NJA 2016 s. 1011 p. 15. Denna syn på bevisbördans placering ansågs ligga väl i linje med lagens övergripande syfte och med den allmänna utgångspunkten att den som kräver betalning har att bevisa sitt krav. HD p. 17. Se beträffande NJA 2014 s. 798 p. 12 och förvaltarens skyldighet att bevisa att det begärda arvodet är skäligt Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 201.
Hänvisas från p. 7 (s. 45)
7.Konsumenttjänstlagen 36 § innehåller en regel om att priset ska vara skäligt. Det tilläggs att denna bedömning ska göra med hänsyn till ett antal faktorer, nämligen ”tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.” HD upprepade uttalandena att frågan om ett pris är skäligt eller inte är en rättslig bedömning och att en part därför inte kan sägas ha bevisbördan för själva skäligheten, men däremot för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning domstolen ska göra. HD gjorde ett viktigt tillägg som klarlägger att varje uppräknad faktor inte utgör ett rättsfaktum som måste styrkas. Faktorerna utgör bevisfakta som tillsammans ska styrka prisets skälighet. HD säger således att det är näringsidkaren som ska bevisa att omständigheterna sammantagna är sådana att det begärda priset är skäligt.s. 45