NJA 2018 s. 617 p. 15 och 16. Principen gäller inte för kreditköp. Se även Munukka, JT 2018–19 s. 152 ff.
Hänvisas från p. 7 (s. 40)
7.En säljare bär bevisbördan för att köparen mottagit varan. HD har behandlat frågan om bevisbördan bör kastas om vid vanliga butiksköp. En viktig utgångspunkt för det fortsatta resonemanget är den civilrättsliga samtidighetsprincipen. Den innebär att säljaren inte är skyldig att lämna ut varan förrän den har betalats och att köparen inte är skyldig att betala varan förrän den hålls honom eller henne till handa. Vid samtidig prestationsutväxling ansåg HD att motpartens infriande av sin prestationsskyldighet utgör ett mycket starkt bevis för att den egna prestationsskyldigheten har fullgjorts. Köparens betalning ansågs i praktiken vara en bekräftelse på att han eller hon fått varan. HD uttalade vidare att bevisbördan inte borde kastas om och motiverade detta med motprestationens bevisbetydelse. HD tillade att säljaren inte behövde säkra bevisning om att varan mottagits. Skälet till det angavs vara att säljaren i regel anses ha uppfyllt sin bevisskyldighet om det står klart att köparen erlagt betalning i samtidighetsfall. HD fann att säljarens påstående om att varan har lämnats över ska godtas, om inte köparen åberopar motbevisning som visar att säljaren ändå inte styrkt att varan har överlämnats.s. 40