Se och jfr NJA 1947 s. 634. Om inte annat utgör förfarandet försök till bedrägeri. De speciella problemen med processbedrägerier gör sig inte gällande här eftersom det inte är domaren som vilseleds (jfr Wallén, P.-E., Om processbedrägeri, I: Festskrift tillägnad Karl Olivecrona, Lejman, F., Strömberg, H., Wallén, P.-E., och Norbeck, L. (red.), P.A. Norstedt & Söner 1964, s. 670). Det straffrättsliga perspektivet på brukande av osann tredskodom behandlas av NJA 1991 s. 456 och Löfmarck, M., HD: En tredskodom kan inte vara sann eller osann i brottsbalkens mening, JT 1991– 92 s. 325.
Hänvisas från p. 2 (s. 277)
2.Artikeln behandlar följande typsituation. Käranden väcker talan mot svaranden rörande ett avtal som käranden vet inte finns. Efter att tingsrätten utfärdat stämning får svaranden ett brev från tingsrätten. I dessa fall brukar svaranden vara en högt skuldsatt person som har svårt att värja sig — om han eller hon över huvud taget inser att kärandens anspråk är felaktigt. Istället kanske svaranden ignorerar domstolsprocessen i tron att anspråket bara är en bland många legitima skulder på grund av att brevet kommer från tingsrätten; svaranden kanske t.o.m. inte ens öppnar brevet pga. skamkänslor såsom i NJA 2018 s. 816. Förfarandet utgör med all sannolikhet bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken (1962:700) eftersom käranden orsakar svaranden en osann tro, som i sin tur leder till en förmögenhetsöverföring genom att käranden på grund av en lagakraftvunnen tredskodom får en fordran mot svaranden. När tredskodomen vinner laga kraft föreligger i alla fall beaktansvärd fara för slutlig förlust hos målsäganden.s. 277