HFD 2012 ref. 69. Se NJA 1998 s. 60 om betydelsen av en advokats disciplinära ansvar för sanningsenligheten av en lämnad uppgift om att en expedierad dom inte mottagits.
Hänvisas från p. 11 (s. 38)
11.HFD ansåg att det ofta saknas anledning att vid beskattning av en näringsidkare ifrågasätta riktigheten av betalade fakturor som ställts ut av en oberoende part och som bokförts i näringsverksamhet. Med det ansvar som en näringsidkare har för en korrekt bokföring och redovisning för skatteändamål ansåg HFD att detta var en naturlig utgångspunkt. Denna utgångpunkt kan uppfattas så att det uppställs en presumtion för att fakturor är riktiga. De presumtionsgrundande omständigheterna består i att fakturan utställts av en oberoende part och att den bokförts i näringsverksamheten. HFD gjorde sedan ett uttalande som kan uppfattas så att det rör frågan om presumtionen brutits eller frågan om det uppställs ytterligare en presumtion som urholkar sanningspresumtionen på en väsentligt sätt. HFD uttalade: Om det ändå finns anledning att ifrågasätta riktigheten av en sådan faktura kan det bli aktuellt för den som yrkat avdrag för fakturabeloppet att visa att just det som fakturan avser verkligen tillhandahållits. Det krävs inte särskilt stark bevisning för att något ska kunna ifrågasättas och i vart fall svagare bevisning än som ligger i kravet på att något ska visas. Sanningspresumtionen bör knappast brytas regelmässigt genom ifrågasättanden. Sådana konstateranden medför emellertid enligt HFD att den skattskyldige ska visa att det som fakturan avser verkligen tillhandahållits. En sådan bevisskyldighet kan uppfattas så att ytterligare en presumtion uppställs efter det att bevisningen i de föreliggande fallen värderats. Det utpekas inte någon omständighet som är presumtionsgrundande motivering för en bevisbörda. Den skattskyldiges bevisskyldighet förklaras av att Skatteverket lyckats lägga fram bevisning som visar fog för ett ifrågasättande. Det är en förklaring som tar sikte på bevisvärderingen i det enskilda fallet. En bevisbörderegel eller bevispresumtion som bygger på utfallet av bevisvärderingen i det enskilda fallet är inte förenlig med Eklöfs uppfattning. Den bevisskyldighet HFD lägger på den skattskyldige urholkar väsentligen den grundläggande sanningspresumtionen. Konstruktionen med en tillkommande presumtion som utlöses av bevisvärderingen i det enskilda fallet ter sig diskutabel.s. 38