Rättsfall

NJA 2018 s. 617

Citera

NJA 2018 s. 617

BibTeX

@misc{nja-2018-s-617,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2018 s. 617}},
  year         = {2018},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

10 hänvisningar i 6 artiklar · 10 stycken/fotnoter

Svårtillämpade patentintrångsfall och svåra lösningar2 hänvisningar

Anna Horn · JT 2025 s. 50–62 · 2 ställen

Störningar och tidsförlängning - en entreprenadrättslig studie2 hänvisningar

Marcus Utterström · 2022, s. 1–1936 · 2 ställen

Bristande rättsliga kunskaper som hinder för prejudikatinstansernas samverkande rättsbildning i belysning av presumtionsläran2 hänvisningar

Lars Heuman · SvJT 2021 s. 18–47 · 2 ställen

Vigilansprincipen i förmögenhetsrätten1 hänvisning

Andreas Norlén, Christina Ramberg · SvJT 2021 s. 373–382 · 1 ställe

Men det är vanligare att HD inte gör skillnad mellan principer och rättsregler, utan istället använder begreppet ”princip” som beteckning på en utfyllande, oskriven rättsregel. I NJA 2018 s. 617 (Smyckeköpet) ansåg HD att det finns en grundläggande förmögenhetsrättslig regel för avtal som går ut på att parterna ska utväxla prestationer samtidigt. I NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) fastslog HD som en allmän kontraktsrättslig princip att en part som erhåller en prestation med fel eller brist har rätt att kräva avdrag på priset samt att avdraget ska vara så stort att det skäligen kan anses återställa balansen mellan prestation och pris. I NJA 2019 s. 259 (Likvidatorns retentionsrätt) fastslog HD som en allmän princip att den som har annans egendom i sin besittning och som har haft nödvändig kostnad för vård av egendomen eller annars i god tro lagt ned en nyttig kostnad på den har retentionsrätt i egendomen för sin kostnad.Inledning — allmänt om rättsprinciper och rättsregler · p. 3 · s. 373

Bevisbördefrågor vid fel i tjänst2 hänvisningar

Torben Beck Johansson, Marcus Lindkvist · SvJT 2021 s. 641–654 · 2 ställen

Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–20191 hänvisning

Johnny Herre, Svante O. Johansson · SvJT 2020 s. 828–1071 · 1 ställe

I ”Smyckesköpet” NJA 2018 s. 617 avgjordes frågor om bevisbörda och beviskrav när köparen påstod att denne köpt och betalat en vara men lämnat kvar den hos säljaren och där säljaren påstod att varan hade lämnats ut. HD angav här att den part som hävdar att denne infriat sin förpliktelse har bevisbördan för att så är fallet, något som gäller vid penningskulder, varuskulder och andra förpliktelser. En köpare har därför som utgångspunkt bevisbördan för att betalning har skett och en säljare för att varan har lämnats ut. Det beviskrav som ska tilllämpas är här, liksom generellt, att full bevisning som huvudregel ska förebringas. Enligt HD har vidare den som lämnar ett föremål till någon annan, exempelvis en reparatör, bevisbördan för att ett sådant överlämnande har skett. På motsvarande sätt har den som har köpt en vara bevisbördan för att han eller hon har lämnat kvar den hos säljaren för åtgärd eller annat. Om det därför är ostridigt att betalning har skett och det är tvistigt om varan har lämnats ut eller inte har köparen bevisbördan för att han eller hon inte fått ut vara; huvudregeln är ju vid samtidighetsprincipen att om betalning har skett så har också varan lämnats över till köparen. I avgörandet ger HD mot denna bakgrund vissa handfasta råd om hur bevissituationen ska eller bör hanteras i praktiken. Om sålunda köparen betalar utan att få varan, så bör köparen begära en särskild skriftlig bekräftelse — inte ett kvitto som bara är ett bevis på att betalning har skett — på rätten att senare få ut varan och om säljaren levererar varan utan att ha fått betalt bör säljaren begära kvitto på leveransen 2.5 Till vem skall prestation ske (representation, anvisning, deposition, cession, rätt mottagare och legitimerad mottagare) 2.5.1 Samäganderätt I 1 § samäganderättslagen (1904:48 s. 1) anges att ”äro två eller flera samfällt ägare av fastighet eller lös sak, eller tillhör aktie, obligation eller skuldebrev två eller flera samfällt, tillkomme envar av dem viss lott i godset. Lotterna vare för lika räknade, där ej annat förhållande kan visas”. Det anges inte i bestämmelsen hur samägande uppkommer eller när samägande föreligger. Frågan om när ett samägande ska anses föreligga får i stället avgöras av allmänna principer för uppkomsten av ett gemensamt ägande.Förpliktelsernas innehåll · p. 72 · s. 914