3 · Centrala typer av förpliktelser

1.Oavsett vilken princip en rättsordning bygger på är det viktigt att skilja mellan omsorgsförpliktelser och resultatförpliktelser. Exakt hur indelningsgrunden bör se ut är en fråga som spränger ramarna för denna artikel. I sammanhanget är det tillräckligt att framhålla att omsorgsförpliktelser är skyldigheter att omsorgsfullt sträva efter att åstadkomma ett visst resultat, medan resultatförpliktelser är skyldigheter att åstadkomma ett visst resultat. I denna form har distinktionen sitt ursprung i den franska rättens åtskillnad mellan obligations de moyens och obligations de résultat.s. 51

2.Skillnaden mellan omsorgs- och resultatförpliktelser har med förpliktelsens föremål att göra; det vill säga den handling gäldenären är skyldig att företa eller underlåta. Med användning av en annan indelningsgrund går det att urskilja en dikotomi mellan garantiförpliktelser och andra förpliktelser. Med ”garantiförpliktelser” avser vi förpliktelser som är förenade med ett strikt skadeståndsansvar i den meningen att skadestånd utgår oberoende av oaktsamhet vid pliktöverträdelser. Indelningsgrunden är här om oaktsamhet av gäldenären är ett nödvändigt villkor för skadeståndsskyldighet vid förpliktelseöverträdelse eller inte. Att det föreligger en garantiförpliktelse innebär inte nödvändigtvis att gäldenären under alla omständigheter är skadeståndsskyldig vid överträdelser. Ansvaret kan vara förenat med undantag för omständigheter som exempelvis har karaktär av force majeure eller ligger utanför gäldenärens kontroll.s. 52

3.Det finns också anledning att nämna särskilda skadeståndsutfästelser. En sådan föreligger om och endast om gäldenären åtagit sig strikt skadeståndsansvar för skador som orsakas borgenären av att vissa fakta föreligger (eller inte föreligger) vid en viss tidpunkt. Gäldenären är inte enligt en sådan utfästelse förpliktad att åstadkomma eller att med omsorg sträva efter att åstadkomma det faktum som utfästelsen avser, utan endast att betala skadestånd om det visar sig att det angivna faktumet inte föreligger. Utfästelsen skapar alltså inte en resultat- eller omsorgsförpliktelse med avseende på det skadeståndsutlösande faktumet. Det förekommer att sådana utfästelser kallas garantier eller särskilda utfästelser, och i det följande används dessa termer synonymt med vad som ovan betecknats som särskilda skadeståndsutfästelser. Därmed inte sagt att den skadeståndsskyldighet som följer av särskilda utfästelser nödvändigtvis är rent strikt i den meningen att det saknas befrielsegrunder. I likhet med garantiförpliktelser kan även särskilda utfästelser vara villkorade exempelvis av att skadan inte orsakats av omständigheter som utgör force majeure. Om och i så fall hur en särskild utfästelse är villkorad beror i första hand på hur åtagandet ska tolkas i det enskilda fallet.s. 52

4.Särskilda utfästelser kan delas in i två huvudtyper, beroende på om det faktum som utfästelsen utpekar också utgör avtalsbrott mot en annan och sålunda primär avtalsförpliktelse. Om så är fallet utgör utfästelsen en avtalad påföljd för avtalsbrott. Detta innebär att den primära förpliktelsen är att klassificera som en garantiförpliktelse. I annat fall är utfästelsen fristående; skadeståndsskyldigheten utgör då inte en påföljd för avtalsbrott eller rättsstridigt agerande. Anta exempelvis att A lovar B att ersätta de skador som eventuellt orsakas av att det stormar vid en viss framtida tidpunkt T. I en sådan situation kan löftet inte tolkas som att A åtagit sig att se till att det inte stormar vid T eller att med omsorg sträva efter att det inte stormar vid T. I stället kan A sägas vid äventyr av skadestånd ha garanterat att det inte kommer att storma vid T. En annan sak är att den skadeståndsskyldighet som följer av särskilda utfästelser (fristående eller inte) kan överträdas; om gäldenären inte betalar i tid föreligger dröjsmål.s. 53

