NJA 2012 s. 211 I p. 27–32.
Hänvisas från p. 11 (s. 29)
11.När en part begär ersättning för ideell skada på grund av långsam rättskipning bestäms inte ersättningens storlek med ledning av en standardisering. Skälet till det är att skadeståndets storlek varierar beroende på dröjsmålstiden längd och andra faktorer. HD har uttalat att det finns en stark men motbevisbar presumtion för att en kränkning av rätten till en rättslig prövning inom skälig tid också har medfört en skada. Om annat inte visas ska enligt HD dröjsmålet anses ha medfört en skada och därmed föreligger det en ansvarsgrund. Av intresse är HD:s följande uttalande att sedvanliga bevisregler dock gäller ifråga om omständigheter av betydelse för skadans omfattning. Det betyder att den skadelidande är bevisskyldig för omständigheter som verkar i höjande riktning. Någon presumtion till den skadelidandes förmån gäller inte här. Skadeståndet ska bedömas på ett objektivt sätt och det ska enligt HD inte beaktas att den förfördelade faktiskt har känt sig mer eller mindre kränkt än vad som följer av en typiserad bedömning. Ett läkarintyg som beskriver den skadelidandes oro och ängslan kan vara irrelevant. Den objektiverade omfattningsbevisningen ska avse längden av den dröjsmålstid som förorsakats av domstolen och åklagaren.s. 29