NJA 2016 s. 1011 p. 15. Denna syn på bevisbördans placering ansågs ligga väl i linje med lagens övergripande syfte och med den allmänna utgångspunkten att den som kräver betalning har att bevisa sitt krav. HD p. 17. Se beträffande NJA 2014 s. 798 p. 12 och förvaltarens skyldighet att bevisa att det begärda arvodet är skäligt Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 201.
Hänvisas från p. 7 (s. 45)
1.bevispresumtioner En bevispresumtion avser liksom bevisbördan endast faktiska omständigheter och inte rättsliga bedömningar. En presumtion kan teoretiskt sett samtidigt vara en rättspresumtion och en bevispresumtion. Det är mer klargörande om de båda presumtionerna beskrivs separat. Problem kan uppkomma om de båda presumtionernas räckvidd inte är välavgränsade och om de är överlappande. Läget blir sålunda mer komplicerat då rättsfrågorna griper in i bevisfrågorna och dessa båda typer av frågor är sammanflätade.s. 43
2.Ett skadeståndsprejudikat visar att ett presumtionsansvar gäller då professionella beslutsfattare underlåtit att dokumentera en god metod för ett beslutsfattande som lett till skada. HD tillade att kraven på oaktsamhet och kausalitet är överlappande. Enligt HD leder det till att bedömningarna får normativa drag. Presumtionen innebär att beslutsfattaren ska bevisa sådana för honom fördelaktiga faktiska omständigheter som talar mot ett oaktsamt handlande. Råder det osäkerhet om omfattningen av beslutsfattarens metodologiska utredning ankommer det på denne att bevisa de metoder som faktiskt utvecklats och använts. Det är tänkbart att presumtionen också utgör en rättspresumtion. Det innebär att en domstol ska förutsätta att beslutsfattaren handlat oaktsamt om det saknas en dokumenterad metod eller om dokumentationen är otillräcklig. De normativa bedömningarna och de bevismässiga faktabedömningarna kan här gripa in i varandra på ett komplicerat sätt.s. 43
3.Om en konkursförvaltare kan bevisa att han inför en förvaltningsåtgärd har gjort noggranna överväganden på grundval av ett adekvat beslutsunderlag som kan granskas i efterhand, bör förvaltaren enligt HD i regel anses ha handlat med tillräcklig omsorg. Detta gäller även om det senare visar sig att åtgärden varit ofördelaktig. Uttalandet om att förvaltaren i regel får anses ha handlat med tillräcklig omsorg utgör en rättspresumtion.s. 44
4.En del civilrättsliga regler innehåller rekvisit som kräver att det görs en rättslig bedömning med utgångpunkt från faktiska omständigheter. Därmed kan det uppkomma fråga om en presumtion utgör en bevispresumtion eller om den också är en rättspresumtion. Det är möjligt att bevispresumtionen och rättspresumtionen måste uttryckas med olika ordsammanställningar och att man därför ska kunna utläsa av lagregler och praxis om endast en eller två presumtioner ska upprätthållas.s. 44
5.Som exempel på regler som kräver rättsliga bedömningar kan nämnas bestämmelser med culpa-rekvisit. Det är oegentligt att säga att culpa eller oaktsamhet ska bevisas. Rättsliga bedömningar kan inte bevisas, utan endast de fakta som ska och får läggas till grund för culpabedömningen. Oaktsamhetsbedömningen ska göras utifrån de fakta som föreligger. Detta kräver en tvåstegsbedömning. Det gäller också när det ska göras en godtrosbedömning som utgår från vad en part bort inse. Först måste klarläggas vilka faktiska omständigheter som förelåg. Därefter avgörs om en part utifrån fastlagda fakta borde ha insett ett visst förhållande.s. 44
