Se Torkel Gregows tillägg i NJA 1988 s. 521 och Gregow (not 2, 2002) s. 118 f. samt Dag Victor (not 2, 2008) s. 547 f.
Hänvisas från p. 7 (s. 461)
7.7. En tänkbar invändning mot att på detta sätt framhäva den normativa styrkan i ett prejudikat är att det sist och slutligen måste vara upp till varje rättstillämpare att följa sin egen analys av vad rätten kräver. Så kan man säga, och så är det naturligtvis, men invändningen slår fel eftersom den efterkommande tillämparen aldrig befinner sig i samma situation som dem som skapade prejudikatet. Prejudikatet utgör en del av det som den framtida rättstillämparen har att beakta och det gäller oavsett om rättstillämparen befinner sig i en tingsrätt, i en hovrätt eller i Högsta domstolen. Kartan är förändrad. I sammanhanget kan hänvisas till att både Torkel Gregow och Dag Victor i skrift givit uttryck för hur de, efter att ha varit skiljaktiga i ett första mål, följt majoritetsmeningen i ett senare mål.s. 461