Stycket

2.Borde någon av parterna ha klargjort vad som gällde för att förebygga risken för missförstånd? Hyresvärden borde ha tagit initiativ till att fråga hur stor leksaksaffärens årsomsättning var och leksaksaffären borde ha tagit initiativ genom att ge information om årsomsättningen. Båda kunde alltså ha agerat annorlunda. Är någon av dem mer klandervärd (mer illojal) än den andra? Vigilansprincipen Parter ska vara omsorgsfulla. Den som slarvar är inte skyddsvärd. Leksaksaffären borde ha läst avtalstexten och på så sätt fått kunskap om sin skyldighet att betala omsättningshyra. Leksaksaffären är inte skyddsvärd med argumentet att ”jag glömde läsa avtalet”. Hyresvärden var slarvig som inte följde upp sin rätt till omsättningshyra. Hyresvärden hade slarvat när kontraktsvillkoren matades in i ett dataprogram. Är någon av parterna mer slarvig (mindre vigilant) än den andra? Ekvivalensprincipen Prestationerna ska stå i någorlunda proportion till varandra. Det är svårt att veta om grundhyran utan omsättningshyra var extremt låg. Sannolikt var det inte så. Avtalet kan bli obalanserat om leksaksaffären plötsligt är skyldig att betala en stor klumpsumma (tio års omsättningshyror på en gång). En sådan betalningsskyldighet är betungande. Konsument- och småföretagaraspekter Det var inte fråga om ett avtal mellan konsument och näringsidkare utan om ett avtal mellan två näringsidkare. Men det kan finnas anledning att ta mer hänsyn till leksaksaffären om leksaksaffären är en liten näringsidkare och hyresvärden ett stort företag. Det kan vara tvärtom; att leksaksaffären är en stor affärskedja och hyresvärden ett litet företag. I HD:s dom framgår inte om parternas styrkeförhållande var ojämnt. HD:s avgörande Eftersom metaprinciperna och teorierna ofta kommer till uttryck i lagrum behöver HD inte alltid hänvisa till dem. I NJA 2018 s. 171 hänvisade HD inte uttryckligen till alla teorierna och metaprinciperna ovan. HD beaktade i vad mån parterna varit klandervärda (oaktsamma, vigilansprincipen), lojalitetsprincipen samt vilje- och tillitsaspekter. HD kom fram till att leksaksaffären inte behövde betala retroaktiv omsättningshyra. Kanske skulle utgången ha blivit en annan om den juridiska argumentationen i högre grad framhållit de intressen som vigilansprincipen ger uttryck för.s. 380