6.Ett HD-fall om rättsskyddsförsäkring gällde frågan om den rätt till skälig ersättning som tillkom försäkringstagarens ombud. Huruvida ett yrkat belopp är skäligt eller inte är enligt HD i och för sig en rättslig bedömning som det ankommer på domstolen att göra. HD ansåg därför att en part knappast kan sägas ha bevisbördan för själva skäligheten, men däremot för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning domstolen ska göra. HD tillade att denna bevisbörda borde vila på försäkringstagaren som anlitat ombudet. Det kan vara riktigt för alla ersättningsgrundande omständigheter, t.ex. hur lång tid som lagts ned på uppdraget. Faktiska omständigheter som reducerar arvodet ska förmodligen styrkas av den betalningsskyldige. Bevisskyldigheten kan t.ex. avse ombudets underlåtenhet att anmana försäkringstagaren att tillhandhålla handlingar av avgörande betydelse.s. 44
7.Konsumenttjänstlagen 36 § innehåller en regel om att priset ska vara skäligt. Det tilläggs att denna bedömning ska göra med hänsyn till ett antal faktorer, nämligen ”tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.” HD upprepade uttalandena att frågan om ett pris är skäligt eller inte är en rättslig bedömning och att en part därför inte kan sägas ha bevisbördan för själva skäligheten, men däremot för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning domstolen ska göra. HD gjorde ett viktigt tillägg som klarlägger att varje uppräknad faktor inte utgör ett rättsfaktum som måste styrkas. Faktorerna utgör bevisfakta som tillsammans ska styrka prisets skälighet. HD säger således att det är näringsidkaren som ska bevisa att omständigheterna sammantagna är sådana att det begärda priset är skäligt.s. 45
8.Det är ordet sammantagna som klarlägger att de uppräknade faktorerna är bevisfakta och att bevistemat för bevisskyldigheten är skälighet. Det är möjligt att omkonstruera en regel om skäligt pris så att antingen den betalningsskyldige eller den betalningsberättigade gynnas. Som exempel kan nämnas att en avtalspart ska betala det belopp som andra parter kräver, såvida inte beloppet är oskäligt. Den betalningsberättigade gynnas av en sådan rättslig reglering, oberoende av om man betecknar den som en rättspresumtion. Uppfattningen att bevisbördan inte ska avse den rättsliga bedömningen kan inte upprätthållas fullt ut om bevistemat för bevisskyldigheten förutsätter att det ska göras en rättslig skälighetsbedömning. Det är vanligt att bevisbördan tar sikte på ett rättsfaktum som svarar mot ett rekvisit som kräver en rättslig bedömning. Om detta skulle anses otillåtet av det teoretiska skälet att bevisbördan aldrig får avse fakta som efter bevisbedömningen kräver rättsliga ställningstaganden, skulle bevisbördekonstruktioner bli förbjudna i en omfattning som praktiskt sett knappast kan accepteras. Bevisbördeprinciper som tar sikte på bevisteman som beskrivs med rättsliga uttryck är behövliga. Det berörda problemet utgör inte något tillräckligt starkt skäl för att sätta stopp för utvecklingen av presumtioner.s. 45
9.Vid bestämningen av vad som utgör en skälig ersättning för en tjänst måste ett sorteringsarbete utföras. Det måste avgöras vilka omständigheter som avser faktiska förhållanden och vilka omständigheter som avser rättsliga förhållanden. En tjänsts omfattning kan bevisas liksom förekomsten av ett gängse pris och gängse prisberäkningssätt. Lagtextens tal om tjänstens utförande kan anspela på arbetets kvalitet. Kvalitetsbedömningar kan kräva rättsliga ställningstaganden, men de ska bygga på faktiska omständigheter om tjänstens resultat och dess utförande. Det är inte alltid så lätt att dra upp gränserna mellan sakfrågor och rättsfrågor. Ett komplicerat och svårlöst problem gäller de fall då en bevisbörderegel eller en presumtion tar sikte på överlappande bedömningar av faktiska och rättsliga förhållanden.s. 46