunde förutse konsekvenserna av ett sådant agerande, det vill säga av ett avstående från en viss rätt eller möjlighet.s. 913