5.Ett avtalsförhållande kan innehålla olika typer av förpliktelser för en och samma avtalspart. Avtalsparten kanske har vissa resultatförpliktelser (varav någon är en garantiförpliktelse), vissa omsorgsförpliktelser och kanske även har avgett någon särskild fristående utfästelse. Andra avtalsförhållanden är mer renodlade på det sättet att parternas respektive huvudförpliktelser tillhör en och samma typ. Parternas huvudförpliktelser i köpavtal är exempelvis enligt dispositiv rätt resultatförpliktelser (säljaren ska i rätt tid leverera en felfri vara och köparen ska i rätt tid betala köpeskillingen). Professionella rådgivningsuppdrag bygger däremot — som de normalt sett får tolkas — på att omsorgsförpliktelser åvilar uppdragstagaren och resultatförpliktelser i form av penningförpliktelser åvilar klienten. Exempelvis har advokater en grundläggande skyldighet att omsorgsfullt ta till vara klientens intressen. Det kan tilläggas att enligt svensk rätt är penningförpliktelser som dispositiv huvudregel garantiförpliktelser. Felansvaret för en säljare enligt köplagen (1990:931) utgör en hybrid. Direkt förlust till följd av fel är underkastad ett garantiansvar i form av ett kontrollansvar och indirekt förlust är underkastad ett ansvar för oaktsamhet.s. 53

6.För att gäldenären ska anses ha överträtt en omsorgsförpliktelse och därigenom ha begått ett avtalsbrott krävs att gäldenären brustit i omsorg vid utförandet av sitt åtagande. Redan den omständigheten att det åsyftade resultatet inte åstadkommits är inte tillräckligt för att avtalsbrott ska föreligga. Det innebär också att omsorgsförpliktelser definieras av att gäldenären är förpliktad att iaktta en viss aktsamhetsstandard vid utförandet av sitt åtagande. Förutsatt att denna standard stämmer överens med den tillämpliga skadeståndsrättsliga standarden i en rättsordning som bygger på skuldprincipen krävs därför ingen fristående oaktsamhetsbedömning. Har gäldenären brutit mot en omsorgsförpliktelse har vederbörande i så fall per definition varit vårdslös. I fråga om omsorgsförpliktelser blir utfallet då detsamma oavsett om den aktuella rättsordningen bygger på skuldprincipen eller garantiansvarsprincipen.s. 54

7.En grundläggande poäng med att uppmärksamma att det finns olika typer av förpliktelser är att det ökar insikten om att de praktiska skillnaderna mellan rättsordningar som bygger på olikartade utgångspunkter inte behöver vara stora. I fråga om garantiförpliktelser och särskilda utfästelser är oaktsamhet inget krav för inomkontraktuellt skadestånd ens i rättsordningar som bygger på skuldprincipen. Och beträffande omsorgsförpliktelser utgår inte inomkontraktuellt skadestånd utan oaktsamhet ens i rättsordningar som bygger på garantiansvarsprincipen.s. 54

8.I fråga om resultatförpliktelser är situationen en annan. Redan det förhållandet att resultatet inte stämmer överens med avtalet eller med vad som krävs av tillämplig utfyllande rätt innebär då att avtalsbrott föreligger, även om den avtalsbrytande parten agerat aktsamt. I detta fall kan det göra praktisk skillnad om den aktuella rättsordningen bygger på skuldprincipen eller inte. Gör den det kan gäldenären gå fri från skadeståndsansvar om hen agerat med erforderlig aktsamhet, men så behöver inte vara fallet. Skadestånd kan nämligen utgå oberoende av aktsamhet om något av följande villkor är uppfyllt. 1. Den överträdda förpliktelsen är enligt vad som följer av en korrekt avtals-s. 54

9.tolkning förenad med skadeståndsansvar oberoende av oaktsamhet (dets. 55

10.är då fråga om en garantiförpliktelse). 2. Den överträdda förpliktelsen faller enligt gällande rätt under en undan-s. 55

11.tagsregel från skuldprincipen. Avgörande är i fråga om punkt 1 vad parterna enligt en korrekt tolkning av avtalet har kommit överens om. Medför tolkningen att det är fråga om en garantiförpliktelse krävs inte oaktsamhet, om rättsordningen inte mot förmodan innehåller en tvingande utfyllande regel av innebörd att oaktsamhet är ett krav. Om det inte går att besvara frågan genom avtalstolkning måste den besvaras genom utfyllning. Den allmänna utfyllande regeln i rättsordningar som bygger på skuldprincipen är att oaktsamhet krävs. Men en undantagsregel kan vara tillämplig (punkt 2). Sådana regler kan vara av olika slag. Det kan exempelvis röra sig om att förpliktelser av ett speciellt slag, såsom penningförpliktelser, är underkastade en speciell reglering. Det kan också röra sig om att förpliktelser av ett visst slag hänförliga till ett visst slags avtal är underkastade en speciell reglering, som exempelvis i fråga om direkt förlust till följd av dröjsmål eller fel enligt köplagen (1990:931). Det är också möjligt att vissa fall bedöms i analogi med någon sådan undantagsregel som nu nämnts, även i rättsordningar som bygger på skuldprincipen.s. 55