Se NJA 2018 s. 414 p 20–21 och NJA 2019 s. 877 p. 26. Dessa fall illustrerar även tydligt hur nära sammankopplad frågan om avtalsbrott är med frågan om skadeståndssanktionerad oaktsamhet vid påstådda överträdelser av omsorgsförpliktelser. Se härom även J. Heidbrink, Logistikavtalet, Jure, 2005, s. 91–98.
Hänvisas från p. 5 (s. 53)
5.Ett avtalsförhållande kan innehålla olika typer av förpliktelser för en och samma avtalspart. Avtalsparten kanske har vissa resultatförpliktelser (varav någon är en garantiförpliktelse), vissa omsorgsförpliktelser och kanske även har avgett någon särskild fristående utfästelse. Andra avtalsförhållanden är mer renodlade på det sättet att parternas respektive huvudförpliktelser tillhör en och samma typ. Parternas huvudförpliktelser i köpavtal är exempelvis enligt dispositiv rätt resultatförpliktelser (säljaren ska i rätt tid leverera en felfri vara och köparen ska i rätt tid betala köpeskillingen). Professionella rådgivningsuppdrag bygger däremot — som de normalt sett får tolkas — på att omsorgsförpliktelser åvilar uppdragstagaren och resultatförpliktelser i form av penningförpliktelser åvilar klienten. Exempelvis har advokater en grundläggande skyldighet att omsorgsfullt ta till vara klientens intressen. Det kan tilläggas att enligt svensk rätt är penningförpliktelser som dispositiv huvudregel garantiförpliktelser. Felansvaret för en säljare enligt köplagen (1990:931) utgör en hybrid. Direkt förlust till följd av fel är underkastad ett garantiansvar i form av ett kontrollansvar och indirekt förlust är underkastad ett ansvar för oaktsamhet.s. 53